Utrota arbetarklassen?

Det måste bli slut på den bakvända statusjakten: “En socialdemokrati som kämpat för arbetarklassen så framgångsrikt att de allra flesta av oss numera tillhör medelklassen. Där nästan alla går på gymnasiet och där målet är att 50 procent ska gå vidare till högskolestudier. Ett samhälle där det krävs två heltidsarbetande för att försörja familjen. Men där det fortfarande internt i partiet rankas högre att bo i ett miljonprogramsområde än i radhusen strax bredvid.

Vi biter oss själva i svansen om denna bakvända statusjakt får fortsätta råda inom vårt parti. Vi för en politik som syftar till att utrota våra egna väljargrupper. Vi måste våga stå för att i det samhälle som vi varit med och byggt har vi alla fått det lite bättre – och att det är bra! Vi ska fortsätta att finnas för dem som har det allra svårast. Vi ska göra det med gemensamma resurser. Men vi ska för den skull inte blunda för det liv som de allra flesta av oss lever.

Om socialdemokratin ska fortsätta att vara ett aktivt folkrörelseparti måste vi hitta mer tidsenliga former för att aktivera dagens folk. Det har pratats länge om föreningsdöden och svårigheten att få människor att aktivera sig politiskt. Nu är det dags att ta den diskussionen på allvar och i många stycken börja från början utifrån dagens förutsättningar i form av tekniska möjligheter och människors vardagssituation. Och då duger det inte att låta gårdagen forma dagordningen.”

Anna-Karin Wallberg tar utifrån ett resonemang om det hon kallar den “bakåtvända statusjakten” upp en hel rad problem som förtjänar att diskuteras. Själv har jag ofta anledning att återkomma till det faktum att vi bidragit till ett samhälle i vilket det (i praktiken) krävs två heltidslöner för att försörja en familj. Det har ju som konsekvens att barnfamiljer har det mycket svårt att få tillvaron att fungera tidsmässigt.

Hon har dock fel när hon lite drastiskt formulerar partiets mål som att “utrota våra egna väljargrupper”. Vårt mål är att utrota skillnader mellan olika klassers livsvillkor/möjligheter vilket rimligen innebär – eftersom jag tror att vi även framgent kommer att ha olika klasser i termer av förhållande till ägande av produktionsmedel – att det finns goda förutsättningar att behålla en väljarbas bestående av arbetarklass och andra lönearbetare.

Det är ju så att oavsett teknisk utveckling, oaktat flytten av produktion till låglöneläner (som ju i sig är en ändlig process om än långsam) så kommer det för all framtid behövas människor som utför uppgifter med stort mått av fysiskt arbete – allt från omvårdnad, städning, byggande till bordsservering. Fullt respektabla sysselsättningar som också skall ha goda arbetsförhållande och rimlig lön men som ofta känns nedvärderade i talet om “tjänstesamhållet med högt kunskapsinnehåll” där akademisk examen tycks vara det enda viktiga.

Förändringarna på arbetsmarknaden som jag tror kommer att gå mot en större andel egenföretagare innebär för övrigt att en växande grupp sådana kommer att ha med lönearbetare väldigt lika förhållande. Behöver inte heller vara ett problem ur väljargruppssynpunkt.

Wallbergs avslutande resonemang om att det bara är att “börja från början utifrån dagens förutsättningar i form av tekniska möjligheter och människors vardagssituation” för att fortsätta vara ett aktivt folkrörelseparti är det bara att instämma i!

Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Familjepolitik, Aktuellt i Politiken, Arbetarklass, Anna-Karin Wallberg

Det måste bli slut på den bakvända statusjakten: “En socialdemokrati som kämpat för arbetarklassen så framgångsrikt att de allra flesta av oss numera tillhör medelklassen. Där nästan alla går på...