Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Prenumerera
Svära i kyrkan eller öka frihet för föräldrar
Ett bidrag som kommer att öka utanförskapet: “Tomas Eneroth var befriande tydlig på kvällens teve-nyheter. Vinner (s) valet 2010 kommer Sverige att göra som exempelvis våra norska grannar och avskaffa vårdnadsbidraget. Argumenten för detta är många, och de allra flesta har att göra med jämställdhet och utanförskap. Ett vårdnadsbidrag kommer att urholka resurserna till förskola, vilket försvårar för de föräldrar som faktiskt vill kombinera familj med yrkesliv. Bidraget blir helt självklart till en kvinnofälla, och det kommer dessutom skapa ett utanförskap i verklig mening då fler kommer längre bort från arbetsmarknaden och i den vevan dessutom blir allt mer beroende av sina män.”
Johan Sjölander, från vilken jag hämtat citatet ovan, tillhör dagisfunamentalisterna i partiet. För honom och tyvärr många av mina partikamrater existerar ingen annan modell för omsorg om det uppväxande släktet än dagis. Föräldrar skall så fort som möjligt börja jobba heltid båda två. Denna inställning uppfyller inte mina krav på en socialdemokratisk familjepolitik. En sådan skall baseras på att öka människors frihetsgrad, öka människors möjligheter att själva välja sin väg inte bara när det gäller utbildning och yrkesval utan också i det “lilla” – samlevnadsform, familjestruktur och organisation.
Jag är inte alls säker på att vårdnadsbidrag är lösningen på problemet, i synnerhet som vi nu riskerar ett system som kreerar betydande skillnader mellan medborgarna beroende på i vilken kommun de råkar bo. Det jag däremot är helt säker på är att grunden för kritiken mot det vårnadsbidrag som högeralliansen nu tänker införa inte är att öka föräldrars/familjernas möjligheter att själva bestämma hur de vill göra under barnsens uppväxt. Tvärtom så innebär ju den politk vi varit med att forma i kombination med att det numera inte går att leva drägligt med familj och en lön reelt att möjligheten att själv ta större del i barnens småbarnstid i stort sett eliminerats.
Skillnaden mellan de som förspråkar dagens modell av ytterligt begränsad egen kontroll över den egna familjens organiserande och oss få som fortfarande envisas med att svära i kyrkan är att vi inte vill ha ett system som på något sätt hindrar föräldrar att välja att jobba. Vi kritiserar heller inte förskolan eller tror att barn far illa. Vi vill bara ha en faktiskt möjlighet att själva spela en mera aktiv roll i just våra familjer och med just våra barn.
Vi saknar dock stöd för detta särskilt från dagisfundamentalisterna. Detta är mcket framträdande hos oss socialdemokrater där man i stort sett inte kan föra ett vettigt samtal kring ökad frihet för människor att själva forma sina liv utan omedelbart klassas som suspekt. Trots att många i realiteten kämpar för att, genom att dela dygnets timmar, kunna erbjuda sina barn en uppväxt i huvudsak inom familjen respekteras inte detta. Man får intryck att tesen är att bara för att de flesta vill eller i praktiken tvingas till att – när föräldradagarna börjar ta slut – börja jobba och därmed följande inskolning av barn på dagis (som jag förstås kallar det bara för att retas) så skall ingen annan modell tillåtas.
Konsekvensen av detta är förstås att många barnfamiljer får en fullständigt orimlig livssituation. Den sm varit hemma med några stycken barn vet att det å ena sidan är mer jobb än de flesta arbeten men å den andra sidan gör det att familjelivet förenklas något dvs man hinner med lite tvätt och städning också vilket väsentligt underlättar de mer logistiska delarna av familjelivet och kanske också lite relationsvård:-)
Själv är jag stolt far till sex barn varav väl egenligen bara den yngsta spenderat en del tid inom barnomsorgen (dagmamma). Det har kostat familjen en hel del i förlorad inkomst förstås men har varit värt också ett antal år av riktigt slitande med att få pengarna att räcka till.
Idag är det bara det t.ex. bara de allra starkaste föräldrarna som vågar hävda rätten att tillbringa mer tid med barnen än föräldraförsäkringsnormen.
Idag är det bara de allra starkaste kvinnorna som vågar hävda rätten att själva ta hand om sina barn.
”Idag är det bara de allra starkaste kvinnorna som vågar hävda rätten att själva ta hand om sina barn.”
Men snälle Peter! Detta kan du inte möjligen mena!?
Beror väl lite på vad man menar. Att idag på till exeempel ett medlemsmöte ställa sig upp och säga att man vill (där spelar kanske inte könet så stor roll) ta hand om sina barn är att svära i kyrkan och kräver mod/styrka.
Att som kvinna ställa sig upp på samma möte och säga att man vill samma sak kräver en oerhörd styrka. Sådana kvinnor möter nämligen ett mer eller mindre uttalat förakt, inte minst från många av sina medsystrar.
Så – jag menar nog det!
Fattar inte varför vänstern (+ fp emellanåt) inte kan myndigförklara kvinnor i detta land. De resonerar som om alla kvinnor är dumma i huvudet och inte kan fatta egna beslut. Min fru har själv valt att vara hemma med vår son i snart 4 år. Det har orsakat oss båda/hela familjen stora ekonomiska bekymmer men, ett val vi inte ångrar.
Vår son började dagis denna vecka några veckor innan han fyller 4. Han är en trygg, harmonisk, självsäker liten kille som nu verkligen ser fram emot förskola. Inskolningen går som en dans och han kan inte få nog.
Pension mellan makar går att fixa. Om nu gumman vill vara hemma några extra år kan väl gubben betala lite extra åt frun? (el sambon). Pengar och karriär går att återställa. Men, de första 0-4 åren i dina barns liv KOMMER ALDRIG TILLBAKA!!!!
mvh
Daniel
Håller med dig Daniel. Det bör vara beslut som man tar i berörd konstellation – i ditt fall enbart en fråga för dig och din fru.
Problemet är ju att detta fria val är förbehållet antingen de med riktigt höga inkomster eller de som är beredda att göra ganska stora uppoffringar i materiellt hänseende.
PS Klicka på leave url/email bredvid rutan för namn så får du in länk till din sida ”på rätt sät” DS
Senaste kommentarerna