USA fristad för vem?

De väljer Amerika – vi borde indigneras: ” Svaret var lätt då. Det är lika lätt i dag. Ty vad ser vi nu hända, när en människa hamnar i en situation med fara för sin frihet eller har sitt liv hotat? Vart söker de sig?
Se på fallet Orhan Pamuk. Den 55-årige turkiske författaren vann Nobelpriset i litteratur i fjol. Han hade uttryckt åsikter om massmorden på armenier och kurder och utsatts för en hatkampanj. Efter mordet på den turkarmeniske chefredaktören Hrant Dink blev Pamuk föremål för hot mot sitt liv. Pamuk har nu – som franska Le Figaro scoopade med – flytt sin hemstad Istanbul. Flytt vart? Till Europas mest liberala land, Holland, kanske? Eller till Azerbajdzjan där hans turkiska vore gångbar? Eller Kanarieöarna för vädrets skull?
Nej, Pamuk – en liberal, tänkande humanist – väljer i kallt blod att gå i landsflykt i världens sedan åratal mest baktalade land, världskartans paria, Amerika, med en president som stundtals tonar fram som fånig.
Pamuk har inte kommenterat sitt val, bara sagt att han inte vet när han återvänder till Turkiet.

Det finns en enkel förklaring till varför Nobelpristagaren går i landsflykt i Amerika. Han har läst och han inser allvaret i inskriptionen på Frihetsgudinnans sockel: ”Ge mig era trötta, era fattiga, era förtryckta massor trängtande efter att andas fritt, det eländiga avskum som kryllar på era stränder, sänd dessa hemlösa, stormdrivna till mig.”
Orden är stiliga om än gammaldags svulstiga och lika aktuella som när amerikanerna gjorde sin revolution för 230 år sedan och Frihetsgudinnan fördes upp 1886. ”

(Via knuff.se.)

Visst har Heimerson rätt – åtminstone om vi väljer att begränsa oss till namnkunniga dissidenter. Samtidigt har USA begränsat antalet irakier som nu får komma till – om jag uppfattade ett nyhetsinslag på radion rätt – 70 tolkar per år, väntetid 6 år. Hur många irakier har Europa tagit emot, hur många har Sverige välkomnat? Nu diskuteras någon mindre utökning av “kvoten”. Fråga trötta, fattiga, förtryckta mexikaner, eller andra vanliga flyktingar/immigranter från Sydamerika, Afrika, hur välkomna de är vid gränsposteringarna?

Varför måste högerdebattörer som Heimerson tvinga på oss en svartvit bild av USA?

Jag tror att ett av skälen till att så mycket kritik riktas mot USA (oftast berättigad) är att vi alla har en slags fascination inför det land som själva utropat sig som frihetens försvarare i världen men som ständigt uppvisar två ansikten

Man kan mycket väl tycka att USA gjorde en oersättlig insats under andra världskriget i kampen mot nazismen och fördöma ockupationen av Irak.

Man kan fascineras av kulturella smältdegeln när man besöker USA och samtidigt vara kritisk mot den stora segregationen.

Man kan fördöma 11 september och ändå fördöma USAs krig mot terrorismen.

Man kan tycka illa om country och samtidigt älska blues!

Currently playing in iTunes: Louella by Marcia Ball

Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Solidaritet, Staffan Heimerson, Irak

De väljer Amerika – vi borde indigneras: ” Svaret var lätt då. Det är lika lätt i dag. Ty vad ser vi nu hända, när en människa hamnar i en...