Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Proletariatet har inget fädernesland
Diderot – Portvin, folklig kultur och sodomi. Del 4.: ”Om människor blir trygga, lugna och glada av att definiera sig i huvudsak som tillhöriga en nation så kan de väl få göra det. Jag bryr mig inte. Det känns bara så fattigt när någon gör det. Som om de frivilligt kastrerade sig. Hur kul har man utan sina kulor.
Världen har rört sig framåt och ständigt blivit en allt bättre plats inte därför att människor krampaktigt slutit sig samman i sina inbillade gemenskaper, världen har rört sig framåt därför att människor rört sig – över geografiska, klassmässiga och sociala gränser.
När Karl Marx konstaterade att proletariatet inte har något fädernesland så visade han att han stod mitt i den upplysningens tradition, den tradition vars bärare såg som kosmopoliter. Det är en tradition som går på tvärs mot det vi ser i dag i Europa – en nationalistisk, separatistisk rörelse som vill bryta sönder nationalstaterna – en del vill göra det från vänster, andra från höger – men oavsett vilken riktning de kommer ifrån så är det fel riktning. Europa behöver inte fler gränser.”
(Hittat via Diderot.)
Boris Benulic skriver bra om rörlighet som drivkraft för utveckling. Också bra om den något märkliga situation som nu råder där identitetsskapandet i allt högre grad tycks utgå från nationalitet, etnicitet och andra ”tet”er i en värld där motsatsen vore det önskvärda. I en värld där detligger i folkens intresse att riva gränser och bekämpa nationalism. Istället bidras till sönderfall genom separatism – märkligt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Etnicitet, Frihet, Ideologi, Klass, Politik, Religion, Diderot
Det är uppenbart att ”proletariatet” har ett fädernesland. Men när uttrycket ”Proletariatet har inget fädernesland”, betydde detta att ”proletariatet” inte hade något fädernesland som var deras eget, eftersom överklassen hade lagt beslag på fäderneslandet, och hade berövat ”proletariatet” medborgerliga rättigheter i detta land och även vägrade ”proletariatet” att delta i landets styrelse.
Eftersom ”proletariatet” hade, och delvis fortfarande har, sämre utbildning och sämre ”världsvana” än överklassen, är ”proletariatets” bundenhet till sitt fädernesland större än överklassens. Sentensen ”Proletariatet har inget fädernesland” tillhör väl inte det bästa som Marx har skrivit. Det gör däremot ”Proletärer i alla länder förenen er”. Detta syftar både på ”infödda” och invandrare i det egna landet, som ska förena sig i stället för att strida mot varandra – och på solidaritet med proletärer i andra länder.
Uppmaningen ”Proletärer i alla länder förenen eder” innebär att identitetsskapandet ska utgå från klass, och inte från nationalitet och etnicitet. Samt att nationaliteten ska bygga på att man bor i samma land och inte på etnicitet.
Senaste kommentarerna