Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Södertälje – drömmarnas stad
Jag har som framgått tidigare funderat en del kring Maren-frågan och tycker fortfarande att kommnen hanterat denna fråga mycket bra. Det finns gott om utrymme att diskutera och att lämna förslag, det framtagna diskussionsunderlaget/förslaget har fungerat väl i den meningen att en hel del engagerat sig, mindre bra eftersom frågan i någon mening reducerats till att gälla Maren – altså mest själva vattenytans utbredning. Diskussionen borde förstås i första hand handla om vad vi vill med Södertälje stad – hur skall staden utvecklas och vad kan man göra för att nå dit.
En fråga om den mer praktiska utformningen av centrala delar av stan är dock möjligheterna att utifrån några skisser förstå hur det faktiskt skulle se ut i verkligheten. Om det skrev jag på Marenbloggen så här (som också resterande citat kommer från, vill bevara:-) dock med korrigering av skrivfel):
Tror faktiskt inte att det vare sig skulle vara svårt eller särskilt dyrt. Visualisering ger alltid bättre uppfattning av saker och ting. Riktigt kul hade det förstås varit att göra en SimCity-liknande 3D-version av stadskärnan med möjlighet för alla att lägga till, dra ifrån etc. Minns att jag såg en 3D-animering av resecentrum i Skövde (tror jag det var) där man kunde gå runt, se hur ljuset skulle falla vid olika tidpunkter osv.
Tänk om man kunde göra något motsvarande kring stadskärnan i Södertälje – särkilt kul om den tillät tittaren att ändra på förutsättningar som hushöjder, vattenytans utsträckning m.m.
Det slog mig också häromdagen att kanske tänker vi fel när vi fokuserar på området i inre Maren. Kanske skulle vi vända på perspektivet.
Vänd på den skiss som finns i diskussionsunderlaget – alltså förlägg huvuddelen av byggnationen på Marens östra sida och ta en del av vattnet i anspråk nedanför Paradiso (Hamnmagasinet heter det kanske numera). Då blir det visserligen långt mellan centrumdelarna men det kanske skulle kunna lösas med en kort automatisk linbana i vilket man svävar över Maren, med båtar etc. (alltså mellan “trappan” och kommersiella lokaler snett över). Kvar blir då den del av Maren som man faktiskt ser och den skulle då få folkliv urnt om i större utsträckning. Gallerian (om vi nu måste ha sådant – själv gillar jag stadsmiljö, möjligen övertakad men inte instängd) blir då naturlig att nå från Stadsparken, pendeltåget – man kan kanske bygga parkering under parken. Då får man också ett byggnadsmässigt samband med en ev exploatering (i framtiden) av spårområdet/gamla tullhuset.
PS Man får ju också ett samband med Slussen/Sydpoolen – man kan säga att man kortar avstånden i känslan om än inte i meter.DS
Motstånd mot att förändra har jag svårt med. Jag har aldrig förstått varför något – default – skall se ut just som det gör nu.
Vore kul – om nu det finns dokumentation – att få se hur området runt Maren och själva vattnets utsträckning sett ut genom historien, åtminstone sedan staden etablerades. För mig är det naturligt att tänka at vi människor utvecklar och förbättrar inte bara bevarar. Södertälje har rimligen förändrats en hel del inte minst på grund av sjöfarten, hamnverksamhet, kajbyggen, ändrad näringslivsstruktur etc Jag finner det rätt naturligt och positivt. Varje tid lämnar sitt bidrag och ofta dyker det numera upp någon som vill bevara det som någon annan tyckte var hemskt för t.ex. 50 år sedan. Finns ju t.ex folk som vill bevara plattan i Stockholm.
En del kan vi dock lära – det är därför jag helst ser klassisk stadsbebyggelse i stadskärnan. Det har enligt min upfattning visat sig ge bäst miljö för människorna; kringbyggda gårdar, vinden stiger över huskropparna, folk känner (till) sina grannar, det finns affärer, restauranger m.m. ut mot gatan som därför blir befolkad. Det är också därför jag är skeptisk till gallerior. De är verkliga centrumdödare, kolosser som alla måste gå runt när dörrarna stängts, ofta dessutom genomkommersialiserade lösningar med få eller inga mötesplatser som inte kostar pengar – det senare viktigt för ungdomar, äldre och a-lagarna.
Lika skeptisk är jag till idéer om bodar. Det finns inte längre utrymme ekonomiskt för den typen av verksamheter annat än på turistorter och bara under säsong. Blir alltså lätt ödsligt stora delar av dygnet och året.Södertälje präglas enligt min uppfattning snarare av storstad än av t.ex. Trosas småstadskänsla. Det är där man måste ta sin utgångspunkt – det är den riktiga stadens puls vi skall utveckla.
Själv bor jag på Mörkö i ett litet, i någon mening lite malplacerat, villaområde vilket skulle bli bättre om det fick svälla ut lite. Det heter Söräng och får väl antas vara byggt på något som förr var en äng. Det är helt rimligt nyttjande av mark som inte längre används för sitt tidigare ändamål och villor är förstås en rimlig boendeform på landet – de gamla torpen kan ju inte familjer bo permanent i numera och ön skulle vara rätt tom på folk om bara sommarstugevistelser gällde. Oaxen, ett stenkast härifrån,är ett bra exempel på hur man kan nyttja ett gammalt brukssamhälle – stora förändringar, modernt boende och förstås något som samtidigt minner om men ser väldigt annorlunda ut. Blir vi bara lite fler kanske vi kan få fungerande kollektivtrafik – att utveckla, bygga till, bygga nytt, fylla i, gräva ut, hugga ner, planetera nytt är normala tecken på mänsklig aktivitet som i stort sett präglar det mesta runt om oss. Den äng jag nu lever på är egentligen sjöbotten.
Vår framtidstro präglas starkt av dessa uttryck för mänsklig aktivitet. Södertälje är en industristad, vi har Scania och AstraZeneca precis inpå stadens centrum. Där finns en del av stadens själ och industriernas expansion påverkar förstås vår bild av staden – och då menar jag i första hand inte den synliga förändringen. Både det nya stadshuset och den pågående upprustningen av skolor är andra uttryck som ger tillskott till upplevelsen av en stad som utvecklas – en plats där saker händer, där det finns framtidstro. Så blir en ort attraktiv.
En viss varlighet krävs förstås:-)
Senaste kommentarerna