Det liberala projektet har redan nått vägs ände

Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, om den västerländska liberala demokratimodellen, vars innehåll verkar gått upp i rök i alliansregeringens behandling av de senaste veckornas händelseförlopp, som liknar hur vatten blir till ånga hos ett ånglok från helvetet.
FRA-motståndet är väsensskilt från många andra sakfrågedebatter och ligger långt ifrån sextioåttarörelsernas vilja att rycka upp något gammalt och orättvisst för att ersätta det med något nytt och utopiskt. Nu finns ingen vilja att skapa enhet, att ställa upp på principer eller att anklaga kapitalism, kommunism eller andra politiska fågelskrämmor som orsaker till kontrollsamhällets acceleration.”

Utan att uppenbarligen förstå det pekar Christoffer Kullenberg (om vilken jag ingenting vet annant än att Aftonbladet anger att han är doktorand i vetenskapsteori) på det som är, eller i alla fall kommer att bli, FRA-motståndets akilleshäl – avsaknaden av analys av vilka krafter i samhället det är som tjänar på, verkligen står bakom inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är sant att man kan betrakta försvaret av den personliga integriteten och därmed motståndet just mot FRA-lagen som ett genuint liberalt projekt men då får man vara tämligen historielös. Det liberala projektet är nämligen, kanske en överrraskning för Kullenberg och andra s.k. libertarianer , avslutat för så där nu en hundra år sedan. Man kan säga att det kulminerade med införandet av allmän rösträtt. Därefter har den progressiva kraften funnits att hämta hos de organisationer vi vant oss vid att kalla vänster.

Vänsterns väg, när det gäller att förvalta det liberala arvet, är emellertid rätt krokig. Orsakerna till detta är flera men väldigt förenklat skulle man kunna säga att fram till just den allmänna rösträttens införande sammanföll det man skulle kunna kalla det socialistiska projektet helt med det liberalas höjdpunkt. Därefter har åtminstone när vi talar om den demokratiska socialismen framförallt förvaltarskapet (innehav av regeringsmakt) inneburit att den frihetliga linje som var och är den naturliga fortsättningen ofta hamnat i minoritetsställning i förhållande till just förvaltande, systemtrohet, fostrande, moraliserande, statskramande och allehanda andra frihetsinskränkande praktiker – man kan faktiskt tala om ett övertagande av den gamla mer konservativt formade dagordningen där den obemedlade, okunniga massan skall formas/styras/fostras/kontrolleras.

Så hur ser då en analys av spelet bakom FRA-lagen (som symbol) ut? Sannolikt är det rimligt att å den ena sidan ta i beaktande den frigörande kraft som ligger i den informationsera vi lever i som bemyndigar (empower) allt större grupper runt om i vår värld och å den andra sidan betrakta den senkapitalistiska och i stor utsträckning imperialistiska striden om relativt begränsade resurser om råvarutillgångar och fortfarande i viss mån arbetskraft, och av specifikt intresse energitillgångar typ olja. Motorn i det senare är fårstås det USA-baserade kapitalet som fortfarande kan kommendera ut världens största krigsmakt för att säkra kontrollen över just olja som exemplet Irak visar. Den striden kommer de förstås långsiktigt inte att vinna men en väsentlig komponent i det Bush kallar kriget mot terrorism och som vi andra kallar imperialistiskt erövringskrig (och ockupation) är förstås att bryta den makt som informationseran ger folken i världen. Metoden är, som vi nu alla känner, ökad övervakning, avlyssning, inskränkande av rättssäkerhet, öppet användande av tortyr och fängslande utan rättegång osv.

Det är bara om vi ser vad/vem som är fiende och vad/vem som är vän som man mera långsiktigt kan föra kampen mot FRA till ett framgångsrikt slut. Tror man att det bara är några (tyvärr lite för många) obegåvade politiker till höger i den svenska riksdagen så kommer man att bli besviken. Den nuvarande regimen i Sverige utför ett beställningsjobb, betalda lakejer är väl ett passande epitet. Blir rätt tydligt då man t.ex. läser Anders Svenssons text om avtalet med USA.

Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en...