DIs skräckpropaganda

Ungdomar viker ut sig som aldrig förr
: “Ungdomar viker ut sig på nätet på ett sätt de aldrig skulle göra i det verkliga livet. Obehagliga erfarenheter och mer kunskap gör dem inte mer försiktiga. Det visar en ny undersökning som Datainspektionen har låtit göra.

För andra året i följd har Datainspektionen låtit ett forskningsföretag fråga 500 ungdomar i åldrarna 14 till 18 år hur de ser på webben och integriteten.

Svaren visar på ett riskbeteende. Datorn är den viktigaste prylen i unga människors liv; hela 85 procent surfar och chattar dagligen, de flesta flera gånger om dagen (”bara” 52 procent skickar sms dagligen).

Undersökningen visar att unga människor är väldigt öppna på internet och de begränsar inte sin användning av integritetsskäl. Hela 86 procent av de tillfrågade har lagt ut bilder av sig själva och tre av fyra skriver kommentarer på nätet under sitt riktiga namn.

Ett överraskande resultat är att ökad kunskap inte tycks påverka beteendet. Tydligen är det så viktigt att använda nätet fullt ut att man medvetet utsätter sig för riskerna.”

(Hittat via kollega på jobbet.)

Datainspektionens chef Göran Gräslund har skrivit en debattartikel i SvD. Den får en rubrik som i egentlig mening inte har täckninhg i texten – kvällstidningsrubricering skule man kunna säga. Den har egentligen inte heller täckning i den undersökning debattartikeln bygger på. SvD lyckas skapa en rubrik till baserat på samma underlag Unga mobbas på nätet där Datainspektionens informationschef ger råd som såvitt jag kan se inte heller har stöd i undersökningen, nämligen att man bara skall chatta på debattforum som har abuse-knapp. I DN är rubriken Många ungdomar kränks på internet. DN har i alla fall den goda smaken att ge en länk till själva rapporten.

Anders Svensson hävdar att

Undersökningen som påståendet bygger på är helt ovetenskaplig, en webbenkät med 520 svarande personer. Säger inte ett skit om hur det är på nätet faktiskt. Hur många frågades? Hur stor var svarsfrekvensen? Svarandet var väl frivilligt antar jag?. Troligen är sådana som utsatts för något enormt överrepresenterade bland de som svarat.

Det ligger något i detta – själva beskriver Kairos Future genomförandet så här:

Studien består av tre delar. En kvantitativ studie genomfördes via en helt anonym webbenkät där personer i åldrarna 14-18 år fick svara på ca 125 frågor rörande följande områden: sin privata sfär, IT vanor, kännedom om och attityd till övervakning och avlyssning. Enkäten mottogs av 633 personer och svarsfrekvensen var 82 %, (d.v.s. studien baseras på svar från totalt 520 respondenter. Urvalet är representativt för populationen med
avseende på kön, ålder och region.

Det skall påpekas att eftersom enkäten genomförs på webben så blir målgruppen per definition ett utsnitt av unga svenskar som är relativt sett kan anses mer vana att använda Internet. Detta bör hållas i minnet när resultaten tolkas. Den andra delen var en analys av resultaten där svaren har bearbetats statistiskt och intressanta kopplingar har identifierats, t.ex. skillnader mellan kön och olika åldrar. Avslutningsvis jämfördes årets resultat
med vad förra årets studie. Resultatet från den förra undersökningen anges inom parantes efter de nya siffrorna. För att en skillnad ska kunna anses vara statistiskt säkerställd bör den vara i storleksordningen 5 %.

Man får alltså anta att de 633 som “mottog” enkäten faktiskt är ett statistiskt säkerställt urval av ungdomar i åldersgruppen 14 – 18 år. Om inte går det ju inte att använda resultatet alls. Av de 633 har 520 svarat vilket alltså ger en svarsfrekvens på 82% vilket väl får sägas vara bra.

Alltså, givet att undersökningen får betraktas som statisktiskt sund, är den intressanta frågan snarare vad respondenterna egentligen svarat på för frågor och hur de ansvariga för undersökningen väljer att formulera sina slutsatser.

Några exempel:

Det förefaller som om frågan om huruvida någon mobbats baseras på att 54% uppger att någon någon gång har skrivit oschysta saker på nätet (om dem). En rätt vidlyftig definition av vad som är mobbning används alltså här. Man undrar förstås om inte vi alla därmed kan sälla oss till mobbningsoffren i vårt samhälle eftersom det räcker med att någon någon gång sagt något oschysst om oss för att vi skall tillhöra den kategorien.

Underlaget för att hävda att ungdomarna “viker ut sig” på nätet (vilket möjligen är den journalistiska slutsatsen) är att ca 86 % av respondenterna säger sig ha lagt upp bilder, 74% har kommenterat något i eget namn och 54% har bloggat. För det första betyder förstås det förstås inte att man “vikt ut sig” om man publicerat ett foto av sig själv – det beror ju rätt mycket på vilka bilder. För det andra betyder inte heller att man undertecknat något med eget namn att man “vikt ut sig” – det beror ju rätt mycket på sammanhang. För det tredje betyder uppgiften om att 54% bloggat att det alltså finns drygt 200 000 bloggar i vårt land skrivna av ungdomar i den aktuella åldersgruppen – också här har förstås sammanhang/innehåll rätt stor betydelse. Kanske har de bloggat som en uppgift i skolan?

En fråga har tydligen gällt grad av förstroende för olika typer av organisationer. Av redovisningen i rapporten får man bara uppgift om hur stort förtroende man har för polisen (51%), för staten (37% och för privata företag (29%). Om man av detta kan dra slutsatsen att det var dessa tre alternativ som stod till buds kan man enligt min uppfattning inte använda uppgiften till något. Polisen är i vårt land statlig – frågan är alltså om man har pejl omöjlig att besvara.

En föga imponerande undersökning men tydligen tillräckligt för at dra en hel del märkliga slutsatser från.

Ungdomar viker ut sig som aldrig förr : “Ungdomar viker ut sig på nätet på ett sätt de aldrig skulle göra i det verkliga livet. Obehagliga erfarenheter och mer kunskap...