Frihet är det bästa ting, del 2

Staten är ett verktyg för individen: “I olika tidningars debattsidor, på tv och i radio, runt om på internet samt i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riskdag går det att ta del av borgerliga politikers sympatisörers samt ledarskribenters syn på socialdemokratin och vad den står för. De tror att socialdemokratin står för den starka staten, det kollektivistiska tänkandet samt att individen ska underordna sig detta. De kan inte ha mer fel.

Jag har då och då skrivit bloggs där jag presenterar socialdemokratin som en frihetsrörelse för individen. Det är intressant att se hur liberala debattörer direkt anser att det är fel. Socialdemokratin står för underordning anser man.

Tyvärr för dem har de fel. Socialdemokratin kom till för att protestera mot de orättvisor som rådde och drabbade människor i samhället, speciellt arbetarklassen som levde under svåra förhållanden. Vi ska inte förglömma hur lantarbetare var låsta vid fasta årskontrakt, hur gamla och unga såldes till olika människor som vilken handelsvara som helst. Socialdemokratin såg dessa orättvisor, vilket högern på den tiden inte gjorde. Människans, individens, frihet att själv skapa sitt eget öde och stå obunden gentemot de som styrde och ställde var det som drev många människor att gå med i socialdemokraterna och arbeta för en förändring.”

(Hittat via s-bloggar.)

Roger Jönsson från Ystad skriver liksom jag om frihet. När Jönsson beskriver bakgrunden – att socialdemokratin i grunden är en frihetsrörelse som burit kampen mot frihetsinskränkande orättvisor – har han förstås rätt. Likadant är det när det gäller den grundläggande basen för denna kamp – tillsammans är vi starka. Därefter blir Jönssons resonemang mera problematiskt, inte bara den naiva synen på statens roll utan framförallt sammanblandningen av mål/medel som kommer till uttryck i en likställning mellan den kollektiva styrkan som förändringsinstrument och kollektiva lösningar som resultat.

Detta kan illustreras med följande exempel: Om mad kollektivets styrka i ryggen lyckas förbättra tillgången till utbildning, göra den oberoende av den enskildes ekonomiska och sociala bakgrund, leder det till en ökad kompetens hos individerna. Denna ökade kompetens gäller inte bara i arbetslivet (alltså möjligheterna att få bättre, mer kvalificerade jobb) utan också i livet i övrigt. Individerna blir därmed mer kompetenta att förverkliga sina egna livsprojekt vilka ställer krav på goda möjligheter till helt olika lösningar vad gäller relation arbete/fritid, familjebildningsstrukturer, bostadslösningar. Då är det inte de kollektiva lösningarna som är svaret på allt, de utgör istället bara del i den grundläggande trygghet som alla männsikor behöver för att kunna våga, de måste utformas så att de inte förvandlas till hinder.

Staten är ett verktyg för individen: “I olika tidningars debattsidor, på tv och i radio, runt om på internet samt i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riskdag går det att ta del...