Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Har du kontrakt, lille vän
November 23, 2008- Kontrakt om svenska värderingar för invandrare: “Som kronan på verket föreslås kontraktet vara frivilligt, och inte gälla EU-medborgare. Har förslaget något annat syfte än att vara en flirt högerut?”
Svaret på Björn Fridéns fråga är förstås nej. För den som tvivlar kan man ju t.ex. förslå läsning av Sverigedemokraten Leo Sundbergs betraktelse över folkpartiets “fråga”. Eller fundera över vad högerns utspel egentligen är (citerat från Blogge Bloggelito):
Det blåser nationalistiska vindar igen, som det brukar göra när tiderna försämras och man behöver syndabockar att sparka på. Och att moderaterna nu tar upp konkurrensen med sverigenazisterna om väljarnas gunst kommer kanske inte heller som någon direkt överraskning, dels för att de nya moderaterna i grund och botten är de gamla moderaterna i värderingsfrågor, dels för att de nya moderaterna är ett geléformat, ryggradslöst och principlöst parti ständigt med ett fuktat finger i vädret för att se vart det blåser i frågor utanför den borgerliga kärnan (exempelvis att försvara de borgerliga köpmännen mot fildelningens konsekvenser).
Och det är väl bara att konstatera att teorin om att den verkligt obehagliga effekten av populistisk mer eller mindre tydligt uttalad rasistisk organisering i ett land som vårt (jmf till exempel med Danmark) är att det sker en anpassning hos just de geléformade, ryggrads- och principlösa mer etablerade partierna äger sin riktighet.
Marita Ulvskog förstår dock inte alls:
DET ÄR SVÅRT ATT förstå vad de egentligen vill säga med det. Det finns risker med att kasta ur sig sådana här förslag om man inte visar att det innehåller något konkret och en lösning.
Det finns förstås också socialdemokrater som ägnar sig åt samma glidning mot mera främlingsfientlighet som Schlingmann. I DN kan man läsa att “MEN LUCIANO ASTUDILLO, RIKSDAGSMAN för socialdemokraterna, går emot sin partikamrat och hoppas på en bred uppslutning om kontrakten.”
Watchlar skriver: Ja, den totalitära mångkultur-ideologin börjar nu rämna på samma sätt som kommunismen gjorde i forna Sovjet. På samma sätt som alltfler i Sovjet, till och med inom ledarskikten, började tvivla på visionen om det klasslösa samhället börjar nu alltfler i Sverige tvivla på visionen om det mångkulturella samhället. Men naturligtvis är det till stora delar fortfarande tabu att ifrågasätta visionen offentligt, det vore ungefär som att ifrågasätta Lenin i Sovjet. Alla som vågar avvika från ideologin offentligt riskerar att brännmärkas som ”rasister” och ”främlingsfientliga”, vår motsvarighet till ”folkfiender” och ”klassförrädare”. Offentligt måste man fortfarande bekänna sig till tron om man inte vill riskera repressalier, även om man innerst inne tvivlar.
Vad Schlingmann och Moderaterna försöker göra är i princip samma sak som Gorbatjov försökte göra i Sovjet: rädda den döende visionen genom mer eller mindre genomtänkta reformer under kraftiga protester från de renläriga kommunisterna. Det kommer dock inte vara tillräckligt och den totalitära mångkultur-ideologin i Sverige kommer antagligen i slutändan gå samma öde till mötes som Sovjet gjorde …
En rätt fyndigt formulerad kommentar Wachtlar om än förstås fel i sak:-) För det första, det finns ingen mångkultur-ideologi med någon som helst vettig definition av ideologi. Däremot vet vi ju genom forskning att många kulturer tillsammans med en del andra faktorer som utbildning, forskningsintensiva företag m.m. leder till ett gynsamt klimat när det gäller kreativitet.
För det andra, vi har ju tidigare diskuterat relaterade frågor och jag vidhåller att det inte finns något tabu – det är ett retoriskt grepp som just sverigedemokrater m.fl. använder för att skapa ett intryck av att vara sanningssägare. Det fungerar hyfsat för den relativt lilla grupp av potentiella anhängare sådana grupper har, men det fungerar inte särskilt väl för de breda massorna. Dock – och det var min tes – när förslag läggs av de mer etablerade politiska grupperingarna som avser spela på samma strängar får även relativt marginaliserade politiska strömningar faktisk betydelse. Det är obehagligt. Dessvärre får även mer rationellt underbyggda förslag som inte vaktar på den nödvändiga rågången (tänker t.ex. på Anders Lagos kamp mot EBO) samma effekt. Det är lika obehagligt.
Watchlar skriver: Jag föreslår genomläsning av kapitel 3 i Aje Carlboms avhandling om du på något sätt försöker hävda att multikulturarismen INTE är en ideologi:
http://www.lub.lu.se/luft/diss/soc_454/soc_454.pdf
Men djävulens bästa trick är ju att lura folk att han inte existerar … Sen visar ju historien, verkligheten och även forskningen (t.ex. den av Putnam och Bogdanor) att ett etniskt splittrat samhälle INTE på något sätt är positivt i praktiken.
Att ifrågasätta OM vi skall sträva mot ett mångkulturellt samhälle ÄR tabu i svensk offentlighet. Exempel på när någon etablerad svensk politiker, journalister, intellektuella eller debattörer offentligt vågat ifrågasätta själva visionen utan negativa konsekvenser är knappast många. Det man på sin höjd får debattera offentligt är HUR vi skall nå det mångkulturella samhället, vilket är ungefär samma sak som diskussionerna i Sovjet hur man skulle nå det klasslösa samhället. Metoderna får ev. diskuteras men målet i sig får ALDRIG ifrågasättas …
Att det skulle finnas något överväldigande stöd bland ”de bredda massorna” för den offentliga mångkulturarismen och att enbart ”marginaliserade strömningar” ifrågasätter denna måste man vara blind för att tro. Det finns ju helt enkelt ingen djup längtan bland majoriteten av Sveriges befolkning att bo i ett etniskt splittrat samhälle tillsammans med människor från jordens alla hörn där man saknar gemensam historia/kultur och inte har några gemensamma normer/värderingar, referensramar och sociala koder. Det visar både verkligheten, där de flesta svenskar som kan flyr ”mångkulturen” t.ex. från ditt Södertälje, men även t.ex. SOM-institutets undersökningar där ~50% av befolkningen att det är ett ”bra förslag ta emot färre flyktingar” mot ungefär 25% som tycker det är ett ”dåligt förslag”. Cirka 80% tycker att ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att anpassa sig till svensk kultur och tradition” istället för ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att bevara sin nationella kultur och tradition”, dvs. mer assimilationspolitik än ”mångkultur”:
http://www.som.gu.se/bocker/lyckan_kommer/231-240.pdf
Det är klart du tycker det är ”obehagligt” att ”marginaliserade” dissidenter på något sätt får ”betydelse”. De mer hårdföra kommunisterna i Sovjet tyckte säkert samma sak om Gorbatjovs alla ”obehagliga” förslag …
Nu har jag bara hunnit skumma Aje Carboms avhandling och kan förstås enkelt konstatera att jag inte är överens med honom när det t.ex. gäller definitionen av multikulturalism som en ideologi. Det framgår också av kapitel tre att han ju också ser att det han definierar som den multikulturella ideologin inte är en sådan – den är inte ett sammahållet idésystem som förklarar och styr handlandet – se exemplet med muslimska skolor:
A television documentary highlighted that in these schools another Other than the “imagined” Other practiced patriarchal values, abused children, and censored books which contained sex education. When these practices were presented to the public they, as was explained in a newspaper, “shocked the whole Swedish school system” (Sydsvenska dagbladet, 9 and 10 May 2003).
Carbom falsifierar så att säga sig själv eftersom de ”intellektuella” bärarna av den påstådda ideologin inte alls konsekvent tillämpar den när den konfronteras med företeelser som konfliktar med andra ”ideologiska” (för att nu använda begreppet i Carlboms anda) ståndpunkter.
Alldeles oavsett detta var det intressant och många gånger tankeväckande läsning.
Lite problematiskt är det ju med Carlboms sätt att t.ex. karaktärisera vänsterns syn på saker och ting. Likaså skulle jag vilja hävda att han faktiskt – möjligen förklarat av bristfällig behärskning av det engelska språket – ju faktiskt vilseleder läsaren. Det finns och har aldrig funnits något ministerium – däremot en centrumbildning – av det slag han refererar i nedanstående stycke:
Something that makes multiculturalism even more difficult to discuss and criticize as a hegemonic ideology is the fact that, in the official version, criticism of the ideology is associated with the Holocaust and thus with Nazism.18 In July, 2003 the Swedish state established a new government ministry, the Ministry for a Living History.
Senaste kommentarerna