Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Transparens var ordet
Transparens – därför funkar det: “Grunden är enkel, och handlar ganska mycket om varför man inte förlorar något på transparens. Jag kan skriva romaner om det – men i tre korta punkter:Det finns ytterst få originella/ursprungliga idéer. Vi behöver alltså inte vara hemliga med vad vi klurar på. Istället har vi allt att vinna på att så snart som möjligt få mer input från så många som möjligt. Då måste vi vara öppna med våra tankar. Alla vet ändå vem som fikar med vem. I vår lilla ankdamm är det ingen raketforskning att räkna ut vem som pratar med vem, om vad, eller varför. Att tro något annat vore bara att lura sig själv. Det är i genomförande skillnaden ligger. Vem är snabbast och bäst på att genomföra det som alla vet är rätt sak att göra. Hur syr man ihop det med sina unika förutsättningar. Hur väljer man rätt saker att göra. Det som skiljer vinnaren från förloraren är inte så mycket ”think” som det är ”do”.” (Hittat via deep|edition.)
I medie- och reklambranschen diskuterar man rätt flitigt kring transparens. I mitt parti – en arena där fullständig transparens odelat skulle vara till fördel – diskuteras det inte. Tvärtom ser vi ständiga exempel på hur brist på transparens ger negativa konsekvenser. Ett bra exempel är hur utbytet av ekonomisk talesman gick till.
Nu är det inte i första hand personfrågorna som föranlett mig att förespråka ökad eller snarast fullständig transparens, det är den demokratiska aspekten som jag betonar. Rådslagsarbetet är ju ett exempel på en process som skulle vara betjänt av transparens – vilket betyder att det inte alls är tillräckligt att publicera material för andra att ha synpunkter på utan det är utbytet av synpunkter som är det intressanta. Inte heller det är emellertid tillräckligt om inte de ledande i partiet deltar i denna process, dvs är närvarande i en ständigt pågående diskussion.
Partiets användande av modern teknik är ett bra exempel på hur outvecklat tänkandet är. Inte ens i partiinterna fora deltar ledande företrädare på lika villkor. Det blir ju patetiskt när t.ex. fora som Sosserian dels byggs upp i en fullständigt korkad teknisk miljö, dels inte har en aktiv partiledning som motor. Jag tror dock egentligen att behovet av helt interna fora är ytterst begränsat, kanske bara för en mer formell intern demokratisk process. Vår politik och utvecklingen av densamma skulle hålla för och förtjäna oerhört mycket större respekt hos alla om den formades med full transparens under hela processen.
Ja! Precis vad det handlar om! Tänk det parti som på riktigt vågar vara transparenta med folk och inte bara sina egna!
Den här nya öppenheten är lite småtråkig. Vill ni verkligen veta vem som bokat möte med vem och när? På Mr Green väljer vi att varken berätta vilka vi är eller vad vi gör. Det är total icke-transparens. Intresset är skyhögt för vår verksamhet. Vad är Mr Green?
Om det nu vore så att jag skrev om alias eller behovet av anonymitet eller helt enkelt bara vanliga ”marknadsföringstricks” hade kanske din kommentar, Mr Green, varit relevant. Nu överförde jag en diskussion kring transparens i affärsmässig verksamhet (reklam/media) till demokratins fält och där ser jag faktiskt bara behov av (och kan därmed känna respekt för) möjligheter att agera under psuedonym eller motsvarande om uppträdande i eget namn skulle vara förenat med fara eller stort obehag av annat slag i professionella eller privata sammanhang.
Men det framgick väl……..
Bra inlägg! Informationstransparens kan på sätt och vis vara 2000-talets viktigaste politiska fråga. Kanske skulle detta också kunna stävja den obehagliga utveckling som pågått allt för länge nu med politisk triangulering där man påstår sig anamma vad som helst som kan leda in (eller tillbaka) till maktens korridorer.
Jag tror du har rätt, Thomas. De partier som inte förmår utforma sin praktik så att människor kan vara delkatiga i hela processen kommer att få fortsatt svårt att rekrytera medlemmar. Tyvärr så visar ju exempel från vår omvärld att engagemanget kan ersättas av pengar (tänker närmast på den politiska cirkus som det pågående presidentvalet i USA utgör).
Som jag skrev någon annan gång: det ökade inslaget av ärftlighet när det gäller tillgång till maktens taburetter också i det politiska livet är ju en av avarterna i dessa ”politiska partiers” liv. En Bhutto efterträds av sin fru som efterträds av yngre släkting, Bush den äldres som blir president, En annan president fru kandiderar nu.
Senaste kommentarerna