Bidrag hit och dit

Behöver Bärare Av Affärsidéer Bidrag För Att Våga?: “Om det nu är så att småföretagarna är “vårt” folk, vilket jag verkligen tycker, så bör vi seriöst överväga det som är verkliga hinder för företagsstart, expansion och långsiktig överlevnad.

Arbetsgivares ansvar för sjuklön och rehabilitering är för den lille företagaren förenat med stora risker och borde övervägas att tas bort eller reduceras kraftigt. Likaså vore de intressant att möjligheten till en förändrad skala för inkomsskatter och arbetsgivaravgifter för företagandet.”

Det är naturligtvis utmärkt att Luciano Astudillo kommer med förslag som är inriktade på att stimulera nyföretagande. Precis som Erik Laakos har jag dock invändningar eftersom de skisserade förslagen inte verkar utgå från vad som verkligen hindrar folk med goda idéer att förverkliga desamma och föreslår bidrag som ju förefaller vara ett lite väl “traditionellt” spår. Självfallet är det så att den viktigaste drivkraften för att starta egen verksamhet med utvecklingspotential, för att ta risken är ambitionen att lyckas, att lyckas inte bara med att kunna ta ut en lön som går att leva av utan att faktiskt få se sin idé förverkligad, växa och kanske bli något stort (jag talar alltså inte om egenföretagare som ju bara är ett något osäkrare alternativ till lönearbete).

För att stimulera de som har idéer med växtkraft krävs att förutsättningarna att kunna tjäna pengar som kan återinvesteras, förutsättningarna att till hyfsat låg kostnad expanera – anställa – är goda. Laakos tankar om sjuklön, inkomstskatter och arbetsgivaravgifter är därför intressanta.

Ser förresten fram emot att läsa Laaksos funderingar kring barnbidraget (när han tänkt färdigt). Själv har jag återkommande försökt diskutera frågan men låsningarna i mitt parti är totala, vilket framgår av kommentarer från t.ex. Tord Oscarsson, Alf Svensson, Björn Andersson, Monica Green, Torbjörn Lövendahl, Lennart Holmlund och Peter Högberg.

Jag väljer att citera Holmlund (men kunde valt vilken som heslt av de refererade):

Vi socialdemokrater står för en generell välfärdspolitik och där ingår barnbidraget. Alla barn är lika vid födseln och ska ha samma värde, därför ska samhället ge ett generellt bidrag till alla barn. Vi har inte differentierade sjukvårdsavgifter då vi blir sjuka utan alla avgifter, förutom skatten, är lika och ingen ska behöva avstå från sjukvård på grund av inkomstens storlek.

Uppslutningen bakom en generell välfärd har haft ett brett stöd hos befolkningen och bland de politiska partierna. Välfärd ska betalas gemensamt via skattesystemen och ingen ska behöva pekas ut som bidragsmottagare på grund av inkomstens storlek.

Till skillnad från Holmlund så ser jag inte barnbidraget som en självklar del av den generella välfärdspolitiken. Den bör nämligen utgå från den gamla marxistiska devisen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. Och så är det ju också med alla andra bidrag/försäkringar vi byggt upp – man bidrar till sjukförsäkringen alldelses oavsett om man behöcver den själv, man betalar till a.kassan även om man aldrig varit eller kommer att behöva nyttja den.

Att barnbidraget ökar högskattesamhällets legitimitet är en vanlig uppfattning. Sant i viss utsträckning förstås men kanske kan valförlusten 2006 mana lite till eftertanke också gällande detta. En av Högeralliansens vinnande frågor var faktiskt fusk/överutnyttjande av bidrag och det är sant – vi är nog många höginkomsttagare som tycker att det är helt ok att betala skatt men som blir störda på verkligt eller inbillat missbruk. Att betala ut bidrag till oss är just ett sådant tveksamt bruk av skattemedel.

2004, enligt Försäkringskassan,

var försäkringskostnaderna för barnbidrag och flerbarnstillägg knappt 21 miljarder kronor. Administrationskostnaderna var för samma period ca 75 miljoner kronor.

Säg att det är ca 25% av dessa som egentligen inte behöver barnbidraget. Kostnaden skulle då kunna minskas med drygt 5 miljarder. Man får mycket administration för dessa miljarder:-)

Med lite fantasi skulle man säkert kunna konstruera ett system där bidraget distribueras via sänkt skatt (en slags jämkning) i absoluta tal, alltså inte som reduktion av den beskattningsbara inkomsten. Svårigheten ligger i att undvika tröskeleffekter.

Behöver Bärare Av Affärsidéer Bidrag För Att Våga?: “Om det nu är så att småföretagarna är “vårt” folk, vilket jag verkligen tycker, så bör vi seriöst överväga det som är...