Traditionell moralism i förklädd

Kampanjer för moralisk upprustning: "Det som fick droppen att rinna över var en tecknad film på TV som barnen kollade. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Kejsaren var oerhört fet och jag klappade mig själv på magen för att kolla hur lika vi var.

Men jag kom raskt på andra tankar. Jag upptäckte att kejsaren på TV inte alls var naken. Han hade ett höftskynke runt skrevet så att snoppen inte skulle synas.

Då insåg jag att skynket ritats dit för att slippa blockad av Syndikalisterna. Som Piteåborna upptäckt är det nämligen dags för en moralisk upprustning av staden. OK Q8 har beslutat sig för, efter en facklig tvist med Syndikalisterna och deras sommarjobbare, att ta bort ”porrtidningarna” från bensinmackarnas hyllor.

Och nu ska Piteå göras porrfritt.

Kanske kan man passa på när FRA ändå är framme och fipplar med nätet. Och lägga in ett speciellt litet porrfilter för Internetanvändare i Piteåtrakten. Det går säkert att ordna med lite samarbete med tekniker från Kina och Iran. De är bra på sådant! "

(Hittat via knuff.se.)

Noterade under semesterresan i Frankrike att det pågick någonslags märklig strid i Piteå – om försäljning av “porr” på en OKQ8-mack. Stig-Björn Ljunggrens kommentar, i form av en krönika som Piteå-Tidningen som densamma inte ville publicera, är lysande. Efter att Ljungren sagt upp sig från tidningen har man dock ändrat sig och den kommer i morgon – heder åt Ljunggren, skämmigt för tidningen och bra för Pite-borna som nu i alla fall frå höra andra argument än de patetiska som uppenbart framförts av Syndikalisterna och numera också av vd:n Mikael Åström för OK däruppe.

Sanna Rayman har också diskuterat frågan och skriver

Ja, jag skrev raljant och ironiskt. Det beror på att jag helt enkelt inte tror på att Niklas Svenlin haft en klump i magen varje dag på sitt sommarjobb sedan 2004.

OM han verkligen har haft det så tror jag (och snälla missförstå mig inte – nu menar jag verkligen INTE detta ironiskt eller nedlåtande) att han behöver någon sorts terapi eller hjälp, för då är hans känslighet något som i längden kan bli väldigt jobbig för honom, då porr och herrtidningar trots allt finns lite varstans ute i samhället.

Jag tror dock mer på min förra teori, det vill säga att Niklas faktiskt inte haft en klump i magen i fyra år, utan att han bedriver en politisk kamp,vilket styrks av det faktum att han även ordnat bort Slitz från campuskiosken i Umeå. Det får han naturligtvis göra, men då förbehåller jag mig också rätten att argumentera emot.

Hela diskussionen förefaller lite lätt absurd. Varför skulle en enskild person (vars moralpanik tycks mer än uppenbar) ha rätt att med stöd av sin fackliga organisation bestämma vilka produkter som säljs i den verksamhet han/hon är anställd? Vad blir i så fall nästa steg – skall man med samma rationalitet få förhindra försäljning/tillverkning/service av allehanda slag för att man inte gillar dem?

Johanna Nylander frågar sig om porrfrihet är eftersträvansvärt:

I stället borde det intressanta vara att i dag, år 2008, upprörs fortfarande människor av både herrtidningar och porrtidningar. Att nakna kvinnor fortfarande kan vara någonting provocerande, och att ett par bröst på bild kan orsaka en facklig blockad. Givetvis har var och en rätt att inte tycka om porr, det är inget fel i ens den allra prydaste prydheten (det är säkerligen minst lika sunt som motsatsen så länge det är frivalt), men är verkligen porrfrihet i sig någonting värt att sträva efter?

Finns det inte en massa andra kamper som är värda att slåss och vinna först, även på jämställdhetsområdet?

För mig är det självklara svaret på Nylanders frågor att 1) nakenhet i alla dess former förstås måste få förekomma också i tryckt form (och digitalt), 2) att porrfrihet inte i sig är eftersträvansvärt och 3) att det finns betydligt viktigare frågor att kämpa för som lön som det går att leva på även i kvinnodominerade yrken.

Catharina Ullström får på något konstigt sätt ihop rätten att som enskild anställd använda sig av fackliga stridsmedel för att, som i detta fall bekämpa visst utbud, med arbetsmiljö, yttrandefrihet och konsumentmakt.

Jag är principiell censurmotståndare, samtidigt som jag är stark konsumentmaktsivrare. Vill varken kunder eller ägare ha porr, varför ska porren då vara där? Utbud och efterfrågan, eller hur var det nu?

Om det vore så att i detta fall OKQ8 beslutade sig för att ändra sortiment baserat på försäljningssiffror så är det förstås helt OK;-) dock med den reservationen att utbudet av olika former av tryckta medier faktiskt ytterst bland annat är en yttrandefrihetsfråga om distributionen inskränks alltför mycket. Att utbudet skulle styras av nymoralism tycks mig helt främmande och jag blir lite förvånad över Ullströms ställningstagande här. Om en enskild anställds preferenser alternativt organiserade kampanjer inskränker mina möjligheter att konsumera vissa varor förstår jag inte rationaliteten – tvärtom blir jag lika förbannad varje gång jag upptäcker att mina val inte längre är möjliga att göra för att andra konsumenter inte gör samma val i tillräcklig utsträckning. Mitt medlemskap i Konsum och stora köptrohet mot COOP (särskilt Forum) hotas t.ex. nu av att jag inte längre kan köpa Lapsang och COOPs eget iste.

Kampanjer för moralisk upprustning: "Det som fick droppen att rinna över var en tecknad film på TV som barnen kollade. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Kejsaren var oerhört fet och...