Förstår inte

Kajsa Borgnäs om multikulti, identiteter, Mona och socialdemokratin: "HBTQ-diskriminering kan kanske stävjas med enbart lagstiftning/utbildning. Det ska vi arbeta för. Etnisk och könsmässig diskriminering/ojämlikhet måste dock både lagstiftas bort och reformeras bort. Man måste göra det olagligt för arbetsgivare att diskriminera, men man måste också skapa en skola, ett boende och ett arbetsliv som inte ger grunden för ojämlikhet i maktresurser mellan olika grupper av människor – det kräver reformer. Och pratar man om sådana reformer måste man också prata om att det finns de som har och de som inte har makt och ekonomiska resurser, och att man är beredd att försöka fördela dessa mer jämlikt, genom politiska beslut och ett politiskt självförtroende som tar resurserna där de finns och fördelar dit där de inte finns. Då krävs ett konfliktperspektiv bortom borgerlighetens “utanförskap-innanförskaps”-distinktion, bortom synen på etnicitet och sexualitet och kön som identitet och i stället en insikt om att kön, och etnicitet också (men inte bara) handlar om klass och makt. Att i moderaternas innanförskap finns stora maktojämlikheter, som vi, men inte de, vill åtgärda. Att det är maktlösheten, och fördelningen av maktresurserna (ekonomin), i samhället, inte främst utanförskapet, som ska vara vägledande för socialdemokratisk politik för ett mer jämlikt, inte bara rättvist, Sverige."

(Hittat via Johan Sjölander.)

Kajsa Borgnäs är ordförande i det socialdemokratiska studentförbundet, Johan Sjölander (som inte studerar) en av dess medlemmar. Sjölander tycker att Borgnäs inlägg i debatten om identitetspolitik versus klasspolitik är lovande, fast Borgnäs inte ställer identitetspolitiken mot en traditionell klassanalys utan pratar om makt- och resurspolitiskt perspektiv och surrar om omfördelning av makt och resurser

"Denna syn på den samhälleliga utmaningen skiljer sig stort från den socialdemokratiska traditionella analysen att konflikten i samhället ligger mellan dem som har makt och dem som inte har makt, alltså mellan dem som har lågbetalda jobb, riskerar att bli arbetslösa eller inte har något jobb alls å ena sidan och dem som har högbetalda statusjobb med mycket makt över sin livssituation å andra sidan. "

Nu framgår det inte riktigt vad Borgnäs avser när hon talar om de som har högbetalda statusjobb men det är tydligen en grupp vars makt och resurser skall omfördelas till alla andra. Så ser inte min klassanalys ut alls. I den är det ägandet av kapital/produktionsmedel som konstituerar den grundläggande motsättningen i samhället och andra klassers förhållande till denna ägande klass som konstituerar deras relativa läge. En socialdemokratisk politik måste utgå från detta och se att stora delar av befolkningen därmed har gemensamma intressen. Dessa gemensamma intressen är grunden för ett solidariskt samhälle. Det är inte medelklass som skall avstå delar av sin makt över sin livssituation utan vi skall kämpa för att lågavlönade får samma makt samtidigt som vi ånyo lyfter upp de verkliga maktfrågorna på dagordningen – de som handlar om arbete versus kapital (det senare existerar ju inte hos Borgnäs). Varje åtgärd som utökar de arbetslösas, de lågavlönades makt över sina liv kommer därmed att öka jämlikheten och rättvisan.

Hos Borgnäs finns det en vit, heterosexuell medel- och överklass som skall bekämpas, eller i varje fall få sin makt beskuren. Själv är jag en vit heterosexuel medelålders man som rimligen bör definieras som medelklass vars makt och resurser därmed skall begränsas. Jag tror att detta är fullständigt felaktigt. Det är riktigt att de verkliga makthavarna dvs kapitalägarna är vit huvudsakligen manlig överklass och att deras “lakejer” (dvs andra makthavare) är vit huvudsakligen manlig medelklass i vårt land men det är inte etniciteten eller könet som avgör deras klasstillhörighet. Det är för övrigt bara en liten del av medelklassen som kan räknas till lakejerna. I asiatiska kapitalistiska länder stämmer t.ex. inte en sådan beskrivning när det gäller etnicitet. Ägandet/förvaltandet av kapital har länge varit en i huvudsak manlig syssla (förstärkt av gamla tiders arvslagstiftning m.m.) och detta förhållande ändras i den takt makten över kapital också sprids könsmässigt. Sammansättningen av lakejerna när det gäller kön ändras i den takt det sker en könsmässig utjämning av utbildningsval inom övre medelklass. Klasser reproducerar sig.

Bara upplysningsvis – en person som t.ex. är arbetslös hamnar inte automatiskt utanför sin klass, däremot kan arbetslöshet leda till en negativ klassresa!

Borgnäs använder begreppen jämlikhet och rättvisa. Stora betydelsefulla begrepp med oklar innebörd. I ett jämlikt samhälle har alla lika makt – i samhället och/eller över sig själva? Så länge den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital består kan inte jämlikhet uppnås – bara mera jämlikt. I ett rättvist samhälle har alla lika resurser och/eller lika möjligheter? Så länge den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital och traditionella former för arv etc består kan inte samhället bli rättvist – bara mera rättvist. Häri ligger faran – vi tenderar att ställa grupper mot varandra – högavlönade mot lågavlönade, grupper som egentligen har i grunden gemensamma intressen. Resultatet blir att vi alienerar potentiella alierade.

Mer komplicerat blir det med s.k. HBT-frågor eller HBTQ som det tydligen skall heta nu (väntar bara på nästa tillägg). Detta är inte klassfrågor. Enkelt ur jämlikhetssynpunkt dock – ingen får diskrimineras! Komplicerat eftersom sexuell läggning inte utgör en grund för klass dvs inte manifesterar en roll i prodktionsordningen och för att våra förställningar om just sexualitet så starkt präglats av dels förstås av att det har med reproduktion att göra, dels av dominerande moraliska ställningstaganden grundade de senaste nästan 1000 åren på kristendom (i detta skiljer vi oss väl dock inte från andra kultursfärer med andra religioner). Vad finns det egentligen för vision när det gäller sexualitet, på 60-talet ville vi frigöra oss (en funktion av förbättrade preventivmedel) men hur ser framtidens sexualitet ut?

Johan på Slutstadium, en 17-årig Boråsare, uttrycker sig så här (min fetmarkering):

Jag tror att det finns HBT-personer i övervikt i det här samhället – i hela det här landet – gentemot de heterosexuella, och det är gott. Vi är bröder och systrar allihopa, för fan.

När jag och mina kompisar hörde bögskämt på högstadiet sade vi åt dem ordenligt, alternativt örfilade dem. Det hjälpte. Folk fattade att det inte är statusingivande eller okej att göra sig rolig över någons så kallade “avvikande” sexualitet. Lärare som endast förhöll sig till att undervisa om samlag mellan man och kvinna hängde vi ut. Vi visade på att det finns flera sätt att knulla på, och vi sammanflätade alla sexuella läggningar och njutningar i en enda undervisning under en och samma gemensamma paroll. Vi bedrev en egen undervisning utanför klassrummen och som påvisade att HBT-personer inte alls är “avvikande”. Vi krossade den från barnsben indoktrinerade uppfattningen om förutbestämda könsroller och satte vår egen agenda. Den falska bilden – den måste bort.
Och det är i skolan som kampen skall föras.

Här har, inom parantes, Fredrik Svensson en allierad när han efterlyser skolan på Pride:-)

Alltså vad är sexualitet? Hur förhåller den sig till det uppenbara – reproduktionen?

Kajsa Borgnäs om multikulti, identiteter, Mona och socialdemokratin: "HBTQ-diskriminering kan kanske stävjas med enbart lagstiftning/utbildning. Det ska vi arbeta för. Etnisk och könsmässig diskriminering/ojämlikhet måste dock både lagstiftas bort och...