Kd behövs visst

Kd:s krissiffror är delvis mitt fel
: “Kristdemokraterna är lite för principfasta och konservativa. Vi lever i ett nytt samhälle och ny verklighet och denna brist på nytänkande och oförmåga att anpassa sig till en ny verklighet är besvärande. Vi sa det till kristdemokraterna!
Jag säger det igen – man kommer inte till riksdagen som betonghäck – det gäller att locka väljare också. Sju av tio svenskar är för att homosexuella ska få gifta sig.”

(Hittat via aftonbladet.se.)

Av för mig fullständigt outgrundliga skäl har tydligen Lotta Gröning agerat rådgivare åt kristdemokraterna (kd). Hon tycks ha uppfattningen att en riktig strategi för detta parti är att överge principer och bli mindre konservativt – vilket exemplifieras med att eftersom 7 av 10 väljare vill gifta sig med samma kön:-) så bör inte kd gräva ner sig i motstånd mot detta.

Jag tror inte alls så är fallet och skulle snarare vilja hävda att det enda existensberättigande som kan finnas för ett kristdemokratiskt parti ligger just i värdekonservatismen. Visst, det kommer aldrig att locka en majoritet av väljarna men det kommer att locka just de värdekonservativa och det är ingen oansenlig grupp. Kd skaffar sig problem med väljarstödet just för att man inte är tillräckligt principfast, just för at man inte är konsekvent konservativ, just för att man försöker framstå något man i grunden inte är. Häromdagen försökte t.ex. Göran hägglund framstå som progressiv i miljöpolitiken genom att pulicera en artikel i DN under – den av DN satta (?) – rubriken “miljonprogrammets hus bör rivas av miljöskäl”.

Man kan faktiskt säga att det finns två tydliga ideologiska baser som saknar representation i det svenska partiväsendet (annat än styckat och delt). Den ena är just värdekonservatismen. Den andra är liberalismen i mer klassisk libertariansk tappning – alltså försvar av personlig frihet, integritet, minimal lagstiftning etc. Båda dessa brister ställer till det för väljarna och när det gäller konservatismen ger det en lucka för t.ex. Sd att försöka fylla. När så också vänstern svajar dvs inte håller fast vid mer klassisk klassanalys och i viss utsträckning blivit statskramare och trädkramare blir den ideologiska förvirringen närmast total. Då kan man gå i land med att sälja högern som “det nya arbetarpartiet”.

Kd:s krissiffror är delvis mitt fel : “Kristdemokraterna är lite för principfasta och konservativa. Vi lever i ett nytt samhälle och ny verklighet och denna brist på nytänkande och oförmåga...