Värsta sortens förmynderi

Det blir ändå 5 år försent: "Jag var nere på partikongressen 2005 i Malmö och jag trodde faktiskt att beslutet om en tredelad föräldraförsäkring skulle gå igenom, men icke. Nu är dock läget ett helt annat. Rådslagsgruppen “välfärd” har diskuterat tredelningen sedan rådslags arbetet påbörjades och idag så meddelar Ylva Johansson och Stefan Löfvén tankarna kring att utöka kvoteringen i föräldraförsäkringen"

(Hittat via knuff.se.)

I morse blev jag så förbannad när jag läste Krassmans inlägg att jag kände/tänkte att det vore bra med en dags betänketid innan jag satta mig att kommentera. Märker nu när det är dags att ilskan sitter i.

Vad är det då som gör mig så förbannad kan man undra?

Socialdemokratins historiska uppgift är att befria människorna från förtryck och förmynderi från överhetens sida. Till denna räknas den härskande klassen dvs de som behärskar produktionen genom ägande och staten som i alla bemärkelser måste betraktas som den yttersta försvararen av den makt som utgår från ägandet. I en demokrati finns det möjligheter att påverka denna stat i positiv riktning dvs befriande från regleringar och pålagor som begränsar vanliga människors liv, liksom att begränsa de kapitalägande människornas närmast totalitära makt över produktionen. Upphäva den går dock inte – för det fordras en mer revolutionär agenda, alltså inte en socialdemokratisk.

Krassman skriver:

Som ett första steg på vägen mot målet att helt göra den helt individuell så att den knyts till den vuxne på samma sätt som rätten till a-kassa och sjuk-ersättning föreslår arbetsgruppen att ska delas i tre delar: en del till mamman, en del till pappan och en del som föräldrarna själva får bestämma över.

Bodström när han var pappaledig.

– Barn har rätt till tid med båda sina föräldrar, och jag tycker att det här är precis rätt väg att gå. Med fler öronmärkta månader kommer också kvinnors ställning på arbetsmarknaden att stärkas. Visserligen tar fler män pappaledigt, men det är fortfarande kvinnorna som är hemma längst. Med nuvarande takt dröjer det 211 år innan uttaget blir jämställt, enligt TCO:s index för 2007 säger Stefan Löfvén till SvD.

Här är det alltså så att vi skall använda staten för att styra människors privatliv – i detta fall föräldraskap. Vi skall dessutom knyta föräldraledigheten till föräldrar av olika kön, för det är förstås mammor och pappor det gäller. Idag får föräldrar i princip dela ledigheten som de vill – vi (Ylva Johansson, Stefan Löfvén och Krassman m.fl.) kräver att vi skall inskränka denna lilla frihet så att staten alltså föreskriver hur 2/3-delar skall disponeras, och verkligen generöst en tredjedel kan dessa vanligtvis vuxna människor få bestämma över själva. Detta är ett exempel på den allra uslaste formen av förment radikalism. “Barn har rätt till tid med båda sina föräldrar” är ju ett utomordentligt tramsigt uttalande. Barn har rätt till en bra uppväxt, alldelse oavsett den familjekonstruktion de växer upp i. De har också rätt till en god omvårdnad i den egna familjens sköte under sina första år – det använder vi föräldraförsäkringen för att underlätta. Vem eller vilka som nyttjar den är familjen, dvs föräldrarnas sak.

På SVDs Ledarblogg ställs frågan vem i Alliansen har “ork att skjuta när socialdemokratin lämnar öppet mål?”. Det skall vi förstås inte lämna till Alliansen, det måste gå att mobilisera sossar som faktiskt är för ökad frihet, som vill hjälpa till att skaka av oss en regleringsiver som inte hör hemma i en modern politik för 2000-talet, för människor som faktiskt kan själva!!!!

När jag sedan tar del av en del av mina bloggande partikamraters tankar om detta blir jag mörkrädd. Ett exempel är Cattis Ullström som vill hävda att denna tvångströja som skall dras på den “heliga familjen”v i själva verket är någon form av individualisering. Avdelning nyspråk milt uttryckt!

Ett annat exempel är Björn Fridén som skriver Och vi ska komma ihåg att med Hägglunds och Weimers modell för föräldraledighet så kommer det bli fråga om jämställdhet först på våren 2219. Man undrar om mannen verkligen tror att jämställdhet handlar om antal dagar. Det är som diskussionen om en likvärdig skola för alla – det betyder ju inte att allas skolgång skall vara lika (men kanske i Fridéns värld när jag tänker efter).

En som verkligen tar till fantastiska argumeent i frågan är Gunilla Svantorp som meddelar att

Jag använder mig alltid av skolan som exempel. Om föräldrarna själva hade fått valt så hade vi säkerligen fortfarande än i dag inte haft obligatorisk skolgång, för då hade föräldrarna tyckt att det var viktigare att barnen var hemma och hjälpte till på gården istället för att gå i skolan. Men samhället tyckte 1862 att det var viktigare att höja medborgarnas kompetens än att låta föräldrarna ha valfrihet.

Alltså, mer än 150 år senare, med en befolkning som alla gått i minst grundskola, de flesta har gymnasieutbildning och väldigt många högskola måste fostras med samma metoder som en befolkning som i stor utsträckning bara hade de läskunskaper som fordrades för husförhören. Snälla Gunilla, hur tänkte du nu?

Det blir ändå 5 år försent: "Jag var nere på partikongressen 2005 i Malmö och jag trodde faktiskt att beslutet om en tredelad föräldraförsäkring skulle gå igenom, men icke. Nu...