Billigare tjänster

Ofta tycker jag (som ändå tjänar riktigt bra) att olika former av tjänster vi, dvs min familj, behöver är för dyra. Det gäller allt från att reparera bilen (har hittat en billig och bra verkstad dock), ommålning av huset (som hustrun och jag slet med förra sommaren), byggandet av altan (årets projekt), upprustning av kök (ännu ej helt slutfört), tvätt och strykning (för vilket hustrun tar huvudansvar) till den ständigt eftersläpande städningen. Mycket mer än det uppräknade ingår i det vi gemensamt lyckas få gjort men mycket blir också ogjort.

Tittar man lite tillbaka i tiden (som jag skrev i en kommentar hos Promemorian) så finner man att arbetsbelastning/stress hos kanske främst småbarnsföräldrar i ett lite längre perspektiv ökat kraftigt och “att vi de senaste 50 åren gått från en situation där man kunde försörja en familj på en lön varför många hade en hemarbetande förälder (främst kvinnor förstås) till dagens situation där båda föräldrarna måste arbeta för försörjningen skull. (OBS jag bortser här från jämställdhetsaspekter).

Därmed skulle man kunna säga – om vi utgår från att varje vuxen spenderar 40 timmar per vecka på arbete – att tidigare kunde man lägga 40 timmar på hemmet (en heltid plus en hemarbetare blev alltså 80 timmar per vecka). Numera skall alltså båda arbeta 40 timmar utanför hemmet och på detta läggs hemarbetet. Från undersökningar vet vi att det oftast är kvinnan som drar det tyngsta lasset men bortsett från det så blir alltså konsekvensen att man lägger 40+40+ x antal timmar på arbete (där x är hemarbetet) och summan blir betydligt större än 80 timmar. Till detta kommer sannolikt genomsnittligt längre restider till och från jobbet etc.

Även om tekniken i hemmen lättat på belastningen har den naturligtvis inte gjort det möjligt att helt sluta lägga tid på hemarbete. Skäl för att öka möjligheterna att köpa tjänser för alla?”

Technorati Tags:
Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Arbetsrätt, Jonas Morian, Lena Micko, Jinge, Mattias Ottosson

Nu stöter man på många som argumenterar för att det skulle vara något fel på jobb som kan köpas av hushåll – den senaste jag läste var Jinge som, och man blir lite trött, tycks tro att vissa typer av jobb är mindre värda än andra eller åtminstone att de som utför dem är det. Jinge polemiserar mot en debattartikel av de socialdemokratiska kommunalråden Micko och Ottosson i DN häromdagen som relativt väl argumenterar mot att det skulle vara fult med hushållsnära tjänster.

Observera att det aldrig anses fult att anlita en snickare för att bygga om köket men alltid är fult att engagerara en städare för att torka golven! Det är ju för övrigt bara fult att engagera städare om man är fullt arbetsför, hos äldre är det inte så:-)

Så långt kan man säga att diskussionen alltså handlar om vilka typer av tjänster det kan anses acceptabelt att köpa. Argumenten för att skilja ut vissa tjänster som sämre är utomordentligt svaga.

När det handlar om möjligheten att konsumera tjänster så är problemen lite större. Det är ju naturligtvis så att det idag är möjligt för högavlönade att köpa en del tjänster medan det för lågavlönade är näst intill omöjligt. Att det finns en efterfrågan på mer tjänster – oavsett om det handlar om tapetsering eller städning (m.fl.). Hur gör man det då möjligt för fler att kunna köpa sig tid – vilket det ju egentligen handlar om – tid för annat roligt, för annat nödvändigt, tid för att kanske bara umgås, kanske vila?

Det finns två sätt – antingen ökar vi den disponibla inkomsten hos alla eller så minskar vi kostnaden för köp av tjänster t.ex. genom lägre avgifter/skatter. Själv tror jag mer på det senare alternativet – åtminstone i ett kort perspektiv. Att vi alla skall slita ut oss med dubbelarbete verkar vara ett sämre alternativ och vi ser ju rätt ofta konsekvenserna.

Ofta tycker jag (som ändå tjänar riktigt bra) att olika former av tjänster vi, dvs min familj, behöver är för dyra. Det gäller allt från att reparera bilen (har hittat...