Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Till kritiken av En ny skolpolitik (6)
Debatten om en ny skolpolitik för socialdemokraterna pågår men med alldeles för låg intensitet. Jag tyckte inte att rådslaget blev den startpunkt det borde, framför allt på grund av att man dels ställde helt fel frågor, dels för att man inte skapade förutsättningar för debatt utan snarare hanterade det som en remissomgång (där man desutom inte presenterat någon sammanstäling av svaren). En av de som redovisar sina tankar är Erik Laakso som idag tar upp både frågan om betyg och nationella prov samt frågan om friskolor. Också Nathalie Sundesten Landin har tagit upp bland annat betygsfrågan förra veckan.
Accepterandet Av Betyg Och Nationella Prov:
“Att fortsätta kompromissa om betygen och de nationella proven leder till en sorteringsskola där eleverna mäts med siffror och provresultat, därför måste fortsatta kompromisser kopplas till något som ger varje elev sin individuella unika möjlighet att utvecklas. Att ge sig in på och integrera en folkpartistisk manöverpolitik som genom uppstramning och uppsträckning som metoder är inte en skolpolitik som har elevens bästa som utgångspunkt.”
Friskolor har jag redan kommenterat men frågan om betyg och nationella prov förutsätter nog en egen mässa så det återkommer jag till.
Avsnitt 5 Sverige ska ha världens bästa pedagoger – åtgärder för att stärka lärare och skolledare i förslaget till ny plattform handlar om personalens kompetens. Här gör man det lätt för sig och förespråkar att skolan skall ha bra och välutbildade lärare. För att säkerställa detta sätter man upp mål för när det bara skall finnas behöriga lärare (2015) och anvisar medel/metod för att uppnå detta (särskild utbildning av obehöriga). Visserligen finns någon mening som beskriver hur man vill göra det lättare för de som tröttnat/inte passar att få stöd för omställning men själva problemet adresseras inte. Tvärtom som överdriver man enligt min mening behörighetskravet på kvalitetens bekostnad. Kanske är det själva ansatsen som bedrar “Många är vi som kan vittna om den enskilda lärare vi mötte i tidiga år som var helt avgörande för våra vägval och möjligheter senare i livet.” Det är långt ifrån självklart att detta bara har varit behöriga lärare och det är inte uteslutet att det avgörande varit negativt.
Annars är detta avsnitt präglat av mycket goda ambitioner och en del goda idéer. AT-tjänstegöring är en sådan idé men den förutsätter ju att någon form av legitimation införs. Görs det behövs inte längre den hårda kopplingen mellan formell lärarutbildning och “kompetens” eftersom frågan om behörighet kan läggas på det organ som utfärdar legitimationer. En annan idé är forskarskolor/cirklar som stöd för den professionella utvecklingen. Kring detta finns erfarenhet och dessutom åtminstone ett embryo till en internationell “rörelse” som möjliggör forskning i arbete. Det är alltså en utmärkt idé.
Apropå AT förresten – man kan ju möjligen fundera över var tiden för mentorskap, betygssättning, utvecklingssamtal skall tas eftersom de inte kan utföras av den ännu ej färdiga läraren.
I förslaget klargörs att det bör finnas en tydlig uppdelning mellan politiken och praktiken dvs en ambition att låta de professionella göra de pedagogiska valen etc. Samtidigt förespråkas ett antal åtgärder som t.ex. fler yrkeskategrier i skolan och fler typer av tjänster som såvitt jag kan bedöma antingen är direkt detaljstyrning av organisationen av arbetet eller bara är ambitioner som ges till de professionella att välja (eller avstå från). Det är lite oklart.
I övrigt framförs önskemål om fler yrkesgrupper i skolan och stärkt skolledning bland annat genom krav på erhållen statlig certifiering. Generellt kan sägas att det med få undantag förs fram förslag som är klart kostnadsdrivande såväl nationellt som lokalt. Det är förstås helt rimligt om man verkligen kan göra gällande att en bra skola för alla barn faktiskt inte ryms inom nuvarande kostnadsram. Den genomsnittliga kostnaden för en grundskoleelev i Sverige är ca 70 000 kronor vilket ju framstår som rätt mycket pengar om man multiplicerar med antalet elever.
Det jag tycker är mest typiskt för rådslaget är att både problemanalys och lösningsförslag känns mycket mindre kuckelimuck-ideologiska nu än vad de gjort förut. För oss som grät när Baylan började dra sitt mantra om nittiotalskrisen som minsann gjorde att det blev mindre resurser och Göran Perssons tal om att det minsann är de jumla invandrarbarnens fel att Sverige faller i internationell ranking, känns den nya linjen så … fräsch. Visst, allt är väl inte så genomtänkt, men måste det vara det. Och alla lösningar går ju diskutera, så hoppas nu att folk gör det. Ordentligt. Utan att varken krampaktigt försöka forma antitesen till Björklund & co, eller anpassa retoriken till det mest publikfriande snömoset (hur kommer det sig att just frågan om tidigare betyg så lättvindigt anammats? För att det låter så bra? För att det är en så fullständigt innehållslös symbolfråga?)
Fred och Kärlek, /Martin Sandberg
(Svensklärarföreningen)
Jag vet inte riktigt om jag förstår vad kuckelimuck-ideologiska innebär men jag saknade en hel del i problemanalysen om du med det menar utgångspunkter. Om man 2007 bestämmer sig för att diskutera skolpolitik så är det inte dagens problem man skall utgå från utan morgondagens frågor dvs vad skall vara skolans uppgift på 2010-talet. Först när uppgiften känns någorlunda klar kan vi börja diskutera hur skolan då skall se ut, vilka förutsättningar den skall ges.
Du har hittat en linje som du uppfattar som fräsch – jag har nog inte hittat den än. Kan du positionsbestämma den?
Dina frågor kring ställningstagandet i betygsfrågan är mycket relevanta!!
Hej Peter! Kuckelimuckmedicin är väl Karlsson på taket som kör med, och med det menar jag nog snarast att skolpolitisk retorik flödar över av olika lösningar som framförallt gör sig bra som rubriker på DN debatt. Men de har ingen effekt.
Jag vet inte om jag om den linje jag möjligtvis hittat är så särskilt fräsch (jag hör ironin, Peter), men jag hoppas att skolan kan utformas närmare elever, lärare och skolledare. Och det är väl inte så revolutionerande.
Men jag tycker att det är tydligt att många utspel som skett de sista 10 åren inte har tänkts ut av lärare. Inte den knasiga sjugradiga betygsskalan och alla Björklunds påhitt, men knappast Sahlins läxläsning heller.
En positionsbestämning – jag tyckte mycket om de DN-artiklar på insidan som skrev om skolor som lyckats. Det är detta som är ordning och reda tycker jag, inte Björklunds byxförbud. Tidiga prov och lärarledd undervisning – jättebra om det leder till att fler barn får känna att de lär sig något. Vad funkar?
Det var kanske detta synsätt jag kände igen lite mer i rådslagets analys. Jag kände igen mig i det som beskrevs. Det gjorde jag inte i Baylans och Perssons ”det finns inga problem i varken skolan eller skolpolitiken (förutom friskolorna! och invandrarna!) och om det skulle finnas det måste det vara nittiotalskrisens fel, absolut inget annat. Och man får faktiskt inte skuldbelägga någon heller. Inte skolor där eleverna driver omkring, inte lärare som låter barnen göra allt annat än att lära sig något vettigt”.
Det jag har mest emot en skola utan krav, utan kunskapsfokus, utan uppföljning om skolor faktiskt organiserar sitt arbete på ett sätt som är anpassat efter sin huvuduppgift kunskapsförmedling, är ju att man sparkar på framförallt på de barn som har föräldrar som har mindre utbildning, är mer ensamstående, har mer utländsk bakgrund – och det tycker jag är cyniskt.
Och jag vet inte heller om det jag säger bara är en räcka självklarheter. Förlåt mitt förnumstiga tonfall.
/Martin
Uttrycker jag mig snurrigt nu igen? /Martin
Det är ju utmärkt om plattformen är skriven så att också lärare kan känna igen sig – lika viktigt är det att skolpolitiken faktiskt också kan förstås och anammas av folk i allmänhet. Inga andra politikområden beskrivs ju för professionen utan för medborgarna.
Jag tycker – precis som styrsystemet egentligen är utformat – att professionen (inkl skolledare m.fl.) skall ha huvudansvar för att utforma den dagliga verksamheten. Det politiken skall göra är att ange mål och ramar. Osäker faktiskt på om vi behöver kursplaner av ens nuvarande snitt. Däremot skall det vara mycket tydligt vad för kunskaper/färdigheter som skolan skall leverera – uttryckt i termer som ställer dessa i perspektiv av år 2020 ungefär.
Tror dock vi är hyfsat överens om man bortser från ditt mycket ålderdomliga språkbruk när det gäller beskrivning av skolans uppgift – förmedling var det länge sedan…-:)
Jag har lite svårt för diskussione om ordning och reda eftersom den implicerar att det finns folk (politiker, partier) som förespråkat oordning, oreda och allmänt för studier olämplig miljö. Det är förstås trams. Det diskussionen skall handla om är ju hur – och där är mitt ledord motivation.
:^) Instämmer.
Tycker din tanke om 10 års framförhållning är mycket intressant. Osäker på hur den diskussionen skulle se ut bara (vi vet ju hur den fördes ang. IT på 90-talet) – vet du något om hur den förs utomlands?
Jepp – deltar rätt mycket i den. Är dock knappast befriad från IT:-), tvärtom så utgör förstås digital kompetens och användande av IT som naturligt hjälpmedel i lärandet en icke oväsentlig beståndsdel. I övrigt handlar det om mycket av det som är honnörsord i nuvarande läroplaner som samarbete, kreativitet och liknande.
King (före detta guvernör i Maine) brukar använda ett citat från Wayne Gretsky som när han svarade på frågan om vad som var hans storhet gick något i stil med – när andra åker efter pucken så åker jag dit där pucken kommer at vara. Själv gilar jag också Kings tes om att det enda vi vet om framtiden är att utbildning alltid lönar sig och att den kommer att vara ännu mera digital (framtiden/utbildningen kan man ju tillägga).
PS Prova att klicka på (leave url/email >>) bredvid rutan för ditt namn nästa gång DS
Senaste kommentarerna