Libertas om sam(fram)tiden

(S)amhällskritiken som försvann: “De socialdemokratiska valaffischerna förmedlade budskapet att det gick bra för Sverige, något som visserligen stämde och som fortfarande stämmer, men samhällskritiken uteblev.

Vår politiska berättelse beskrev inte den verklighet som väljarna upplevde och vi delade inte deras oro inför framtiden.”

(Via Claes Nordmark.)

Den nu lite intressantare debatten om socialdemokratins politiska utveckling kommenteras tydligen i tidskriften Libertas som dock inte publiceras på nätet. Claes Nordmark och Joel Malmqvist publicerar dock sina respektive bidrag på sina bloggar.

Som framgår ovan har Nordmark i grunden samma syn som jag tidigare givit uttryck för – vi misslyckades med att tala med människor om det de upplever som problem. Nordmark nöjer sig dock med detta konstaterande och analyserar inte mer konkret hur politiken borde utformas annat än att den skall vara samhällskritisk. Malmqvist har en lite annorlunda utgångspunkt, han utgår mer från relationen klass/politik och finner att vi förlorade valet på att inte längre ha en politik som fokuserar det arbetarklassen bedömer viktigast “en stark stat som kan omfördela från hög- till låg inkomst tagare och som kan garantera anställningstrygghet och de anställdas intressen på arbetsmarknaden. ” Han menar att socialdemokratins kärnväljare antingen inte är särskilt intresserade av eller faktiskt har en rätt intolerant, repressiv och främlingsfientlig attityd när det gäller integrationsfrågor, jämställdhet (feminism)hbt och kriminalpolitik.

Jag tycker Malmqvists analys är intressant, särskilt som vi inte bara förlorade medelklass utan också arbetarklass – de senare i alltför stor utsträckning till National- och Sverigedemokrater. Hans recept känns dock en aning märkligt – han vill att vi skall “provocera fram och hålla liv i strider som handlar om de sociokulturella frågorna. Vi kan inte vänta på att borgarna ska bjuda oss på konflikterna, vi måste skapa dem själva. I god tid före valet 2010 bör vi lägga förslag som högern inte kan acceptera för att garantera att slaget om makten kommer att stå på den arena där vi vet att vi vinner.” Jag tror inte detta behövs och bara själva konceptet känns främmande – bara om man betraktar politiken som ett spel kan det köpas. Däremot tror jag att en socialdemokratisk politik som utgår från en rimligt traditionell analys av huvudmotsättningen i samhället och som baseras på solidaritet och rättvisa per automatik leder till en slags polarisering som tydliggör alternativen.

En sådan politk måste emellertid utgå från att den skall fungera i vår tid och med det menar jag att det skett betydande förändringar sedan socialdemokratin bildades och kanske särskilt sedan de stora framgångarna under 50 – 70-tal. Det som kanske betyder mest är att utbildningsnivån höjts vilket faktiskt betyder att allt fler blivit allt mer förmögna att forma sina liv. Det gör att lösningar som bygger på lika för alla inte längre är goda lösningar, tvärtom behövs nu i den mån saker och ting skall lösas t.ex. i statlig regi lösningar som ger alla likvärdiga förutsättningar men största möjliga frihet.

Enn Kokk, den f.d. partisekreteraren (det ä i ala fall den egenskap jag främst förknippar med honom har också kommenterat Malmqvists artikel. Kommenterat har också Johan Sjölander gjort.

Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Nationaldemokraterna, Joel Malmqvist, Claes Nordmark

(S)amhällskritiken som försvann: “De socialdemokratiska valaffischerna förmedlade budskapet att det gick bra för Sverige, något som visserligen stämde och som fortfarande stämmer, men samhällskritiken uteblev. Vår politiska berättelse beskrev inte...