Egenmaktens död

Det var jag som dödade egenmakten, med kärlek: “Om egenmakt nu handlar om att socialdemokratin ska vara (mer) positiv till privatiserad vård – då tycker jag med Enn att vi lika gärna kan vara utan den. Dels för att begreppet då förfelas: inte ökar det människornas känsla av frihet och värdighet av att privata bolag tjänar pengar på driften av våra akutsjukhus. Och dels för att vi då tappar en chans att utveckla en egen socialdemokratisk ståndpunkt i viktiga frihetsfrågor.

Men det behöver inte vara så. Det måste finnas utrymme för en socialdemokratisk frihetsdiskussion som går bortom upplåtelseformerna för den offentligfinansierade välfärdsproduktionen. Jag tror fortfarande att egenmakt kan vara ett begrepp som går att använda i det sammanhanget. Om det blir så eller inte är fortfarande en öppen fråga. Men jag tror faktiskt att vi borde kunna ha lärt oss något av erfarenheterna från nittiotalets SSU.”

(Hittat via Enn Kokk om frihetlig socialism…..)

Lite roligt blir det när olika uttolkare ger sin version av begreppet egenmakt och des konsekvenser – alla igång därför att Mona Sahlin använde begreppet i en intervju i DN häromdagen. Både Enn Kokk och Johan Sjölander ger oss lite av historien – lite förenklat i Kokks version upphov till en del onda ting (särskilt privatiseringar) och i Sjölanders nästan en dödsruna men med antydan till potential. Jonas Morian refererar “När Mona Sahlin förklarar vad hon menar med det, så pratar hon om att lita till att individen både har och tar ett eget ansvar efter förmåga” och övergår sedan till att argumentera för alternativa (privata) driftsformer.

Jag har egentligen inget riktigt förhållande till begreppet. Det har jag däremot till den tradition av frihetlig socialism som Kokk referarar till bl.a. hämtat från Folke Fridell som också betydde mycket för mig när jag i tidiga tonår kom i kontakt med hans böcker, de har för övrigt fortfarande en hedersplats i boksamlingen. Bilden av begreppet som dessa fyra ger förvirrar.

Jag tilltalas mycket av Sjölanders fokus på makt i arbetslivet. Det är ett område som på något sätt kommit i skymundan. Vet dock inte om begreppet egenmakt passar särskilt för detta område. Jag relaterar det av någon anledning hellre till frigörelsen och bemyndigandet av den enskilda människan. Det är emellertid också ett område som vi saknar politik för och då handlar det inte om kundbaserad valfrihet utan verklig frihet att själv forma sitt liv. Alltså att ha möjligheter att reellt välja boende, familjeförhållande, utbildning, arbete etc. Det handlar om att ta bort så mycket hinder som möjligt för självförverkligande oavsett om det hanlar om val av livsstil, företagande eller tid för barnen.

Det handlar då också om det Kokk kallar brukarinflytande, bemyndigade medborgare måste som brukare kunna ha ett reellt inflytande över verksamheter av vilka de berörs (faktiskt på bekostnad av de anställda). Har dock svårt att se hur det skulle kunna handla om driftsformer. Den frågan tycker jag skall behandlas med extrem pragmatism – offentliga finansierade verksamheter skall bedrivas med stor aktsamhet om våra gemensamma pengar och verksamheterna kan då bedrivas i vilken regi som helst så länge de är kostnadseffektiva – något utrymme för vinster torde då inte finnas.

Technorati Tags:
Jonas Morian, Johan Sjölander, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Enn Kokk, Mona Sahlin, Konkurrens, Egenmakt

Det var jag som dödade egenmakten, med kärlek: “Om egenmakt nu handlar om att socialdemokratin ska vara (mer) positiv till privatiserad vård – då tycker jag med Enn att vi...