Uanför vadå?

Hur mäter man utanförskapet?: "Utanförskap har visat sig vara ett vinnande koncept i den politiska retoriken, men det finns en rad problem förknippade med att använda sig av regeringens mått på utanförskap som indikator på framgångsrik sysselsättningspolitik.
Den kanske främsta invändningen är att utanförskap faktiskt inte mäter frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse. Det som mäts är i princip enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. All arbetslöshet ingår inte, utan bara den arbetslöshet som omfattas av ersättning.

Det innebär att om ersättningsperioderna i a-kassan förkortas – eller arbetsvillkoret för ersättning skärps – blir resultatet rent mekaniskt att antalet personer i utanförskap minskar även om sysselsättningen förblir opåverkad. Om ersättningsperioderna förlängs – så som skedde i Sverige 1974 – kommer “utanförskapet” automatiskt att öka.

En indikator på utanförskap som baseras på ekonomisk ersättning kan lätt manipuleras för politiska syften. Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro."

(Hittat via knuff.se.)

Professor Bertil Holmlund dissekerar på ett förtjänstfullt sätt begreppet utanförskap och problematiserar hur regimen valt att definiera det. Till detta finns inte så mycket att tillägga annat än att begreppet som sådant i mer semantisk betydelse också är exkluderande dvs också ger sken av att t.ex. en sjukskriven befinner sig utanför samhällsgemenskapen.

Andreas Bryhn konstaterar som kommentar till Holmlunds artikel att

Man räknas däremot inte med i “utanförskapet” om man är fattig, sjuk eller funktionshindrad och inte lyckas få ut någon ersättning.

Johan Sjölander gör följande reflektion:

Vad borgerligheten har gjort är nämligen att de har definierat problemet inte som att människor faktiskt befinner sig ”utanför” (saknar jobb, lever på marginalen, inte får delta i samhället fullt ut), utan som att människor är försörjda av gemensamma trygghetsystem. Problemet blir alltså försörjningen, inte själva orsaken till att du är i behov av försörjning av gemensamma medel.

Låt oss alltså avstå från att använda begreppet så länge det har denna av regimen påbjudna betydelse och huvudsakligen används för att manipulera vår syn på verkligheten.

Hur mäter man utanförskapet?: "Utanförskap har visat sig vara ett vinnande koncept i den politiska retoriken, men det finns en rad problem förknippade med att använda sig av regeringens mått...