Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Politik – penisförlängare eller fotbollsmatch
Regeringens tillkortakommanden | Arvidfalk.se: “Det vi, det svenska folket, nu är utsatta för är inget annat än en tävling i vem som pissar längst och vem som har störst redskap för ändamålet. Landet, framtiden och folket betyder inget när det ska skrivas i de moderata historieböckerna. Här ska bildtregeringen sättas på plats och här ska ikonen Bohman få veta hut i sin grav, han som inte ens lyckades bli statsminister, och om Fredrik Reinfeldt har riktigt mycket framgång i längd och distans kanske han kan få jämföras med Göran Persson när hans levnad ska sammanfattas. Det är vad allt handlar om, och det stavas “Regeringsduglighet”.”
(Hittat via arvidfalk.se.)
Faktiskt förstår jag inte riktigt. Försöker Erik Laakso vara ironisk eller vad är det egentligen han vill förmedla. Hade ungefär samma upplevelse när jag läste Magnus Ljungkvists Halvtidsbetraktelse. Alla metaforer haltar, en del mer, en del mindre – ofta undrar man om alla effekter av att använda dem är avsedda/önskade.
Om vi nu vill att människorna i vårt land skall engagera sig politiskt, göra aktiva egna val kan man fundera på om framställandet av den nuvarande regeringen som i huvudsak ägnande sig åt någonslags machoriter är ägnat att öka intresset.
Om vi har visioner som vi vill vinna stöd för och få möjlighet at förverkliga kan man fundera över om framställandet av kampen för detta som en fotbollsmatch är ägnat att öka respekten för politik som något annat än en tävling.
Numera skall vi socialdemokrater inte ha aktiva medlemmar som deltar i utformandet av politiken – vi skall ha supportrar. Kanske skall vi skaffa oss ett gäng huliganer också?
Hur vi väljer att prata om politik, om politiskt engagemang, om deltagandet i politiken har stor betydelse. Hur vi väljer att beskriva politiska motståndare slår tillbaka på oss själva. Skildrar man motsåndaren som uteslutande driven av personlig prestige/makthunger klistras det epitetet på alla politiker. Skildrar man arbetet för att få stöd för sina visioner, sin politik som en tävling förringar man det politiska arbetet och de människor som deltar i detta.
Det är förstås alltid lite av en balansgång att använda bilder och liknelser men när en lag pressas igenom med bärande argumentation att en förlust skadar uppfattningen om regeringsduglighet framför argumentation om landets bästa el.dyl. så liknar det i mina ögon främst en ”pissing contest” i vem som är bäst på att använda makt och hålla styr på röstboskapen i riksdagen, en tävling som (s) alltid varit bäst på och som Reinfeldts mindervärdeskomplex gentemot textens uppräknade gubbar lider under.
Att den betraktelsen skulle innebära en skildring av motståndaren som ”uteslutande driven av personlig prestige/makthunger” köper jag inte eftersom det är en ytlig förenkling av textinnehållet. Att regeringsdugligheten dock varit en av de viktigare ingredienserna i regeringens FRA-lagshantering är inte endast mina slutsatser, det är Reinfeldts egna ord. När det gäller det övriga huvudsakliga innehållet i den borgerliga politiken tvivlar jag inte på att det är med landets bästa för ögonen, i såväl utgångspunkt som hantering av frågorna, som regeringspolitiken bedrivs även när jag inte delar regeringens intentioner, mål och slutsatser.
Jag delar inte uppfattningen att lagen pressats igenom med regeringsdugligheten som bärande argument. Det blev bara en huvudsak på grund av att den process som föregick framläggandet av lagen inte kunde reverseras då den byggde på en inom alliansen gjord uppgörelse. Hur den kom tillstånd vet vi.
Man kan säga att själva koalitionsregerandet i sig innebär betydande svårigheter att ändra uppfattning, backa, detta oavsett vilka som ingår i en koalition eftersom man i en sådan ofta måste träffa uppgörelser i förtid, dvs innan förslagen nått offentligheten, innan eventualle opinionsyttringar kommit.
Senaste kommentarerna