Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Gillar inte utanförskap
Kalldusch för alla arbetslösa: “UTANFÖRSKAPET BLIR KVAR Det besked Anders Borg ger om massarbetslösheten i finansplanen är en kalldusch. Regeringen tänker inte avskaffa utanförskapet. I stället ska det stabiliseras på dagens nivå. Moderaterna är tillbaka som ett klassiskt parti för höginkomstkramare, skriver professor Bo Malmberg.”
(Hittat via knuff.se.)
Bo Malmberg, professor, (som också råkar vara gift med Lena Sommestad, fd minister) analyserar på Brännpunkt i SvD den finansplan som finns med i högeralliansens budget för 2008. Det hela är faktiskt betydligt mer spännande än vad det låter. Malmberg finner nämligen i finansplanen att högeralliansen inte alls tror att deras politik kommer att minska det av dem själva myntade begreppet utanförskap. När det gäller utvecklingen av sysselsättningen beskrivs detta av Malmberg så här:
Det svar som finansplanen ger är en kalldusch. På sidan 49 skriver Anders Borg:
”I somras uppnåddes den gamla regeringens mål om att 80 procent av befolkningen i åldern 20–64 år skulle vara reguljärt sysselsatta, för första gången sedan målet infördes. Prognosen är att den reguljära sysselsättningen i åldern 20–64 år ligger kvar på denna höga nivå under de kommande åren.”
En sysselsättningsgrad på 80 procent betyder att 1077000 personer kommer att stå utan reguljär sysselsättning i år. Samma sysselsättningsgrad vid mandatperiodens slut innebär att 8000 fler, 1085000 människor, saknar reguljär sysselsättning år 2010.
Jag som är en naiv man har faktiskt trott att högeralliansen verkligen har ambitionen att kraftigt höja sysselsättningsgraden i vårt land, om än med metoder som jag tyckt man har god anledning att ifrågasätta. Med utgångspunkt i den prognos Anders Borg och regeringen gör i budgeten så verkar man själva inte ha minsta tilltro till att politiken leder till detta.
Därmed blir ju allt tal om att öka arbetskraftsutbudet genom att försämra försäkringssystemen innehållslöst, de effekter som politiken får bara två – press nedåt på i första hand redan låga löner i låglöneyrken och betydande försörjningssvårigheter för arbetslösa, sjuka m.fl. Jo en tredje effekt kan förstås antas – att kostnader omfördelas från staten till kommunerna (försörjningsstöd/socialhjälp).
För övrigt – jag ogillar begreppet utanförskap i den mening det fått i högeralliansens språkbruk. Som sociologisk term för att beskriva människor som befinner sig i samhällsgemenskapens utkant är det förstås använbart men när det används för att klassificera människor som t.ex. har lite mera långvariga sjukdomar eller är arbetslösa gillar jag det inte. Våra välfärdssystems konstruktion skall vara sådan att människor – även i tider av just arbetslöshet, sjukdom etc. – skall känna sig inkluderade och vara reellt delaktiga även om de inte råkar ha ett heltidsjobb.
Jonas skriver: Men det är väl skillnad på vad de strävar efter och vad de vågar hoppas på? Orealistiska prognoser skulle inte hjälpa oss nämnvärt.
Det är ju förstås en ytterligt välvillig tlkning, Jonas. Jag tyckte jag tog i när jag tillerkände dem en ambition och bara antydde kritik av medlen.
Att inte alls kunna prognostisera effekter under mandatperioden och inte heller ens sätta upp ett mål sätter ambitionen i tvivelsmål, minst sagt.
Jonas skriver: Vad gäller prognoser i en finansplan tycker jag det är full rimligt att inte ta alltför höga förhoppningar i anspråk. Det är ju mycket bättre att sätta en finansplan som kommer överträffas något än att ta i för mycket.
Men visst tolkar jag välvilligt. Jag tror Moderaterna, Alliansen och Anders Borg är måna om Sveriges väl, såväl när jag tycker de gör rätt som när de gör fel.
Jag ser inte riktigt hur arbetslöshetssänkningens svårbedömdhet får dig att misstro deras ambitioner. Arbetslöshetsprognostisering är ungefär lika svårt som meteorologi. Att man inte vet om det kommer lågtryck eller högtryck betyder inte att man inte bryr sig om hur varmt det är.
Om man är genuint övertygad om att de nu snart helt genomförda ändringarna när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen skall leda till ökat arbetskraftsutbud som motsvaras av en motsvarande ökning av arbetskraftsefterfrågan så måste man (och jag menar verkligen måste) kunna visa att de ger resultat.
Om då de egna prognoserna inte visar att sysselsättningen ökar under de närmaste åren måste man (och jag menar verkligen måste) faktiskt fundera över metoderna – om man inte tycker sig ha anledning att göra det måste det vara tillåtet att ifrågasätta ambitionen.
Jag kan ha fel men tror att prognoser i finansplanen är en blandning av kunskap och bedömning från reeringens sida.
Jonas skriver: Men vi bör ju skilja på prognoser i finansplanen och rena sysselsättningsprognoser. Även om regeringen tror på hög sysselsättningsökning bör de inte ha statsfinansiella kalkyler som bygger på ”dynamiska effekter” för att gå ihop. Bättre att räkna lågt och gå med överskott.
Såvitt jag förstås är finansplanen en del av budgetpropositionen. Den får därmed anses ah status av ett politiskt dokument i vilken regeringen ger sina förslag och bedömningar. En regering som gör bedömningen att sysselsättningsgraden faktiskt inte kommer att öka nämnvärt under de närmaste åren trots att de gått till val på och genomfört åtgärder som skall öka arbetskraftsutbudet erkänner ju faktiskt indirekt att denna politik inte får den önskade effekten. Då borde budgeten innehålla åtgärder som hanterar det faktum att allt fler hamnar under socialbidragsnivå (til följd av lägre ersättning) och samtidigt inte har möjlighet att byta arbetelöshet/sjukskrivning mot jobb eftersom dessa enligt regeringens bedömning inte kommer att finnas.
Jag vill inte se några uppblåsta siffror utan en realistisk bedömning av en ökad sysselsättningsgrad eftersom det är den utlovade effekten av den förda politiken.
Jonas skriver: Det känns litet som att du gör dig vrång för sakens skull nu. Den är ju en del av budgetpropositionen, men det du säger är ju faktiskt att man ska använda sig av uträkningar som inkluderar ”dynamiska effekter”, dvs att man ska dra till med glädjekalkyler och lägga budget därefter. Det var ju så man gjorde 91-94 och med facit i hand var det inte så lyckat. Jag är iaf väldigt glad att de hellre skattar för lågt än för högt.
Jonas skriver: Kan ju tillägga att sossarna mig veteligen alltid gjort likadant och aldrig fått skit för det. Ren slump att Bo Malmberg väljer att kritisera när det är borgare vid makten, förstås…
Problemet är ju att de inte skattar alls – de gör en prognos som inte ens pekar på en modest ökning. Jag är i själva verket rätt irriterad på detta men försöker hålla en god debattnivå. Det är faktiskt helt rimligt att kräva att regeringen i sin budgetproposition visar att de inte bara tror på utan också kan göra sannolikt (i prognosens form) att de kommer att uppnå den önskade effekten. Det är inte alls några dynamiska effekter jag efterlyser utan helt rimliga skattningar av den förda politikens resultat.
Hur det sett ut tidigare har jag faktiskt ingen pejl på. Nu tyckte jag oaktat Bo Malmbergs eventuella partitillhörighet att han hade en poäng. Synnerligen oroad blir jag å de arbetslösa/sjukskrivnas vägnar då de riskerar att bara drabbas av minskad ersättning och inte några nya jobb.
Jag skulle däremot tycka det vore oerhört intressant och betydelsefullt om just nedskurna ersättningsnivåer/höjda kostnader för t.ex. arbetslösa verkligen leder till nya jobb. Om så är fallet måste ju det rimligen påverka mitt partis politik rätt dramatiskt eftersom vår tes snarare varit den motsatta – att trygga människor tack vare bra skyddsnät blir mer innovativa, mer riskbenägna osv.
Jonas skriver: En prognos ÄR en skattning.
Om de skattar mer optimistiskt kommer det bli mer utrymme i budgeten och då skulle de pressas att spendera mer pengar – det vore INTE ett bra. Dessutom skulle de få kritik från er i oppositionen för att de använder sig av glädjekalkyler. Men uppenbarligen hittar ni sätt att kritisera oavsett hur de gör. Eller har du något förslag på hur de skulle formulerat sig för att slippa er kritik?
Vet inte om du spelar okunnig eller faktiskt inte känner till Malmbergs ”eventuella” partitillhörighet.
Snälla Jonas – varför tror du att jag i mitt ursprungliga inlägg särskilt angav att han är gift med Lena Sommestad? Kan det vara för att slippa infama kommentarer på temat hans partitillhörighet.
Personligen är jag av den uppfattningen att du nu snart uttömt möjliga ”försvar” för att regeringen inte ens själva tror att den förda politiken kommer att ge fler jobb/ökad sysselsättningsgrad.
Personligen – och jag försöker verkligen inte uttala mig å oppositionens vägnar även om jag just genom partitillhörighet kan sägas tillhöra densamma – tycker jag att det är en besvärande omständighet för regeringen att de inte ens i prognoser kan visa en sannolik sysselsättningsökning. Jag är – om man bortser från det mänskliga lidande (stort ord kanske) som neddragningarna medför – också uppriktigt intresserad av om det ligger något i att just dessa sänkta ersättningsnivåer får ut fler i arbete. Jag ser det dock som teoretisk tveksamt då ökat utbud inte självklart leder till ökad efterfrågan i några sammanhang (om än i vissa).
Observera dock att utifrån min ideologi så är ”att vara ute i arbete” något som bara kan sägas när folk får jobb som de kan försörja sig på. Skulle alltså inte se en ökning av riktigt usla låglönejobb som ett gott betyg – ett betyg som jag dock utanvidare skulle utdela om vi får en betydande sysselsättningsökning de närmaste åren (någorlnda konjunkturoberoende).
Om du följt mina skriverier tidigare så vet du att jag t.ex. förespråkar allmän sänkning av moms/skatt inom tjänstesektorn eftersom jag tror att många skulle efterfråga olika former av tjänster om de var mindre kostsamma. Det går rimligen att prognostisera hur stor ökning av sysselsättningen blir vid olika nivåer på en sådan sänkning:-)
Jonas skriver: Då förstår jag inte varför du går över till att resonera kring hans ”eventuella” partitillhörighet helt plötsligt. Men min poäng kvarstår – han kritiserade inte förra regeringen för motsvarande kalkyler.
Jag ser inte varför det är intressant att diskutera en prognos och blanda ihop det med diskussioner om resultat. De har hittills lyckats helt ok och förhoppningsvis fortsätter den utveckligen. Men det är just det verkliga resultatet de bör bedömas för och inte sina pessimistiska prognoser. (Jag var – för att kontrastera – inte särskilt nöjd med att sossarna pratade om 4% och aldrig nådde dit)
Om vi ska gå över till att prata faktiskt politik, vilket du verkar frestad att göra, så delar jag förstås inte din uppfattning om att det finns en massa ”skitjobb”. Tycker den inställningen nedvärderar människor rejält.
Sossar lever tyvärr i en illusionsvärld i dessa frågor, och tycks tro lösningen på arbetsmarknadsproblemen är att alla ska gå fem år på högskolan. Dina förslag om sänkt skatt för tjänsteyrken är mer intressant. Än bättre vore att dessutom sänka skatten för låginkomsttagare generellt, så fler blir värda att anställa för en lön som går att leva på efter skatt.
Jag tycker för övrigt inte alliansens lösningar på arbetslöshetsproblematiken varit de bästa. Men i det här fallet är kritiken rent nonsens. Det är ju nämligen inte åtgärderna i sig som kritiseras, utan väsentligen att de valt att prognosticera lågt. Jag hade gärna sett andra åtgärder – det betyder inte att jag tycker de ska fläska till sina sysselsättningskalkyler (och därmed också finanskalkyler).
Jonas skriver: Exempel på vad som kan hända om man är för optimistisk i sina kalkyler:
http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2004-04-08&Artikel=397239
Alternativen till det de gör är alltså:
1) prognostisera mer optimistiskt och riskera missöden som ovanstående
2) felaktigt påstå att förhoppningarna är lika låga som prognoserna
De har valt det vettigare alternativ 3 och det är de INTE värda att kritiseras för. Men – by all means – fortsätt gärna kritisera dem för deras politik. Även om jag säkert inte delar dina åsikter är det mycket mer intressant än Malmbergs ordmärkeri.
Det är som jag förstår det skillnad på kalkyl och prognos. Prognoser i budgeten har hela finansdepartementet och andra källor att tillgå och bör ligga så nära verkligheten som är möjligt. Men nu nog om detta!
Jag har inte talat om skitjobb och definitivt inte nedvärderat någon. Jag har talat om usla låglönejobb – vilka jag definierar som underbetalda (alltså under rimlig lön att leva på) och usla i bemärkelsen dåliga arbetsvillkor typ tider/miljö/slitsamma.
Tror vi är överens när det gäller skattesäkningar för lågavlönade . Betydligt viktigare än motsvarande för högavlönade. Där har du väl en påtaglig brist i regeringens hittillsvarande skattepolitik. Visserligen har skatten sänkts för de flesta men i kronor och ören (som är det enda som betyder något för människor) har redan hyfsat välbeställda gynnats kraftigt. För de flesta lågavlönade har också skattesänkningen snabbt ätits upp av avgiftshöjninger – det är ju ökad köpkraft och med den sammanhängande frihet att själva bestämma konsumtionen som är det intressanta. Att egentligen bara hyfsat välavlönade gynnats tycker jag är synd då det kvarhåller en del som har arbete i en väldigt begränsande situation – de får vända på varje slant.
PS Jag använde ”eventuella” om Malmbergs partitillhörighet för att markera att jag bortsåg från den i min bedömning av hans artikel. Jag känner dessutom faktisskt inte till den men markerade från början att det fanns ett personsamband som talar i den riktningen. Det finns dock andra par som visar att olika partitillhörighet är möjlig också inom familjen:-) DS
Jonas skriver: Jojo. Men Bo Malmberg är välkänd för att enbart kritisera från ett S-perspektiv i egenskap av professor. Skulle inte publicera karln med sådan signatur om jag vore debattredaktör, så länge han inte yttrar sig i egenskap av professor. Det här är ju rent tyckande och har inget med hans kunskaper i kulturgeografi att göra.
Lägre skatt på lågavlönade kan ju skapa nya sektorer med jobb som idag inte utförs, på gott och ont (mest gott). Det är enda sättet jag ser att fler kan komma in i jobb – att det blir billigare. Det finns ju ingen orsak att indirekt hålla folk borta från arbete med höga skatter när de då istället blir en kostnad i form av bidragstagare. Där hoppas jag i alla fall S inser att de tänkt fel när de inbillat sig att mer utbildning är lösningen. Vi behöver inte fler personer på komvux, utan snarare fler företagare. Varför inte fler restauranger till exempel?
Jag tror inte arbetslösa är lata, men systemet har tyvärr gjort det svårare än nödvändigt för många att komma in i arbete. De sänkta löneskatterna som nu kommer är positiva, men de borde i än högre grad gått till det lägre skatteintervallet.
Vi är nog som sagt överns när det gäller skatter på låga inkomster. Sannolikt också överens om at även andra åtgärder för att göra en hel del tjänster mer tillgängliga för vanligt folk också behövs.
Däremot förstår jag inte varför detta skulle motivera att minska möjligheterna till utbildning. Som jag ser det finns det en del folk som gillar ”enklare” typer av jobb och kan tänka sig en karriär i den ”sektorn” För de flesta utgör de snarare en typ av genomgångsjobb. För de senare är möjligheterna till utbildning mycket viktigt och jag tror att det därför är förödande att nedrusta t.ex. komvux.
På detta kan man också anlägga ett mera samhällsekonomiskt perspektiv. Vår framtida förmåga att upprätthålla en hög levnadsstandard är helt beroende av att vi har en mycket hög nivå vad gäller högskole/universitetsutbildade. Man behöver bara titta sig runt i omvärlden för att se att det är högt kvalificerade jobb som kommer att ha en avgörande betydelse för att vi skall kunna bibehålla en hög grad av utveckling, forskning och också en del produktion i landet. Jämför t.ex. antalet forskarstuderande här och i Kina (för att nu bara ta ett exempel.
Jonas skriver: Nej, möjligheter till utbildning ska inte generellt försämras. Däremot ska inte människor som borde arbeta med händerna pressas att läsa på högskolan, osv. Min poäng är att många som i dagslaget är arbetslösa snarare bordes ges chansen att jobba än att gå ännu en utbildning.
Komvux är ju toppen om det används på rätt sätt, men i dagsläget är det väääldigt ofta ett fjärde gymnasieår för ungdomar med föräldrar som har råd att försörja dem i väntan på att de kommer in på läkarlinjen. Ska vi snacka samhällsekonomi så kommer jag inte på så många större slöserier.
För övrigt: Visst är det fler som är forskarstuderande i Kina än här, men inte om du räknar andelen. Ska vi komma upp i deras absoluta tal behöver vi mer än 100% som studerar på högskolan och det blir ju litet svårt…
Bra – vi är alltås också överens när det gäller vuxenutbildningen. Självfallet skall de som vill jobba också få jobba – gäller ju ”bara” att hitta någon som vill anställs dem!
Att det tar fyra år för en del att bli ärdiga med gymnasiet tycker jag faktiskt är helt ok. Det är inte de bortskämda slynglarna från rikemasnfamiljerna som är problemet även om jag kan hålla med om att de kanske inte alltid behöver blockera plats i utbildningssystemet.
Andelen kinesiska forskarstuderande är ju i sammanhanget ointressant. Det är faktiskt kvaliteten och de absoluta talen som säger oss något om vi ser det i perspektiv av att vi fram till nu lyckats ganska väl med att ha stora framgångsrika företag där forsknings- och utvecklingsinnehållet är stort.
Jonas skriver: Nej, inte bara. Men det är slöseri. Det tar fyra-fem år att gå gymnasiet och vi får ändå inte bättre läkare. Vem vinner på det? Ingen. Och givetvis är det lättare för de med akademikerbakgrund att våga satsa på att lägga flera år på att komma in just där de vill, så det är även klassmässigt orättvist.
Angående kineserna… Andelen är bara ointressant om du tror alla kan/bör gå på högskolan. Jag ser inte varför svenskar skulle råka vara ett folk där det visar sig att alla är potentiellt duktiga akademiker.
Och i framtiden kanske ”våra” svenska företag anställer kineser som utbildats i Kina. Sköter vi bara oss själva löser det sig nog rätt bra.
Nu tror jag som sagt inte att det gör något att det tar längre tid för en del att ta sig genom gymnasiet. Jag tänker då i först hand på de som av olika skäl brister i motivation/har svårigheter att hänga med. Utöver att vi behöver fler forskare som kräver fler högskolestuderande som kräver fler med gymnasiekompetens finns det nämligen ett annat och kanske egentligen mera betydelsefullt skäl till detta. Nämligen det faktum att det faktiska antalet jobb som inte kräver goda kunskaper i t.ex. engelska minskar (koncernspråk i en del svenska företag, dokumentation/instruktioner till maskiner, internationella kunder etc)- Tillsammans med vikten av språkkunskaper också i det privata i en globaliserad värld tycker jag snarast att vi måste se till att alla får ungefär motsvarande det vi nu kallar gymnasiekompetens.
Bara för att man kanske har fallenhet/intresse för mer hantverksliknande arbeten är man ju inte obegåvad och enligt min uppfattning kan alla om de ges de rätta förutsättningarna.
Jonas skriver: Men vi får skilja på två saker:
1) de som konkurrerar ut någon annan som egentligen är minst lika förtjänt av sin plats på läkarlinjen
2) de som inte hängt med och behöver komplettera sina betyg
Engelska och dokumentation till maskiner lär man sig inte på högskolan, faktiskt.
Menar du att alla egentligen har samma akademiska förmåga, men lär sig på olika sätt? Det är i såna fall ett ganska kontroversiellt påstående.
Nu var jag kanske otydlig. Jag menade att alla i princip behöver gymnasiekompetens, skrev faktiskt ”att alla får ungefär motsvarande det vi nu kallar gymnasiekompetens”. Tror inte att alla behover/vill fortsätta till högskolan men ser gärna att de fortsatt har den möjligheten.
Jonas skriver: Du pratade om både högskolekompetens och gymnasiekompetens i meningen innan. Som sagt: att människor ska komplettera uteblivna gymnasiekunskaper på komvux har jag inget emot, men att man i princip måste lägga 1-2 år extra på komvux för att komma in på läkarlinjen är något jag motsätter mig.
Jag är tydligen extremt svårtolkad. Själv tyckte jag att det var utomordentligt klart uttryckt. Vi behöver fler högskoleutbildade, förutsättningen för det är förstås att det finns folk med gymnasiekompetens. Det är det ena motivet för att alla skall få en bra gymnasieutbildning som så långt möjligt också förbereder för vidare studier.
Det andra motivet för att folk skall ha gymnasiekompetens (motsvarande ddagens krav) är att samhällsutvecklingen gjort att man behöver goda kunskaper t.ex. i språk för att klara också jobb som inte kräver högskoleexamen.
Tycker du hakat upp dig lite på detta med blivande läkarstuderandes blockerande av Komvux-platser. Är de verkligen så fantastiskt många?
Jonas skriver: Nej, du är inte särskilt klar i din syn på expanderad högskola… Du verkar tro att fler som gått gymnaiset automatiskt betyder fler på högskolan och högre generell kompetensnivå, men jag tror inte det. Högskolan har helt klart expanderats på bekostnad av kvaliten och många har anledning att känna sig svikna över att ha utbildats trots att det inte funnits något behov av deras utbildning. Synen på att högskolestuder alltid är finare än att jobba är dålig i mina ögon. Såväl individer som samhället i stort drabbas.
En rak fråga då: Tycker du att ambitionen om 50% på högskolan är bra? (Eller vill du kanske se en ännu högre siffra?)
Jag tycker också gymnasiet ska ge en bra grund för alla, men så länge komvuxmöjligheten ändå finns bör man inte placera in alla i samma spår som är mot högskolan. Just de som väljer fel i 15 års ålder är ju de som främst behöver komvux.
Du får väl tycka att jag ”hakat upp mig” hur mycket du vill (arrogant värre…) men: ja, de är fantastiskt många.
”Allt fler väljer att läsa upp godkänt och väl godkänt från gymnasieskolan till bättre betyg på komvux. Senast i går presenterade Högskoleverket siffror som visar att nästan hälften, 48 procent, av nybörjarna på högskolan har gått på komvux.
Vanligast är det bland läkarstuderande. Mellan 1995/96 och 2002/03 har komvuxandelen ökat från 16 till 44 procent.”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=235043&previousRenderType=2
Dessa 44% av läkarstudenterna är inte verkstadsarbetare som läser upp sin matte för att bli ingenjörer, utan elever som hade MVG i de flesta – men inte alla – av sina ämnen. Genom att lägga tid på komvux pressar de andra i samma situation att också lägga tid på att läsa saker de redan läst och i slutändan vinner ingen på detta.
Jag tror (vet) att ju fler som har gymnasiekompetens (dvs allmän högskolebehörighet) desto fler har möjlighet att gå på högskolan. Jag har aldrig hävdat att det är finare att gå på högskolan än att jobba – jag har hävdat att vi i Sverige har behov av ett stort antal med högskoleutbildning (inte nödvändigtvis vilken som helst – t.ex. fler naturvetare, fler tekniker, fler forskare. Om detta betyder exakt 50% av en årskull skall jag låta vara osagt, är väl mest ett uttryck för en ambition i någon mån relaterad till behov. Kanske skall det vara mera, kanske skal det vara lite mindre men antagligen är det för Sverige bättre att ha en lite för hög kapacitet än motsatsen.
Håller helt med dig när det gäller andelen högskolestuderande som gått på Komvux, men drar fortfarande inte riktigt samma slutsats. Om 48% av de nyantagna till högskolan gått på Komvux så är det antigen ett stort misslyckande för gymnasieskolan eller ett stort misslyckande för antagningssystemet till högskolan (eller både ock). Nu framgår det inte av de siffror du använder hur stor andel av de 48% som har använt Komvux för att komplettera respektive för att förbättra sitt konkurrensläge. Skall försöka kolla upp det för det har enligt min mening stor betydelse. Det framgår heller inte hur stor andel av dessa 48% som är läkarstuderande. Det har också viss betydelse för bedömningen av problemts uppfattning – eftersom just de senare verkar vara måltavla för din kririkt av ”systemets” nuvarande utformning.
Jonas skriver: Att sätta ambitioner i stil med den på 50% är inte relaterat till behov, utan tvärtom baserat på en tro på att fler som gått högskolan kommer skapa – som du själv säger – ”en högre kapacitet”.
De är måltavla för att de läser upp betyg i syfte att vara MER konkurrenskraftiga, och inte att gå konkurrera över huvud taget.
Visst behöver vi fler forskare och mycket annat. Men där är arbetskraftsinvandring en mer framkomlig väg än att skicka in människor som inte har särskilt bra läshuvud på högskolan.
Du verkar missuppfattat mig – jag hävdar inte att merparten av de som går komvux är läkarstuderande eller att det är ett problem att de tar upp platser på komvux. Problemet är att de lägger tid på något som bara petar bort andra som varit minst lika förtjänta att gå läkarlinjen.
Problemet är kopplat till antagningssystemet, givetvis. Vem skulle komma på tanken att läsa upp ett VG till ett MVG om de inte gynnades av det inför högskoleantagningen?
Jag uttrycker mig tydligen väldigt oklart. Jag menar, apropå kapacitet, att det sannolikt är bättre att ha en högskola som klarar av att utbilda lite för många snarare än tvärtom. Det fler högskoleutbildade möjliggör är inte direkt högre kapacitet utan förhoppningsvis fler innovationer och förmåga att utveckla befintliga och/eller nya produkter i mer generell mening.
Du har faktiskt envist återkommit till frågan om de blivande läkarstuderandes konkurrensupplösning av betyg på ett sådant sätt att jag faktiskt trott att du ansett detta vara ett mycket stort problem. Därför har jag försökt förstå omfattningen av detta problem.
Jonas skriver: Nej, där uttryckte du dig inte glasklart – jag tolkade dig nämlgien som du menar. Du säger att fler högskoleutbildade leder till fler innovationer och ökad förmåga att utveckla nya produkter, och det tror jag inte ett dugg på. Många lär sig mer på att jobba i fem år än att läsa på högskola och vi har inte högre kompetensnivå i ett land bara för att alla tryckt sig igenom utbildningar.
Jag anser ju fortfarande att det är ett stort problem, men du tycks tro att jag irriterar mig på att de tar komvuxplatser till förfogande. Det som irriterar mig är dock inte detta, utan att de konkurrerar ut andra och att det är a) orättvist mot de som mister sina platser på läkarlinjen, b) tidsödande för de individer som kommer in c) vansinnigt samhällsekonomiskt. (och d) INTE leder till att vi får bättre läkare).
Dina formuleringar har handlat om att de ”tar komvuxplatser” och då har du uppbart misstolkat mig – därför är jag envis.
Jonas skriver: Jag menar ”inte oklart” när jag skrev ”inte glasklart”. 🙂
Senaste kommentarerna