Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Pagrotsky och den danska kronan
S-krönika 29/10:Flexibel krona dämpar krisen: "Därtill kommer att vi kan sätta räntan efter vad som passar Sverige, och därmed har vi kunnat sänka med en hel procentenhet på bara några veckor i oktober. Jämför med Danmark som i stället tvingats höja räntan kraftigt eftersom de prioriterar fast växelkurs kopplad till euron framför en stabil ekonomi. Våra räntesänkningar ger stimulans till ekonomin, både genom att det blir billigare att låna och genom att växelkursen dämpas och konkurrenskraften stärks.
Somliga är skräckslagna över detta, kanske präglade av terminologin som kallar det att kronan försvagats. Men i dagens konjunkturläge med stigande arbetslöshet och snabbt sjunkande inflation är detta en skänk från ovan för Sverige. För Volvo betyder detta en förbättring på minst 10 000 kronor för varje bil som säljs jämfört med om vi tvingats in i EMU. Det betyder mycket för svensk bilindustri i kris. "
(Hittat via Arvid Falk.)
Leif Pagrotsky är rolig. Han ger sig själv rätt baserat på sin egen beskrivning av ett (obs ett) av de argument som framfördes av vissa under diskussionen som föregick EMU-omröstningen.
Sen jämför han med Danmark – ett land som såvitt känt faktiskt inte är med i EMU, ett land som fortsatt handlar med sina egna kronor.
Sen talar han om för oss hur bra det är att kronan minskar i värde – för exportindustrin!! Och visst finns stöd för argumentet att en taskig kronkurs gynnar t.ex. Volvo (som ägs av…?) men frågan är väl snarast vem som betalar, för det är det väl någon som gör?
Mogens H Andersson skriver:
Enligt min personliga uppfattning borde vi naturligtvis vara med i valutasamarbetet, men kanske inte på grund av att vi skulle stå oss bättre, utanför att det är ett naturligt val om man är medlem i unionen. Självklart skall vi acceptera medlemskapet totalt. Det är vidare korkat att avstå från politiskt inflytande på grund av att man väljer att bara tänka på sig själv. Det är djupt osolidariskt i min värld.
För Pagrotsky verkar just ordet solidaritet sakna betydelse i sammanhanget – om bara vi klarar oss bättre än andra så är allt gott och väl!!
PS Var kommer alla dessa statskramare ifrån? Ett hjärta rött argumenterar för att stalig ägarmakt i finansiella institutioner vore en önskvärd lösning – på vilket sätt har PKbanken/Nordbanken/Nordea skiljt sig från andra banker? Och detta beskrivs som försvar av demokratin??? DS
Currently playing in iTunes: Forty-Four Blues: How Many More Years by Little Feat
Anders Nilsson skriver: Det är sannerligen tid för en ordentlig debatt om statskapitalismens fördelar och dess förespråkare.
Denna fascination inför ägarformen som åsidosätter all diskussion om produktioin, inriktning, kvalitet borde inspirera till en häftig diskussion. Kanske kan vi få till det så snart färgen på Monas skor djupanalöyserats och Jonas M dött på sin post.
På min Itune spelar Bob Dylan To Ramona: ”I can see baby that your head has been twisted and fed with worthless foam from the mouth.”
Men inte ens försök till lite provokation räcker ju till för att få igång debatten. Antingen möts man med tystnad (gäller oftast för mig) eller så bemöts man inte alls men angrips så att en vettig diskussion omöjliggörs.
Det är märkligt att ett parti som har så stolta traditioner när det gäller kamp för människors rätt till ett värdigt liv där kollektiva lösningar varit en bärande del av verktygen hamnat i ett läge där svaret på allt är mera stat, mera kommun (och därmed mindre engagemang, mindre egen makt, mindre frihet).
Anders Nilsson skriver: Antagligen har det varit enkelt att expandera staten.
De globala konkurrensfördelarna -nord,väst och lång fredstid- har ju inte direkt satt stopp för statens utvidgning. Men det har också kostat i en sorts teknokratisering av politiken. Vem är bäst att hålla ordning på statens finanser blir de parlamentariska alternativen. Borg eller Östros?
Och i takt med den utvecklingen så försvinner den grundläggande diskussionen om vad som är frihet i 2000-talet, jämlikhet tradas mot rättvisa och solidariteten blir ”Latvians, go home!”.
Vad som är en verkligt ny socialdemokratisk politik verkar, precis som du påpekar, vara så knöligt att man hellre tystar ner eller krossar under ett säkert betongblock.
När jag läste att kostnaden för det nya journalföringsprogrammet i Stockholms län, som ingen fick att fungera, uppgick till 1600 miljoner kronor så insåg jag ju att 3 miljoner i aktieutdelning till ett sjukvårdföretag måste bli viktigare. Det är på den nivån vi hamnar.
Senaste kommentarerna