Frågor om jobbskapande

Bloggintervju Om Jobbfrågor: “Den 7 maj ska jag vikariera för en frånvarande Jonas Morian i en TV-studio i Stockholm. De bloggintervjuer som genomförts tidigare har varit framgångsrika och intressanta med många tittare och givande intervjuer. Den person som Nina Unesi och jag ska intervjua den här gången heter: Luciano Astudillo och är en av de ansvariga för Socialdemokraternas jobbrådslag.

Luciano har också en egen blogg, just nu utlokaliserad till Expressen dock.”

Vännen Laakso skall alltså vikariera – kul! Han vikarierar för Jonas Morian i rollen som utfrågare i de s.k. bloggintervjuerna. Så mycket har de egentligen inte med bloggande att göra – det är helt enkelt vanliga TV-intervjuer som genomförs av halvamatörer och läggs ut på YouTube. Med bloggande har de samband genom att frågandet baseras på det som rests av bloggande människor – i Eriks fall tydligen de som ställt frågor i kommentarer på hans blogg. Man undrar om en trackback räcker?

Intervjuerna/utfrågningarna har för övrigt blivit bättre och bättre men saknar fortfarande stinget. Jag vill ha betydligt mera kritiska frågor, tydliga referenser till vilken bloggare som ställt frågan och direkt huggande följdfrågor. Gärna också en mindre tråkig miljö – kanske på ett fik.

Nåja – kring jobben finns det förstås massor med frågor att ställa. Den kanske viktigaste är hur man genom politiken kan bidra till att det skapas fler jobb? Det är väl ingen tvekan om att under överskådlig tid kommer relativt sett okvalificerade jobb att hamna där arbetskraften är billigast så länge själva arbetsuppgiften lämpar sig för det, det gäller tillverkningsjobb och vissa typer av tjänster. Det finns dock fortfarande – och kommer att framgent fortsatt att finnas – en stor mängd sådana jobb som av olika skäl måste utföras lokalt. Vem skall utföra dessa och under vilka villkor?

Inom bara några år kommer vi också att se att ytterst kvalificerade jobb (krävandes lång utbildning) lika gärna kan förläggas annorstädes. Vad kommer då att vara vårt vapen för att dessa skall hamna här. Om kineserna utbildar några hundra tusen civilingenjörer om året – varför skall Ericsson ha utveckling i Sverige? Här tänker jag ett resonemang om krativ ekonomi, om hur vi måste ta avstånd från en skolpolitik som premierar förra seklets utbildningsmål m.m.

En annan viktig fråga relaterad till ovanstående är förstås hur man stimulerar folk att satsa på nyföretagande, på att förverkliga egna idéer, växa. Eftersom jag just är inne i en sådan process (där familjen håller på att skapa ett företag i vilket min son Erik kommer att vara den huvudsakligen aktiva) funderar jag förstås en del över förutsättningarna. Även mindra verksamheter kräver startkapital – sådant måste sparas ihop – vem/vilka har möjlighet till det? Vilka möjligheter finns att få låna (banker är inte de mest tjänstvilliga)? Hur stor är risken i termer av vad som händer om alla borgensåtaganden faller ut (sälja huset, gå i personlig konkurs)? Kommer man att kunna få tillbaka satsat kapital och arbete – alltså går det att tjäna pengar (för det är ju vad det till slut handlar om)?

Vad finns det förresten för attityder kring verksamhet i “egen” regi? Ofta får man intryck att det inte får vara sådant som kan innehålla element av vård, omsorg och skola – där för man i alla fall inte göra vinster om man lyssnar på många kamrater. Hur skall man då få det att gå ihop? Vinst är ju utdelning på satsat kapital – att driva eget inom sådana områden skulle alltså ge sämre utdelning än att ha pengarna på banken (sälja varor till samma verksamheter med vinst går dock bra???).

Tillbaka till huvudfrågan dock: Den viktigaste frågan att ställa till Luciano Astudillo är hur vi får fram några hundra tusen jobb – för det är vad som krävs för att få ner arbetslösheten till en rimlig nivå – jobb för friska, jobb för halvsjuka, jobb för alla.

Bloggintervju Om Jobbfrågor: “Den 7 maj ska jag vikariera för en frånvarande Jonas Morian i en TV-studio i Stockholm. De bloggintervjuer som genomförts tidigare har varit framgångsrika och intressanta med...