Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Till kritiken av En ny skolpolitik (2)
En Skolpolitisk Framtid: “Ansatsen i den nya plattformen är god och följer en socialdemokratisk idétradition om livslångt lärande och ett osvikligt krav om att varje elev oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar ska kunna förverkliga sina drömmar och nå sina mål.”
Äve vännen Erik Laakso intresserar sig för den nya skolpolitiska plattformen (förslaget därtill). Han uppmärksammar den retorik som förslaget innehåller och den är precis som han noterar väl i linje med vad jag uppfattar som omistliga delar i den mer ideologisk baserade värdegrund vår skolpolitik måste stå på. Så långt är vi nog alla överens och parollen En skola för alla håller, en skola som ger alla oavsett bakgrund och andra förutsättningar lika möjligheter.
Sen blir förstås både Laakso och även rådslagsgruppens förslag inte helt fokuserade på hur detta skal uppnås – jag kallar det ett teknokratiskt perspektiv. Man blandar lätt ihop förslag som pekar ut den önskade riktningen på skolans utveckling för at säkerställa allas lika möjligheter med läsårsdata och/eller nationella råd eller andra rätt detaljerade förslag kring hur saker skall organiseras.
Men först med anknytning till avsnitt 1 av min kritik: En mer noggrann läsning av förslagets första del “1 Kunskap för en ny tid – åtgärder för att förbättra resultaten” gör att jag upptäcker at man visst tar upp frågan om informationsteknik. Man gör det dock genom att använda en anglisism som nog är tillåten isvensak men som jag alltså missade att söka efter; informationsteknologi. Teknologi är läran om teknik. Dock, detta kan förstås ses som ordklyveri (men det finns flera sådana inte oväsentliga språkligheter att fundera överi med anledning av förslaget), och långt viktigare är förstås att fundera över vad som avses och på vilket sätt det behandlas. Rådslagsgruppen skriver:
Vi vill ge alla barn gedigna kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Samtidigt kräver kunskapssamhället så mycket mer. Insikter om globalisering, klimathot och informationsteknologins utveckling är exempel på ny kunskap som bör få större utrymme i skolan tillsammans med ”nyckelkompetenser” som självständigt tänkande, kreativt skapande, arbete i grupp, kommunikativ förmåga och entreprenörskap.
Det här är lite kul. Norrmännen beslutade 2004, om jag minns rätt, att digital kompetens skulle ingå bland de basfärdigheter ett barn skall få möjlighet at utveckla under sin skoltid – alltås helt jämställt med läsa, skriva, räkna. Dit har inte rådslagsgruppen nått utan stannar vid att man behöver insikter om. Det här tror jag är ytterst allvarligt och bristen på insikt i partiet på detta område (om nu rådslagsgruppens förslag får antas vara representativt) gör att vi faktiskt inte befinner oss på banan. Det är inte bara norrmännen som ordentligt slår oss på fingrarna. Inom Eu har man också definierat nyckelkompetenser som ala medborgare behöver, det blev 8 stycken varav förstås digital kompetens är en, men vi står vid sidan om! Och då har jag inte ens berört frågan om informationsteknikens betydelse för lärandet och måluppfyllelsen utan bara som kompteensområde i sig.
Nu lämnar i och för sig rådslagsgruppen öppet för fortsatt diskussion kring innehållet i skolan:
Vi vill ge den nya 10-åriga grundskolan en ny läroplan och nya kursplaner anpassade till dagens och morgondagens samhälle. Vi vill öppna upp för nya ämnen och nya kunskaper men behålla de grundläggande värden som präglar dagens läroplan.
Det är förstås mycket bra men det hade behövts mycket mera utvecklade resonemang om utgångspunkterna för detta. Man kan inte överlåta detat till ett nationellt expertråd med de främsta forskarna (som vi ju vet slåss med näbbar och klor för just sitt ämne/områdes traditionella plats och innehåll på skolschemat) att tillsammans med företrädare för arbets- och samhällsliv utarbeta förslag.
Av materialet framgår att man gärna ser ett tydligare professionellat ansvar för måluppfyllelsen, dvs att politken skall fokusera på resultaten och professionen på metoderna. Det låter ju bra. Det skall dock inte ske hur som helst utan under ledning av ett av någon obestämd inrättat nationellt råd för vetenskapsbaserad metodutveckling som skall – likt Socialstyrelsen verkar det, ge ut tydliga riktlinjer och rekommendatioer om vilka metoder som ger dokumenterat resultat. Engagerad lärare (inte nödvändigtvis utbildad) som tror på sin egen metod tror jag brukar vara det vi vet ger bäst resultat – kanske en första rekommendation:-)
Själv tror jag betydligt mera på en lokalt driven skolutveckling som baserar sig på självvärdering (som kan stödjas av nationellt framtagna instrument), reflektion, kollegialt samarbete i form av utbyte av kunskap, ett vad man skulle kunna kalla forskande arbetssätt där man mera systematiskt, gärna i form av forskningscirklar eller liknande, kollektivt utvecklar metodkunskap. allt detta förstås med en relation till forskningen men inte i form av riktlinjer och rekommendationer utan i form av utbyte av kunskap och erfarenheter – men så tror jag ju på människors egen förmåga, också lärarnas.
I samband med 1994 års läroplan fanns en rätt spännande diskusion kring bildningsbegreppet. Det känns som om man borde damma av den och kanske särskilt läsa Broadys bidrag till läroplanskommittens betänkande igen. Rådslagsgruppen föreslår nämligen att
“Vi vill ge det klassiska bildningsbegreppet en tydligare plats i en modern och framtidsinriktad skola. Att kunskaper och bildning ger oss möjlighet till personlig utveckling, självförtroende, makt och frihet att styra våra liv. Att skolan är en del av det vi valt att ha gemensamt för att hålla ihop vårt samhälle och som står upp för värderingar om allas lika värde, demokrati och delaktighet.”
Här preciserar man bildningsbegreppet genom att ange att det är det klassiska man avser. Finns dock ingen precisering av vad man menar med klassisk (latin, grekiska på schemat?).
Bra synpunkter Peter. Det där nationella expertrådet är jag mycket tveksam till och kan tänka mig att jag kommer argumentera emot på sammanträdet. Det var även invändningar som fördes fram på uppsaladistriktets samling här om kvällen där skolplattformen diskuterades.
Det blir ju lätt teknokratiskt när utgångspunkten är lätt teknokratisk men det är väl enklare att vara detaljinriktad än att vara visionär, i alla fall i det här skedet. Kanske kan man in plattformen hitta de visionärt inriktade synpunkter som kommit in via rådslagen och förstärka debatten kring dessa.
Min avsikt är att gå igenom de olika delarna vart efter, Jobbet kommer ju ivägen hela tiden:-)
Jag saknar också en sammanställning av synpunkterna som kom in. På Skolforum hade man en lista över de 12 ”mest önskade” åtgärderna eller vad man nu skall kalla det. En vettig process hade förstås dels innehållit en slags genomgång av alla synpunkter, gruppering av dessa och publicerad sammanställning. Nu har vi ju ingen aning om vilka geniala förslag som inte nått fram. Remissammanställningar tar visserligen lite tid men de måste ju ha gjort en för internt bruk – ut med den på webben!
Senaste kommentarerna