Palestina är ett påhitt

Kulturrådets bidrag (25/1) till antisemitism: “Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM ) har fått reflektioner i frågan om propagandan och förfalskningen av historien – Försåtligt språkbruk – från Karin Rebel, publicerat nedan.”

(Hittat via knuff.se.)

Även om jag inte vet vem Karin Rebel är så tycker jag alltid att det är intressant att analysera språkbruk – bland annat i termer av hur makthavare gärna använder ett sådant som syftar till att dölja vad saker egentligen handlar om.

På MXp, som jag förstås aldrig hittat utan knuffs eminenta tjänst, publiceras Rebels “reflektioner” i sin helhet, jag nöjer mig här med ett litet citat:

En oberoende arabisk (palestinsk) stat i “Palestina” har aldrig existerat. Araberna (palestinierna) utgjorde inte en separat politisk enhet. Den enheten skapades av Arafat, själv egyptier, som efter 1967-årskriget döpte araberna i området till palestinier i syfte att förgöra den judiska staten.

Det var början till en försåtlig propaganda med ett speciellt språkbruk taget från judarnas historia. Förintelsen upprepas nu fast med omvända roller. Palestinier förintas av Förintelsens överlevande.

Idén om en nation “Palestina” med utgångspunkt i det Heliga landet är ett falsarium. Där har aldrig funnits en uttrycklig palestinsk kultur eller språk, ingen stat med en palestinsk regering.

Här blir jag lite förvirrad – uppväxt som man är med den från Nya testamentet hämtade bilden av Palestina som den sta,t om än ockuperad av romarna, i vilken Jesus verkade. Karin Rebel hävdar emellertid att någon sådan aldrig funnits och jag vänder mig till Wikipedia för att få någon klarhet.

Det första historiskt kända folket i Palestina var kanaanéerna som var ett stadscentrerat folk (och många av dagens storstäder i området härstammar från den tiden). Under den senare delen av det andra millenniet före Kristus trängdes deras civilisation undan av filistéerna (hebreiska pelishtim) – från vilka romarna gav Palestina dess nya namn – och hebréerna, vilka också kom att absorbera flera kanaanéiska kulturella drag.
En period av krigståg inleddes och först omkring 1000 f.Kr. kunde hebréernas kung David upprätta ett israelitiskt storrike i regionen, vilket dock snart kom att delas i två, nordriket Israel och sydriket Juda. Nordriket övergick snart till att bli ett assyriskt lydrike, och de nordliga stammarna assimilerades förmodligen. Detta har gett upphov till legender om de försvunna stammarna. År 586 f.Kr. erövrade den babyloniske kung Nebukadnessar både det assyriska riket och sydriket där även Jerusalem ingick. Nebukadnessar fördrev judarna till Babylon. Efter den persiske kungen Kyros den store erövrande av Babylon 559 f.Kr. (som lät judarna återvända till Jerusalem med omnejd) tillhörde Palestina det persiska väldet fram till 330 talet f.Kr., då Alexander den store gjorde sig till herre över medelhavsvärlden, för att senare övergå i det romerska väldet.
År 70 e.Kr., efter ett judiskt uppror, beordrade den romerske befälhavaren i Palestina, Titus, Jerusalems förstöring. Efter ännu ett judiskt uppror år 135 ändrade den romerske kejsaren Hadrianus namnet från den romerska provinsen Syriska Judea till Syriska Palestina, och många judar flyttade eller tvingades att flytta.

Under 600- och 700-talet inlemmades så området i den muslimska kulturkretsen under kalifernas styre. Detta inledde en period på 1300 år då Palestina var en integrerad del av den arabiska kulturvärlden. En sådan stabilitet är unik i Palestinas historia. Området delades så småningom in i fem distrikt, under samlingsnamnet jund Palestina.

Runt tusentalet kom delar av området tillfälligt under kristen kontroll i samband med korstågen. Detta varade i omkring 100 år, och sedan tog Saladin över och gjorde området muslimskt igen.

På 1600-talet tog Osmanska riket över och namnet Palestina slutade användas. På 1800-talet kallades området Arz-i Filistin, Filistéernas land. Efter att ha tillhört Osmanska riket i tre hundra år blev det, efter första världskriget, deklarerat som en internationell zon under brittisk och fransk kontroll.

Palestina. (2008, januari 8). Wikipedia, . Hämtad 19.42, januari 24, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Palestina&oldid=5701105.

Det förefaller som om den, enligt Rebels uppfattning, historieförfalskning Arafat skulle gjort sig skyldig till baseras på att området alltså bara kallats så sedan romarna ändrade namn på provinsen till just Syriska Palestina år 135 e.Kr. Området tycks dock ha varit ett självständigt rike en period efter år 1000 f.Kr för att därefter splittrats och sedemera erövrats av assyrier, babylonier, persier för att så hamna hos romarna. Från 6-700-talet utgjorde området en del av kalifernas styre och kallades Palestina frm till 1600-talet. Efter 1:a världskriget administrerades området av britterna

Palestinamandatet var ett område som åren 1920-1948 stod under Storbritanniens NF-mandat

Palestinamandatet. (2007, september 22). Wikipedia, . Hämtad 19.57, januari 24, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Palestinamandatet&oldid=5013866.

Så det Palestina som Rebel anser inte har existerat har alltså – om än oftast ockuperat av något imperium – funnits som beteckning på området mer eller mindre obrutet sedan 135 e.Kr (om man kan lita på den citerade Wikipedia-artikeln) och också utgjort en mer eller mindre sammanhållen administrativ enhet av dessa imperier – bara under det ottomanska väldet från 1600-talet och fram till 1:a världskriget hade området ett annat namn. Så frgan uppstå i mitt huvud – vem är det som bedriver “en försåtlig propaganda med ett speciellt språkbruk”?

Kulturrådets bidrag (25/1) till antisemitism: “Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM ) har fått reflektioner i frågan om propagandan och förfalskningen av historien – Försåtligt språkbruk – från Karin Rebel, publicerat...