Regimens förakt uttryckt av en minister

Björklund: “Jag är självkritisk”.: " Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.

Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst.
"

(Hittat via Expressen.)

Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.

Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare […] väl bara tagit del av debatten i medierna”.

När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar

att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket.
– Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.

så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.

Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:

Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. […] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.

Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.

Björklund: “Jag är självkritisk”.: " Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde...