Till kritiken av En ny skolpolitik (5)

Avsnittet om gmnasieskolan heter 4 En ny gymnasieskola för morgondagens arbetsliv – åtgärder för att förnya gymnasieskolan. Här slår några grundläggade ståndpunktr fast t.ex att det krävs gymnasieutbildning för att få jobb, att gymnasieutbildningen skall förbereda för arbetsliv, samhällslivet i övrigt och för vidare studier. Detta är mycket bra i en tid när man kan få för sig att en del skolpolitiker verkar vilja ha tillbaka en sorteringsskola som inte ger de som väljer mer traditionellt yrkesinriktade program en tillräcklig kompetens inom områden som språk.

Det här avsnittet innehåller också mer av “Vi vill pröva” vilket representerar ett något öppnare förhållningssät. Det gäller t.ex. dimensioneringen av utbudet (av program får man anta) och organiseringen av gymnasieskolan där man ser dagens KY-utbildning sok en möjlig förebild. Sammantaget försöker man balansera individens valfrihet och arbetsmarknadesn behov utan att för den skull införa ett väldigt reglerat nationellt system. Här finns altså inte fördiga förslag och det är nog bra.

Det skrivs en hel del om samverkan mellan gymnasieskolan och arbetsliv/högskola och man föreslår inrättande av råd på lite olika nivåer. Även här finns en motsättning mellan den goda ambitionen att effektivisera resursutnyttjandet genom att “styra” eleverna att välja inriktningar som ger jobb och å den andra sidan mer generella ambitioner både att tillgodose individens valmöjligheter och mer specifikt att konstruera utbildningar som är mer könsneutrala. Det är ju inte helt säkert att de senare ambitionerna ledewr till de förra resultaten.

Det finns för övrigt gott om goda ambitioner som att elever på yrkesprogram skall erbjudas praktik utomlands och så öppnar man för nya konstellationer för huvudmannaskap. Det är ju lite roligt när man t.ex. skriver:

Vi vill exempelvis se en kraftig satsning på ”Vårdcollege” som också ska kunna ägas gemensamt av skola, sjukvård och omsorgsförvaltning.

Vet inte exakt men i min kommun är det väl mellan fem och tio år sedan huvudmannaskapet för vårdgymnasiet överfördes från landstinget (alltså sjukvården) till kommunen (som ju är både skola och omsorgsförvaltning. En förändring som för övrigt åtminstone avseende kvaliteten på maten var väldigt negativ:-(

Sett i backspegeln torde väl det faktum att landstinget(n) lämnat gymnasieskolan ha inneburit att de nedrustats kompetensmässigt inom utbildningsområdet och man undrar om inte andra former än delat huvudmannaskap skulle kunna ge lika mycket när det gäller att förbättra kvaliteten genom närmre samband mellan utbildning och arbetsliv.

I övrigt kan man utan vidare hålla med om det mesta i detta avsnitt. Det jag saknar – inte helt för man skriver

“Vi vill pröva nya former av utbildning och praktik för den grupp ungdomar som har mycket stora kunskapsluckor från grundskolan som kommer att få stora problem om de inte fångas i tid.”

– ärr ett mera radikalt grepp kanske motsvarande Not school i Storbrittanien som representerar en både framgångsrik och kostnadseffektiv modell för att ta hand om de ungdomar som skolan (både grund- och gymnasie) misslyckats med. Not school skall verkligen tolkas bokstavligt, det är inte något modiferat program man erbjuder dessa ungdomar utan ett lärande som utgår från deras intressen, ingen kursplan kommer i närheten av att styra aktiviterna. Förbluffande (för många) är att dessa ungdomar sedan i mycket hög utsträckning klarar examina och fortsätter att studera, då med mycket hög kompetens t.ex när det gäller skapande och användande av olika uttrycksmedel.

Avsnittet om gmnasieskolan heter 4 En ny gymnasieskola för morgondagens arbetsliv – åtgärder för att förnya gymnasieskolan. Här slår några grundläggade ståndpunktr fast t.ex att det krävs gymnasieutbildning för att...