Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Regn, kannibalism, protein och makt
Radioessä av Jan Norming: Europa och regnet: " Det var bara regnet jag mindes, Harris tes om att det som hände inte kunde hända någon annanstans än i Europa och att det berodde på regnet. Allt annat hade jag glömt. Nu har jag läst boken igen. Det fanns en mörkare historia. Harris är socialantropolog. Han kallar sig kulturell determinist. Det betyder helt enkelt att han betraktar mänskligt tänkande och beteende som en produkt av ekologiska hinder och möjligheter, kulturen utvecklas i samspel med de materiella förutsättningarna. Hjärtpunkten är intensifieringen av produktionen. Nya tekniker är alltid svaret på hotet mot levnadsstandaren, från början vilda djur, naturkatastrofer, människors och djurs vandringar, senare konkurrensen mellan stater."
(Hittat via Nedladdningsbart program från 20110520.)
Jan Norming minns bara regnet (Harris, Marvin: Kannibaler och kungar, Prisma, 1979 – hittar inte mitt exemplar av det engelskspråkiga orginalet). Själv associerar jag förstås Marvin Harris till proteinet, eller snarare hur makten över detta använts i en lång rad kulturer för att upprätthålla rådande ordning, hur detta format religioner som i sin tur utnyttjas just för att upprätthålla rådande ordning m.m. Kanske beror det på att jag började min läsning av Harris med Culture, People, Nature (ISBN 0-690-00708-6), men jag tror minnesbilden faktiskt främst kommer från Kannibaler och Kungar. Norming skriver:
Kannibalismen blev en historisk återvändsgränd. Välfärd och beskydd visade sig vara en framkomligare väg. På bynivå trädde de stora männen fram ur historiens töcken, driftiga välgörare och festfixare som distribuerade det överskott de samlat på sig. Med gåvorna befäste de sin maktposition och kom att utgöra ett slags prototyp för hövdingen, kungen, kejsaren, farao. En gång i världen handlade det om smågrisar och sagogrynspuddingar på Nya Guinea, idag om bonusar och jobbskatteavdrag. Men principen är densamma.
Den neolitiska revolutionen införde jordbruket och tämjde djuren. Långt senare slutade man i Mellersta östern att äta gris. Inte av något annat skäl än att svinhållningen hotade samhällets fortbestånd till följd av gravt försämrade ekologiska betingelser – skogarna hade skövlats och öknen bredde ut sig. Av liknande skäl helgades kon i Indien och köttätare förvandlades till vegetarianer. Ett religiöst tabu var förmodligen effektivare än vilken lag som helst. I de kulturella uttrycken urskiljer Harris alltid underliggande materiella förändringar. En krass historiesyn kan man tycka. Själv menar han att se saker som de var är det enda sättet att lära sig av det förflutna, och påpekar denne inbitne determinist, det finns utrymme för den fria viljan.
Att det finns utrymme för den fria viljan vet varje determinist:), åtminstone den som kan sin Bucharin. Viktigast är dock att konstatera att Harris ger oss verktyg att faktiskt förstå hur våra tankar formas av de materiella villkoren och hur detta kan (och oftast) utnyttjas av de härskande klasserna.
Att de materiella villkoren format vårt tänkande är såldes inget konstigt, att det är utvecklingen av det man med en mer marxistisk terminologi kallar produktivkrafterna som bestämmer de maktförhållanden som råder torde för de flesta egentligen vara lika uppenbart. Att vi nu befinner oss i det stadie där produktivkrafternas församhälleligande nått den nivå där för nästa steg i utvecklingen av makten över dessa står för handen visar sig bland annat i de senaste årens finanskris där staten framträder inte bara som ordningens upprätthållare när det gäller lag, ordning och territoriell integritet utan framförallt som upprätthållare av finansiell stabilitet.
Vad som däremot – så här några timmar efter jordens förutspådda men inte infriade undergång – framstår som lite oförklarat är uppkomsten av fundametalistiska religiösa föreställningar vare sig de manifesteras under islamisk eller kristen flagg.
Technorati Tags:
Marvin Harris, Jan Norming, essä
Senaste kommentarerna