Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Framgång för bistånd?
BISTÅNDS–FIASKOT: “På papperet såg allt så bra ut. Tanzania ville efter självständigheten bli självförsörjande på papper, framförallt så att skolbarnen skulle få egna läroböcker. Världsbanken stödd av Sida tyckte det var en lysande idé. Totalkostnad då 1,5 miljarder kronor, varav Sverige bidrog med nästan 700 miljoner i 2001 års penningvärde.
År av planläggning och pengar las ner för att allt skulle bli perfekt.”
På ett sätt är det naturligtvis riktigt att beskriva den här typen av bistånd som ett rätt gigantiskt fiasko. Å den andra sidan så konstaterar ju artikelförfattaren Wolfgang Hansson att de
Nya ägarna har investerat 35 miljoner dollar på att modernisera och reparera maskinparken. Ännu är bara en av de två pappersmaskinerna igång men man producerar redan betydligt mer papper än den biståndsdrivna fabriken någonsin gjorde.
Observera att Hansson plötsligt byter valuta – Sverige har bidragit med 700 miljoner kronor (för många år sedan – slut 1992) men de “rika indierna” bara med 35 miljoner dollar (vilket faktiskt är 224 miljoner kronor) för att nu få igång fabriken igen. Dessutom producerar de alltså mer än den någonsin gjort tidigare och ger får man anta ett inte föraktligt bidrag till Tanzanias exportinkomster.
Att Hansson vill få oss att misstro de kenyanska ägarna genom att framhålla deras indiska etnicitet, genom att försöka få oss att tro att de otillbörligt gynnats genom att få köpa en fabrik som inte använts på 15 år och genom att försöka förringa värdet av deras insats gör åtminstone mig lite misstänksam. Det måste väl ändå faktiskt gå att beskriva detta i betydligt mera positiva termer: Här har ägare baserade på samma kontinent (i ett grannland) investerat en massa pengar för att få igång en gammal nedlagd fabrik och redan fått igång en avsevärd produktion och export. Det ger väl rimligen en massa jobb och därmed bidrag till befolkningens förhoppningsvis växande välstånd.
Men förstås – Hansson vill ju också betona vår av fördomar präglade bild av afrikanska länder och beskriver förstås de “färgglada negrerna i sina hyddor” utmed vägen.
Blogge Bloggelito skriver om Kinas strategi i förhållande till de afrikanska länderna som präglas av ett helt annat mer affärsmässigt perspektiv istället för “kolonialt socialbidragsgivande av europeisk modell med kristna undertoner”. Själv har jag från strikt marxistiska utgångspunkter dragit samma slutsats som Bloggelito – det är frihandel som är nyckeln.
Projektet luktar ”Rylander”; var det så?
Vet inte, men visst är det intressant att göra ett reportage om ett för 15 år sedan ganska misslyckat projekt som nu – när de återupplivar nyheten – visar sig vara på gång att i någon mening bli riktigt framgångsrikt.
Jo men hur man an valjer att tolka artikeln sa ar det ju anda sjalva bistandet som kritiseras och med all ratt. Fragan ar ju hur mycket det bistand som pumpats in i Tanzania har varit till nytta. Sedan att han valjer att kommentera att man var tvugna att ge bort fabriken till privata investerare ar val mer for att understryka att saker inte blivit som man onskat. Har sjalv bott i Tanzania i tva ar och kan konstatera att man blir an mer fundersam om man ar pa plats. men ar det nagot som ar heligt i Sverige sa ar det bistand. Sa fort bistandspolitik kritiseras sa ar man antingen sjalvisk eller rasist ( vilket du ju ocksa sa glatt framhaver i din kommentar).
Trazan – jag har verkligen inte hävdat att man är rasist för att man kritiserar biståndspolitik. Däremot påpekat att Wolfgang Hansson använder sig av ett ytterst typiskt västvärldsperspektiv som kan rubriceras som rasisitiskt när han beskriver de hjälplösa fattiga tanzanianerna i sina hyddor.
Självklart är själva biståndsprojektet ett misslyckande men det är ju ironiskt att det nu lyfts fram när det verkar ge en slags utdelning – det ville jag få fram.
Du, nu är det faktiskt så här att han skriver ”Färden går genom byar där människor bor i lerhyddor och går klädda i färgglada skynken.” Att tolka detta som att han pratar om negrer är ju en ytterst subjektiv tolkning och det antyder också rasistiska undertoner. Har du någongång varit på landsbygden (eller slumområden i städerna i Tanzania för den delen) så skulle du också kosntatera att människor bor faktiskt i lerhyddor. Det säger en del om levnadsstandarden i det här landet och den verkar inte det svenska biståndet nämnvärt hjälp till att höja under de senaste 40 åren.
Jag tillåter mig emellanåt att vara lite raljerande i tonen. Just att beskriva de infödda mörkhyade i termer av hyddor och färgglada kläder är ett typiskt sätt att förstärka bilden av okunskap och misär/ bekräfta våra fördomar. Stämmer förstås i viss utsträckning men det finns så mycket mer i den gigantiska kontinenten Afrika och sannolikt också i Tanzania – världen är som du kanske noterat numera platt.
Nåja – tror vi är överens när det gäller biståndets effekt. Hanssons artikel var dock förrädisk som jag påpekade.
Senaste kommentarerna