Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Äntligen lite rättvisa
Ojämställt vårdnadsbidrag tar pengar från förskolan: “Sverige har idag en föräldraförsäkring i världsklass som redan idag innebär valmöjligheter och en flexibel användning. En generös föräldraförsäkring i kombination med en välutbyggd förskola, gör att kvinnor – till skillnad från i många andra länder – inte tvingas välja mellan arbete och barn. Den borgerliga alliansen brukar hävda att det ska löna sig att arbeta. Men varför argumenterar man då för ett vårdnadsbidrag som tvärtom ger en stimulans till föräldrar att lämna arbetsmarknaden?
Jag vill istället ha en familjepolitik som sätter barnet i fokus. Det bästa för barnet är att ha en bra relation till båda sina föräldrar. Jag vill också se en familjepolitik som riktar sig till alla barnfamiljer. Ett kommunalt vårdnadsbidrag vänder sig i mycket hög grad till familjer med två familjeförsörjare. Det visar också erfarenheterna från Norge. För en ensamstående mamma blir det i praktiken omöjligt att försörja sig och barnen på 3 000 kronor i månaden. Ska verkligen ensamstående låginkomsttagare betala för reformer som vänder sig till sammanboende?”
Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje, skrev förra veckan ovanstående (också publicerat i LT). Straxt efter presenterades årets budgetuppgörelse i kommunen i vilket ingår ett vårdnadsbidrag – och då skall man komma ihåg att kommunen styrs av s-v-mp men med stöd av högeralliansen i budgetfrågor för att neutralisera nationaldemokraterna som med sina två mandat har en vågmästarposition i fullmäktige.
I SvD kan man läsa några kommentarer:
– Vi har valt att inte göra kabinettsfråga av detta. Även om vi är emot vårdnadsbidrag finns det inte så mycket att diskutera, när det nu finns majoritet för det i fullmäktige, säger kommunalrådet Anders Lago (s).
– Jag är mycket nöjd, vi har fått väldigt bra genomslag för våra frågor och vi har hanterat en knivig situation på ett bra sätt, säger oppositionsledaren Marita Lärnestad (m).
Enligt Johansson kommer alltså detta att leda till nedskärningar av förskolans resurser och därmed sänkt kvalitet och det hela skall tydligen betalas av de ensamstående. Lätt enfaldigt resonemang. I Södertälje är situationen den att vi har kö till förskolan och betydande problem med att hinna bygga ut i den takt som motsvarar efterfrågan.
Frågan har för övrigt intressanta dimensioner. Såg idag att vännen Sigge Eklund, som tydligen tillhör gruppen publicitetshungriga personer (även om jag inte riktigt trodde det), vill kriminalisera pappor som inte tar ut halva föräldraledigheten. Den här fullständigt ohämmade lusten att med lag ingripa i folks privatliv fyller mig med nästan gränslös olust. Men man får väl många pluspoäng hos mer extrema feminister.
Så vad händer om några föräldrar kommer att välja att utnyttja vårdnadsbidraget – som ju förutsätter att man på heltid tar hand om sina egna barn – en i sannning obskyr syssla som i Johanssons värld definitionsmässigt inte är bra för barnen. I huvudsak är det tre grupper som är aktuella:
1. Redan hemmavarande. Detta är en grupp som självfallet ökar kommunens kostnader. Antagligen är de inte så många men var och en kommer at kosta kommunen 36 000 kronor per barn. Å andra sidan kan man kanske hävda att dessa föräldrar redan idag sparar ca 100 000 kronor per år och barn genom att de inte nyttjar kommunalt finansierad barnpassning.
2. De som har barn på dagis. Denna grupp – som säkert inte heller är så stor – innebär att kommunen sparar en utgift på ca 100 000 kroner per barn och istället får en kostnad på 36 000. Blir väl ca 64 000 pus för kommunen. Här finns väl en potentiell risk att deta skule leda till sämre resusutnyttjande i förskolan vilket skulle kunna leda till sämre kvalitet. Å andra sidan så har vi ju kö – kommunen får ju schavottera i LT just för oförmågan att bereda plats till barn som stått i kö länge och vars föräldrar faktiskt inte kan jobba för att de saknar dagisplats (något som om jag inte missminner mig drabbat herr Johansson själv).
3. De som ännu inte fått dagisplats och som kommer att välja att nyttja vårdnadsbidraget istället. Såvitt jag förstår så kommer dessa därför inte att generera en kostnad på 100 000 kronor utan istället 36 000 kronor. kan vi beräkna i vilken storleksordning detta komer att ske kan vi kanske t.o.m. minska på investeringsbehovet, alltså inte behöva bygga lika många nya förskolor.
Att den utformning som vårdnadsbidraget nu fått definitivt begränsar nyttan för andra än familjer med två “försörjar” är ostridigt. 3 000 kronor per månad kan ju ingen ensamstående med barn leva av (även om barnbidrag, underhållsbidrag m.m. borde tillkomma). Innebär verkligen detta att som Johansson skriver att “ensamstående låginkomsttagare (får) betala för reformer som vänder sig till sammanboende”? Jag försöker räkna ut på vilket sätt den ensamstående får ökade kostnader (betala för) genom denna reform. Kommer dagisavgiften att höjas? Skall särskild skatt betalas av de ensamstående för att finansiera vårdnadsbidraget? Får barnlösa idag “betala för” barnbidrag till de som ha barn – är det Johanssons syn på hur en solidarisk skattepolitik skall betraktas kan man undra.
Tack för ett förståndigt resonemang av Peter Karlberg – märkligt att sådant lyser med sin frånvaro hos de flesta andra socialister, som på ett intellektuellt ohederligt sätt kallar en ökad valfrihet för ”fälla” och som ondgör sig över alla som kan välja fel, när den politiska styrningen av föräldrar och barn i vårt land något mildras.
Om Peter Karlberg också påtalar de mänskliga rättigheternas frihet för föräldrar att välja vård och fostran av sina barn enligt egen övertygelse, och förbudet mot en statlig diskriminering av dem som vårdar egna barn enligt sin övertygelse hade resonemanget blivit än tydligare.
Och om Peter Karlberg slutligen också hade nämnt de 42 tusen miljonerna som årligen går till daghemsbarnens subventionering förutom de ytterligare miljarder som går till de gynnade föräldrarnas VAB-dagar mm, och delat dessa väldiga summor med ca 500 000 barn i åldrarna 1-5, hade vi klart kunnat se, att summan hade blivit över 100 000 kr per barn och år, och att ett vårdnadsbidrag om 36 000 kronor per barn bara är ca 1/3 av en lika andel av de inbetalda skattepengarna.
För en fullständig respekt av de nämnda mänskliga rättigheterna, skall självfallet alla barn ha lika subvention / stöd för sin vård och fostran, det vill säga, att vårdnadsbidraget borde vara tre gånger högre och utgå lika länge som för dagisbarnen.
Tack för berömmet!
Nu tyckte inte jag att Johanssons artikel som var utgångspunkten för mitt resonemang aktualiserade de mänskliga rättigheterna varför jag inte använde dem som argument.
Det finns dessutom en inbyggd konflikt i just de mänskliga rättigheterna mellan barnens och föräldrarnas rätt vilken i så fall måste diskuteras. Personligen ser jag det som ytterst problematiskt när mer fanatiskt (oftast religiöst motiverat) orienterade föräldrar utnyttjar just rätten till att själv välja vård/fostran för barnen till att inskränka barnens rätt.
När det gäller ditt resonemang om ekonomin vad avser kostnader för barnomsorg i olika former så har jag inte tillräckligt med fakta för att avgöra om din beräkning är korrekt. Jag saknar t.ex. föräldrarnas inbetalda skatter bland siffrorna.
Dessutom, och det är kanske viktigare, betraktar jag vare sig den kommunala kostnaden för dagis eller för vårdnadsbidrag som en subvention. Det är kostnader som vi i demokratisk ordning beslutar oss för att finansiera med skattemedel och betalas följdaktligen av hela skattekollektivet (t.ex. oaktat om man har barn eller inte).
Senaste kommentarerna