Hell-mans stollar

Saknad av ingen: “Svensk politik – och Socialdemokraterna som parti – mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”

(Hittat via knuff.se.)

Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.

Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:

Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.

Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:

Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.

Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.

Leif Haglund tycker att det är beklagligt:

Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.

Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:

Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.

Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):

Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.

Bengt Silvferstrand vet också hur Wibe borde agera:

Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.

Skall bli spännande att se hur de mer EU-kritiska reagerar på Sahlins uttalande om “gammelmodig syn”. Lika intressant förstås om Wibes avhopp som ju råkar sammanfalla med en medlemsvärvningskampanj kommer att gå att avläsa i form av medlemstapp.

Saknad av ingen: “Svensk politik – och Socialdemokraterna som parti – mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!” (Hittat via knuff.se.) Lite ligger...