Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Förkortad arbetstid
Vänsterpartiet vill driva 6 timmarsdagen…. | Lennart Holmlund, kommunalråd | Västerbottens-Kuriren – Bloggen: ”Vänsterpartiet vill driva 6 timmarsdagen. Tror de verkligen på detta? De som analyserat framtiden, säger samtliga att vi måste arbeta mer. Det blir fler äldre som ska ha sin vård och omsorg och det är en större del av befolkning som behöver samhällets tjänster och som en konsekvens är det färre som ska försörja fler. Det går inte ihop om man inte tror att det är någon annan som ska ordna alltihop.”
(Hittat via s-info.)
Jag är lite förundrad över den historielöshet som präglar den gode Holmlunds inlägg. Att driva frågan om arbetstidsförkortning var länge en av arbetarrörelsens viktigaste krav. Utgångspunkten har lika självklart varit att det ska ske med bibehållen lön. Nu börjar Holmlund dels darra på hanen, dels diskutera i termer av reduktion av lön.
Till saken: Självklart är det fortsatt rimligt att driva krav på reducerad arbetstid – gärna i termer av 6 timmars arbetsdag. Självklart ska arbetstidsförkortningen ske utan reducerad lön (annars ganska poänglöst och dessutom har väl de försök som gjorts tydligt visat att det är ”lönsamt”).
Egentligen är det ju märkligt att vi accepterat att välståndsutvecklingen inte längre självklart borde inkludera minskad arbetstid, som om nuvarande arbetstid/semester vore det optimala.
Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Lennart Holmlund, 6-timmarsdag, semester, arbetstid
Stig-Björn Ljunggren skriver: Vi grälade hemma i familjen om vilket politiskt förslag som är det mest idiotiska – kristdemokratiska vårdbidragett eller vänsterpartiets 6 timmars arbetsdag. Jag tror nog det senare ändå tar priset.
Tankegången att vi ska jobba 6 timmar om dagen – och att detta ska vara målet för oss alla – är så monumentalt korkat att jag har svårt att veta var jag ska börja argumentera.
Men allt kokar väl ändå ner till att arbetsmarknaden och livsvillkoren ser så olika ut för oss alla att det inte går att precisera önskad arbetstid på detta pekpinnesätt. Sluta trakassera medborgarna och försök tänka lite dynamiskt istället.
Dessutom. I ett kunskapssamhälle är det allt mer ”hjärnorna” som betyder något för produktivkrafterna.
Och att i det läget föreställa sig att dessa ska kopplas bort mer och mer, och inte kopplas på mer och mer, att vi i kunskapssamhället inte ska ha ett processindustriellt utnyttjande av hjärnkrafterna, utan lägga dem på fäfot, verkar onekligen lite märkligt.
Vänsterpartisternas förslag är ren humbug från början till slut, det kommer att visa sig om det blir som jag tror, nämligen att nye partiledaren Sjöstedt INTE kommer att jobba 6 timmar om dagen, inte ens 8 timmar, utan snarare 12 timmar.
Varför?
Därför att hans kapacitet måste utnyttjas till max, inte till hälften, om vänsterpartiet vill vara något annat än ett marginellt parti som utöver dåligt inflytande på socialdemokratin.
Stig-Björn, du har säkert rätt när det gäller Sjöstedt och vänsterpartiet även om jag nog inte betraktar partiledarskapet som ett arbete i den mening som jag använder det ovan. När jag förespråkar arbetstidsförkortning så tänker jag mest på de branscher som påverkas minst av det s.k. kunskapssamhället som vård och omsorg, som stora delar av servicenäringen m.fl.
Två perspektiv tycker jag är intressanta i sammanhanget – lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva (lite endimensionellt kanske men…) och varför skulle nuvarande normalarbetstid vara den optimala sett ur perspektiv av sådant som effektivitet, produktivitet, lönsamhet, hälsa, livskvalitet, samhällsekonomi.
Alla människor tänker väl. Och jag kan inte finna att SBL:s tankegångar är de mest produktiva. Det är en intellektuell högfärd, parad med ett förakt för de människor, som SBL kallar ”Förlorar-Sverige”, som man mår illa av. Människor med s.k. intellektuella yrken har genomsnittligt både högre löner och kortare arbetstid än personer med manuella yrken. Det är dags att den senare gruppen också får en arbetstidsförkortning utan att behöva sänka sina löner genom deltid. Det är ju faktiskt den sistnämnda gruppen som har fått vidkännas den största produktivitetshöjninger per arbetstimme.
Stig-Björn Ljunggren skriver: En viktig poäng är just det ni skriver, att arbetsmarknaden ser olika ut, det går inte att dra alla över en kam och säga ”6 timmars arbetsdag”, utan poängen måste ju vara att låta arbetstiden variera beroende på förutsättningarna.
Överhuvud taget är jag skeptisk till att mäta arbete i timmar, inte minst i kunskapssamhället. Det finns inte längre någon tydlig koppling mellan antalet arbetade timmar och lön. Jag kan få 10 papp för en timmes arbete, men hur många timmar ligger egentligen bakom? OMÖJLIGT att veta.
Och min tro är att allt fler arbeten går i den riktningen. Därför handlar arbetstidsfrågan om helt andra saker, hur mycket jobbar vi exempelvis under ett liv, eller hur kan vi fördela arbetstiden så att vi kanske jobbar intensivt vissa perioder, men har Between Jobs-perioder ibland.
I den värld vi då diskuterar har vänsterpartisterna inget att säga. Vilket är märkligt med tanke på att de, om några, borde veta vad det betyder att produktivkrafterna förändras.
Med ledning av franska erfarenheter föreslår jag att arbetstidsförkortning med bibehållen lön BARA ska gälla för dem som:
dels har en arbetstid som är högre än den nya normalarbestiden
och dels har en lön på högst 30.000 kr /mån (172,41 kr/tim).
Den som tjänar mer ska ha rätt till sänkt arbetstid, men utan höjd lön per timme.
Den som före reformen har en arbetstid, som är lägre en den gamla normalarbetstiden, men högre än den nya normalarbetstiden, ska endast ha rätt till sänkt arbetstid till den nya normalarbetstiden. Med bibehållen lön per månad om lönen per timme är högst 172,41.
Den som före reformen arbetar deltid motsvsarande den nya normalarbetstiden ska ha rätt höjd lön per timme, om timlönen är högst 114.94. (Vilket motsvarar en månadslön på 20.000 kr vid 40-timmars arbetsvecka).
För intellektuella prestationer under drömsömn, och liknande ska ingen lön alls utgå. Där fick SBL tji. Lön ska endast utgå för arbete, som mer påtagligt hindrar personen att avnjuta sin fritid under samma tid.
Om någon, som håller på med ett forskningsprojekt eller liknande, vill arbeta mer än normalarbestid under ett (eller flera) år och mindre än normalarbetstid under ett (eller flera) följande år, ska han kunna spara överskjutande lön under den första perioden, och ta ut den andra perioden, då den även ska beskattas.
Jag föreslår att arbetstiden sänks stegvis enligt följande.
1) Normalarbetstid 36 timmar / vecka, fördelat på 6 arbetsdagar per vecka.
2) Normalarbetstid 33 timmar / vecka, fördelat på 6 arbetsdagara varannan vecka.
3) Normalarbetstid 30 timmar / vecka fördelat på 5 arbetsdagar per vecka.
Inga raster eler måltidsuppehåll ska inräknas i arbetstiden, även om så sker idag. Inga aktiviteter, som inte har ett mycket direkt samband med arbetet, ska inräknas i arbetstiden. Sammanträdesraseriet på arbetstid avskaffas.
Normal förläggning av arbetstiden ska vara 7.30 – 14.00 samt 14.00 – 20.30, inkl obetald 30 min rast.
Annan förläggning av arbetstiden får förhandlas mellan parterna på respektive arbetsplats, då man också kan komma överens om olika längd på arbetsdagarna mellan olika veckor.
Det är viktigt att det finns en lagstadgad normalarbestid och en lagstadgad normal förläggning av arbetstiden, så att avvikelser inte sker godtyckligt.
Jag kan för övrigt erkänna att SBL har en stark poäng i att det inte finns någon tydlig koppling mellan antalet arbetade timmar och lön. Men vidhåller att ”intelligentian” inte ska ha lön för viss tankeverksamhet under fritid. En arbetare kan ju faktiskt också fundera under fritid på hur han ska lägga upp arbetet, exempelvis för att nå högre effektivitet under arbetstid. Men det kan säkert finnas skäl att ha en viss del oreglerad arbetstid för vissa intellektuella yrken. När detta är sagt, måste också sägas att det inte finns någon definitiv koppling mellan antalet arbetade timmar och produktionsresultat.
När man då, som Ylva Johansson gör, driver kravet på ”fler arbetade timmar” och vill att politiker ska faställa ett synnelsättningsmål i form av ”X arbetade timmar per år” för hela arbetskraften, så har man tagit ett politiskt beslut om SÄNKT produktivitet per arbetad timme, i synnerhet för de som redan har de lägsta lönerna eller är arbetslösa. Hur ska de kunna höja sina löner, om de arbetar mer och producerar mindre?
Men detta är följden av mer eller mindre improduktiva yrkespolitikers dogmatiska motstånd mot arbetstidsförkortningar. Ökad produktivitet per arbetstimme är ett okänt fenomen för dem.
Senaste kommentarerna