Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vad är äktenskap
“Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”: “Bevara nuvarande
lagstiftning där äktenskapet mellan en man och en kvinna är den enda familjeform som värnar barnen.
Äktenskaps- och partnerskapsutredningen föreslog nyligen att även två män eller två kvinnor ska kunna ingå äktenskap. Vi anser att förslaget strider mot det biologiska faktum att
äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. En betydligt mer
djuplodande fransk utredning visar att om man utgår från vad FN:s barnkonvention preciserar som ”barnets” bästa finns det inget rimligt alternativ till att äktenskapet är förbeållet en man och en kvinna. Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter, skriver tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin, tidigare kd-ledaren Alf Svensson, tidigare moderata talmannen Ingegerd Troedsson samt flera ytterligare riksdagsledamöter.”
(Hittat via knuff.se.)
Utmärkt att en grupp f.d. politiker och nuvarande riksdagsmän tar upp denna diskussion och tillför lite argument mot en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det sätter nämligen fokus på två saker; Det ena är frågan om vilken statens roll skall vara när det gäller att reglera samlevnadsformer i allmänhet. Den andra är frågan om familjen som institution för reprouktion och därmed igen statens roll när det gäller att reglera detta.
Försöker man särskilja dessa frågor får man en tydligare bild av vad det handlar om. Vi lever i en kultur (och detta tycks vara gemensamt för de flesta kulturer) där samlevnadsformerna reglerats av staten i första hand med utgångspunkt i repsoduktionsperspektiv och därmed sammanhängande ägande- och arvsfrågor. Historiskt sätt har det inneburit att monogama förhålanden föredragits framför andra former – ett sätt att “garantera” faderskapet och att lägga försörjningsfrågan för avkomman på rätt personer. Tidigare var det förstås nödvändigt på grund av avsaknad av andra metoder för att fastställa det senare. Bara i områden där av olika skäl betydande kvinniöverskott uppkommit är det vanligt med andra former av typen månggiften.
Historiskt har för övrigt oftast funnits en blandning av statlig och religiös sanktionering av dessa former – därav det faktum att vi nu kan tala om äktenskapslagstiftning (alltså själva användandet av begreppet äktenskap) där den religiösa uppfattningen om äktenskapets natur sammanblandats med de mer civilrättsliga aspketerna på samlevnad. Så har det alltså inte alltid varit och behöver förstås inte heller vara fortsättningsvis.
Så här långt är frågan enkel – låt staten reglera de civilrättsliga aspekterna på samlevnad, gärna helt könsneutralt och överlåt begreppet äktenskap till de religiösa samfunden som vill lägga sina värderingar på detta. Då reduceras frågan till att uteslutande handla om vuxna (?) människors frivilligt ingående avtal om samlevnad och det verkar ju ytterst tilltalande. Det gör t.ex. Blogge Bloggelito.
Möjligen blir det mera komplicerat när man för in reproduktionsperspektivet. Statlig reglering (lagar) är ju egentligen bara en formalisering av samhälleliga konventioner – eller kanske borde vara. Då blir frågan från tid till annan om man skall använda regleringen av samlevnadsformer utifrån ett samhälleligt behov av att främja reproduktion, främja socialisation och hantera äganderättsfrågor. För det är ju just det som aktualiseras av Fälldin m.fl. och som varit fallet under lång tid. Och förstås om den traditionella familjen – mamma, pappa, barn – är svaret på frågan.
Man kan säkert hävda att för reproduktionen behöver vi idag inte tvåkönade monogama relationer. Vi kan ju lätt ordna detta utan traditionella samlag mellan personer av olika kön. Samtidigt finns en stark koppling mellan just “kravet” på inblandning av två personer av olika kön och de former för samlavnad vi i allmänhet betraktar som naturliga och därmed normala. Och det är väl vad traditionialister ger uttryck för när de värnar “äktenskapet” – tron på att familjen i traditionell mening är den bästa (om inte alltid optimala) formen för att säkra reroduktionen.
Man skulle kunna hävda att dagens debatt och den politiskt korrekta synen att t.ex. samkönade äktenskap bör sanktioneras är uttryck för att vi när det gäller vår syn på sexualiteten kommit rätt långt från dess grundläggande biologiska funktion att säkerställa reproduktion. Diskussionen illustrerar ju att vi numera bör betrakta den – sexualiteten – som helt oberoende av denna grundläggande funktion. Diskussionen illustererar också att vi snabbt rör oss bort från tidigare syn att ett barn har rätt till båda sina föräldrar (i meningen både mamma och pappa) och att familjen i dess traditionella mening utgör en viktig institution i vårt samhälle. Man undrar hur detta går ihop med den samtidigt lika politiskt korrekta synen på hur föräldraförsäkringen skall “utvecklas” dvs göras könsbunden.
Om vi alltså förhåller oss neutrala till samlevnadsformer så förutsätter det att vi inte heller vill upprätthålla den traditionella familjen som bas för reproduktion. Det är ju förstås helt i linje med att professionalisera handhavandet av barnens uppväxt i jämställdhetens namn liksom vår strävan att göra oss oberoende av föräldraskapets “plågor” uttryckt i starka krav på föräldrar att (båda) jobba heltid och därmed begränsa deras möjligheter att utöva sitt föräldraskap.
Jag känner mig lite avhängd:-) Jag tycker å den ena sidan att staten skall förhålla sig fullständigt neutral till begrepp såsom äktenskap och istället ha en civilrättslig reglering av samlevnadsformer som är könsneutral. Å den andra sidan är jag så starkt förankrad i en biologisk syn på människan att jag känner starkt för den traditionella familjen som bas för reproduktion (i vilket jag inkluderar allt från konception till fostran).
Technorati Tags:
Politik, DN, Personligt, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Blogge Bloggelito, Kultur, Religion, Äktenskap
Den traditionella familjen är inte på något sätt hotad, eftersom det är så majoriteten kommer att välja att leva, alldeles utan pekpinnar.
Men varför då förbjuda minoriteter att bilda andra konstellationer?
Jag vet inte riktigt men hur jag än vrider och vänder på mitt resonemang kan jag inte få det till att jag förespråkat att minoriteter inte skall ha rätt att leva som de vill. Tror till och med att jag hävdat att de dessutom bör ha stöd i en könsneutral samlevnadslagstiftning. Det jag söker är möjligheter att 1) ändå premiera reproduktionsbefrämjande samlevnadsformer och 2) ökade möjligheter för föräldrar att ta ansvar för barnens väl och ve utan pekpinnar från staten när det t.ex. gäller vilket kön den hemmavarande skall ha.
Självfallet är den traditionella familjen inte direkt hotad av andra samlevnadsformer. Den hotas dock av allt starkare krav på att heltidsarbete, på att nyttja barnomsorg istället för att själv erbjuda omsorg – att bli föraktas om man gör andra val än majoriteten.
Stora frågan dock – varför kan man inte låta äktenskapsbegreppet vara? Det är ju de civilrättsliga reglerna som är intressanta och då behöver man ju inte använda det begreppet för annat än just tvåkönade parrelationer.
Senaste kommentarerna