Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Debatten om skolan – i vems intresse
Ny skolpolitik för socialdemokraterna: “Skolpolitiken blir därmed det första politikområde som förnyas under Sahlins ledning.
Hon anser att partiet fastnat i ointressanta debatter om till exempel betyg och lärares rätt att beslagta mobiltelefoner.
– Det är som om vi vore emot ordning och reda, mot kunskap och som att det stora är när man får betyg, säger Sahlin.
– I stället borde vi diskutera hur man öppnar fler möjligheter för arbetarungar att kunna ta sig vidare inom utbildningsväsendet.
Sahlin anser att s-kongressens beslut 2005 att köra över partistyrelsens förslag om tidigare nationella prov har varit förödande. Hon tycker att valrörelsen visat att socialdemokraternas skolpolitik inte har någon trovärdighet hos väljarna.
Själv kan Sahlin tänka sig både tidigare betyg och fler nationella prov. Hon anser också att s-diskussionen om friskolor är tröstlös. I stället borde debatten enligt henne handla om hur kommunala skolor ska kunna utvecklas.
– Jag har inget emot friskolor. Det viktiga är hur insynen fungerar, säger hon.
”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Å ena sidan har förstås Mona Sahlin rätt – skoldebatten fastnar ofta i fel frågor och hennes exempel med mobiltelefonerna är korrekt. Å andra sidan – hur hon kan likställa den typen av diskussioner med frågan om betyg förstår jag dock inte riktigt. Jag förstår faktiskt inte heller hennes fördömande av kongressens beslut 2005 angående nationella prov. Orsaken till detta är att även den disussionen handlar om fel saker.
Utgångspunkten för vår skolpolitik har alltid varit en skola för alla. Det är en skola där alla barn ges möjlighet att lära. Det är en skola som inte sorterar efter förmåga/talang utan stimulerar alla och ger alla möjligheter. En sådan skola lägger grunen för alla att ta sig vidare i utbildningsväsendet respektive arbetslivet.
Betyg finns till för att dela in barn i olika skikt, ingenting annat. De används i realiteten egentligen bara för att sortera inför övergångar mellan skolformer – ett konkurrrensmedel och de anses ha en viss funktion när det gäller att bedöma studieförmåga i nästkommande skolform. Osäkert dock hur väl de fungerar för detta eftersom det ju finns uppenbara brister när det gäller vad vi kan “mäta” med betyg. Bäst är de väl på att mäta någon slag sanpassligheten hos eleven till en medelklassnorm.
Att betygen inte ger särskilt mycket information till eleven och/eller dennes föräldrar är däremot uppenbart. Dessutom ger de ju oftast bara sin knapphändiga information i efterhand – i år gick det inte så bra. Kommunikationen mellan elev, föräldrar och skola måste om den skall vara meningsfull ske kontinuerligt och fokusera på utvecklingsbehov dvs vara framtidsinriktad.
Den här förmågan att diskutera en elevs utvecklingsbehov förväntar vi oss vara en egenskap hos lärarna, som naturligtvis baserar den på erfarenhet och dokumentation av elevens prestationer. Nationella prov kan i bästa fall vara en hjälp för lärarna i denna uppgift men frågan är i vilken omfattning de behövs för att göra det. Långt bättre skulle förmodligen vara att förse skolan med diagnostiska instrument som kan användas lokalt, individuellt när lärare och elev finner behov.
Det enda vi skulle missa vore möjligheterna att samla in rikstäckande statistik över provresultat. Frågan är hur mycket sådant vi behöver för att kunna göra nationellt giltiga bedömningar av utvecklingsbehovet i skolväsendet som sådant och t.ex. vilket fortbildningsbehov som föreligger. Om vi nu måste göra sådana bedömningar nationellt – kanske kan göras lokalt?
Jag tycker att vi behöver en diskussion om vilka kunskaper framtiden kräver och vad som skall vara skolans uppgift i det sammanhanget. Jag tycker också vi behöver en diskussion om hur vi verkligen kan se till att alla får lika möjligheter att ta sig fram i utbildningsväsendet och kanske särskilt ta sig in oc ut och in igen.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Mona Sahlin
Senaste kommentarerna