140 mil och deltid

Måste jobba – 140 mil från sin dotter: “Rebecka Magnusson bor i Luleå tillsammans med sin man Daniel och deras ettåriga dotter Saga.
Hon är springvikarierande förskollärare och stämplar upp till heltid. Han jobbar i den lokala matbutiken.
Men nu tvingas Rebecka bort. Långt bort.
Enligt arbetsförmedlingens regler måste hon nämligen vara beredd att flytta. Och för några dagar sedan kom en omskakande anvisning – från Karlskrona. En nybyggd förskola söker personal och trots att där varken finns löften om fast tjänst eller heltidssysselsättning så ombeds hon söka.
– Det känns riktigt jobbigt. Jag måste ta en provanställning 140 mil från min familj. Vi har inte råd att förlora a-kassan”

Visst är det absurt, även om det av Aftonbladets artikel är svårt att få en klar bild av om Rebecca Magnusson ännu så länge bara “tvingas” söka jobbet i Karlskrona eller om hon redan fått det. Det är förstås absurt om reglerna är sådana att hon skulle tvingas ta ett jobb 140 mil ifrån sin familj (1-årig dotter), en provanställning som dessutom inte är på heltid vilket väl skulle leda till att hon skulle tvingas stämpla där med. Ett deltidslön som barnskötare räcker väl knappast till för att kunna veckopendla vilket ju kunde varit en möjlig nödlösning.

Det reser dock en del frågor kring hur systemet borde vara utformat. Det är ju t.ex. inte rimligt att man skall kunna bosätta sig på en ort där man inte kan få heltidsjobb och därför alltid stämpla. Systemet kan alltså knappast vara fritt från regler som i någon mening “tvingar” en att röra sig i riktning mot där jobb finns (vare sig det är genom fysisk flytt eller genom byte av bransch) alternativt välja en lägre inkomst utan utfyllnad av a-kassa.

Om vi skall utgå från barnens behov är det förstås inte rimligt att man skall kunna tvinga isär familjer med a-kassan som styrmedel. Å andra sidan blir ju då frågan hur långt man skall kuna driva det, dvs hur stora ansträgningar måste en föräldrar göra för att kunna försörja sig/familjen. Skall det faktum att en har jobb i all oändlighet betyda att den andra kan stämpla, att familjen inte behöver pröva sitt val av bostadsort alternativt levnadsstandard alternativt yrkesval.

Den här typen av nyheter väcker faktiskt mer frågor än ger svar. Att fru Magnusson hamnat i en fullständigt absurd situation står dock klart – om det är högeralliansens avsikt eller en (oförutsedd) bieffekt av ett försök att utforma rimliga regler kan man spekulera om.

Daniel Möller har också reagerat och refererar till nyhetens upphov som tydligen är LO-tidningen.

Måste jobba – 140 mil från sin dotter: “Rebecka Magnusson bor i Luleå tillsammans med sin man Daniel och deras ettåriga dotter Saga. Hon är springvikarierande förskollärare och stämplar upp...