Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Till grundläggande värdens försvar
En sosses försvarstal: "Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.
Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.
Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.
Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.
Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen."
(Hittat via knuff.)
Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för
Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.
Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.
Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.
Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver
Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.
Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..
“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag."
Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.
Det går väl hålla med om mycket av det du skriver. Jag önskar inget hellre än att piratpartiet inte behövdes, och många pirater delar den uppfattningen. De vill tillbaks till ”sina” partier som de inte längre kan stödja.
Vi behöver brohuvuden. Men det står klart efter de senaste årens debatt att vi behöver ett förhandlingskort, och det framgår tydligare och tydligare att det enda kortet som är något värt för riksdagspolitikerna är regeringskortet.
Därav strategin. Med ett hot om att mista makten, OCH brohuvuden internt kan det gå att fixa.
Jag tror mer på det man i mer maoistisk anda väl skulle kalla enhetsfrontsidén, dvs att man samlar alla som är rimligt överens i en fråga oaktat partitillhörighet (om någon) i en gemensam organisation. Tyvärr är det ju så att partibyggandet är oerhört kraftkrävande såväl vad gäller arbete som ekonomi och det finns ju en uppenbar risk att det inte heller lyckas i termer av den önskade vågmästarrollen (man kan hamna utanför eller komma in men inte få den positionen).
Jag har dock stor respekt för det arbete som görs av piratpartister i denna fråga och hoppas förstås att det i första hand skall leda till med direkt resultat i de etablerade partierna, mitt eget inte minst.
Precis som Mikael säger så behövs bägge.
Som jag skrev någonstans, aktivisterna inom (s) behövs för att övertyga medlemmarna i partiet, men tyvärr tror jag inte partistrategerna låter sig övertygas utan att de riskerar att förlora röster, så (pp) behövs för att få dem att lyssna.
Jag är ju betydligt mera tveksam till Piratpartiets faktiska möjligheter och betraktar nog ansträngningen ni gör som rätt meningslös (när det gäller riksdagsmandat). Lyckas ni är ni att gratulera.
Skulle ni få utdelning i EU-valet får ni kanske lite partistöd. kostnaden för mandat i röster räknat är ju också löjligt låg så det skulle kanske vara möjligt.
Även om man inte kommer in så kan det ju skrämma valstrategerna till att sätta frågorna på dagordningen. Jag är inte heller så helt övertygad om att (pp) kommer in i riksdagen men om det blir EU-mandat så är jag ganska säker på att partikanslierna börjar fundera på hur de ska hantera frågorna med tanke på marginalväljare. Se tex på vilken effekt ”stödstrumporna” fick bara genom att hota med att bilda ett kvinnoparti en gång i tiden. Och piratpartiet finns egentligen bara till för den grundläggande uppgiften, att väcka de stora partierna.
@Peter & Jörgen.
Måste erkänna att jag är orolig över vilken vågmästarroll PP skulle få i riksdagen.
Trots detta önskar jag Piratpartiet ända in, säg att PP precis klarar 4%-spärren.
I sådana fall blir mitt politiska mål inom SAP att redan nu att åtminstone på det virtuella planet börja känna av vad PP och SAP kan enas om.
Ett Piratparti som kan, vill och finner det gott att samarbeta med ett SAP som äntligen vill återerövra grundläggande demokratiska värden, det ser jag inte som någon fara. Det ser jag som en löftesrik kombination.
Däremot om PP lurat sig mot moderaterna, många av pp:s väljare tycks komma därifrån. Då kan jag bli förskräckt.
Det kan hamna i en icke önskvärd utveckling åt det neoliberala hållet.
Lyckas jag och Peter mfl vitalisera SAP inifrån, då tror jag att Jörgens arbete ”utifrån” alltså i Piratpartiet, kan bära god frukt.
Nu kör vi grabbar!
Håller ju i princip med er båda två. Jörgen och Anders. Oroas dock av både ”stödstrumpseffekten” och högereffekten – dels för att i det första fallet handlar mest om triangulering, dels för att det i det senare fallet handlar om en farlig politik.
Det är därför jag hellre sett piratpartisternas engagemang kanaliserat i en öppen organisation där vi alla kunde delta i försvaret av demokratin.
Peter, Jörgen.
vi agerar olika men i grunden intar vi ändå rätt likvärdiga ståndpunkter.
Jörgen blir Pirat.
Peter står fast i SAP och vill vara med i en medborgarrättsrörelse som ser ut som piratpartiet, men utan ambition att ta sig in i riksdagen…och jag står också kvar i SAP men hoppas, om än under viss oro, att Piratpartiet kanske kan göra nytta i riksdagen…
Vi hyser samma oro för att ingen tar tag i de grundläggande demokratiska värden som står på spel.
Utifrån denna iakttagelse försöker vi finna lämpligaste politiska agerande.
Det finns inget facit, inget riktigt svar. Framtiden är alltid oviss och den politiska spelplanen omöjlig att förutse.
Jag ser en strimma hopp här.
vi är inte ensamma i våra resonemang och försök att hitta lämpliga angreppssätt. Vi tre har ju intagit våra ståndpunkter, som ändå innehåller en likvärdig ideologisk inriktning, just för att bearbeta den vilt grasserande repressiviteten.
Senaste kommentarerna