Svårt med alarmismen

Två meter i timmen: “Glaciärernas isar smälter bort i allt högre takt, och hoten mot djur, natur och människor växer snabbare än forskarna hittills trott. Miljödebattören Stefan Edman besökte Grönland och fick en chock.”

(Hittat via knuff.se.)

Jag har genuint svårt med alarmister på grund av det fanatiska drag som karaktäriserar dem. När alarmismen dessutom sprider sig och blir en politiskt korrekt känner jag vämjelse inför företeelsen. Inte så att jag avstår fån att ta del av information, forskning, rapporter etc. utan så att jag hela tiden försöker se bakom alarmen, försöker förstå vad som´faktiskt händer.

Stefan Edman befinner sig i chock efter att ha sett hur Ilulissat drar sig tillbaka 2 meter i timmen eller 15 kilometer per år. Det är förstås en mäktig upplevelse. Chocken får honom att kräva mer drastiska åtgärder mot den globala uppvärmningen. Samtidigt beskrivr Edman utvecklingen av klimatet just på Grönland med ett exempel från tiden 984 då Erik den röde klev iland på sydkusten där de kunde odla säd, hålla boskap. På 1100-talet anlände inuiter till norra Grönland. Några hundra år senare (1400-tal) gav Erik den rödes ättlingar upp – klmatet tillät inte längre deras jordbrukskultur medan inuiterna blev kvar. Idag hotas förstås de senares fångstkultur, men kanske kan man snart böja odla igen. Här ser vi altså något som med en mindre alarmistisk tolkning skulle kunna beskrivassom en 1000-årig cykel. Edman hävdar att

“För fyra hundra miljoner år sedan var ön ett grönt paradis med tropisk vegetation”

Med sedvanlig – för alarmister skarp – logik tycks Edman mena att vi inte kan tänka oss att klimatvariationerna på vårt jordklot rör sig inom så stora ytterligheter längre (alltså typ att Grönland kan vara täckt med kilometertjock is under en period och ha ett grönt tropiskt “paradis” under en annan). I det perspektivet skall vi bringas omfatta uppfattningen att även i sammanhanget mindre effekter av mänsklig aktivitet har avgörande betydelse så att vi framkallar en “tipping point”. Då undrar man förstås vad för mänsklig aktivitet som för 400 000 000 år sedan kylde ner jorden så att Grönlandsisen bildades eller för att ta något mera näraliggande exempel vilken extrem användning av fossila bränslen som fick isen från den senaste istiden här i Skandinavien att dra sig tillbaka.

Min bild är som följer: Vi (mänskligheten) har goda skäl att minska vår miljöpåverkan eftersom vi är så många som skall dela på resurserna. Det finns åtskilliga negativa egenskaper hos fossila bränslen som gör att de måste ersättas (inte minst det faktum att de är ändliga). För att kunna erbjuda alla människor ett gott liv också i materiella termer krävs tillväxt också mätt i traditionella ekonomiska termer. Eftersom klimatvarioationerna på vårt jordklot är naturligt stora och över lite längre tid oerhört dramatiska är det bra om vi kan undvika att ytterligare störa – men det kan göras målmedvetet, utan till religiös fanatism gränsande alarmism.

Två meter i timmen: “Glaciärernas isar smälter bort i allt högre takt, och hoten mot djur, natur och människor växer snabbare än forskarna hittills trott. Miljödebattören Stefan Edman besökte Grönland...