Sahlin en borgare?

Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, och som av Victor Bernhardtz på Almedalsbloggen utnämndes till “den enda slagkraftiga unga politikern vi har”, tar till orda i SvD och hävdar att socialdemokratin under Mona Sahlin håller på att ompositionera sig – bort från sitt marxistiska arv och bort från klassanalysen som det viktigaste instrumentet för förståelse av samhällsutvecklingen (som Bohlin kallar klasskampsretorik).

Sahlin ger oss borgare rätt: "Den av socialdemokratin så länge så omhuldade ”klasskampen” verkar vara förbi. Passé, förlegad, finito. Åtminstone om Mona Sahlin får bestämma. För Sahlin talar mycket hellre om ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen”. Hon har som bekant även utnämnt småföretagarna som ”landets hjältar”. Ord och begrepp som snarare känns igen ifrån alliansens företrädare.

I tysthet håller Mona Sahlin på att ompositionera sitt parti ifrån marxismen närmare verkligheten. Den illusion som borgligheten alltid insett att socialismen är håller nu även Sahlin på att vakna upp ur. Genom att överge klasskampen ger Sahlin borgerligheten rätt.
"

(Hittat via knuff.se.)

Ella Bohlin gör förstås rätt i den meningen att hon baserat på, i detta fall, vad Mona Sahlin faktiskt säger analyserar vilken analys av samhället som ligger bakom. Samtidigt gör hon ett rätt billigt retoriskt trick, hon hävdar att det är avsaknaden av klasskampsretorik som satt henne på spåret. Nu är väl kanske inte just klasskampsretorik det man förknippar med ledande socialdemokratiska företrädares uttalanden varför Bohlins analys blir rätt platt.

Om man ändå vill förstå bör förstås analysen av Sahlins tal kompletteras med att ställa detsamma i relation till mer programatiska beskrivningar som t.ex. partiprogrammet från 2001:

Den svenska arbetarrörelsen formerades efter två linjer, den fackliga och den politiska, där samverkan var och är självklar men en uppdelning av arbetsuppgifterna praktiskt motiverad. Det fackliga arbetet inriktades, då som nu, på arbetslivet för att där stärka de arbetandes rättigheter. Det politiska arbetet handlade då om att erövra de medborgerliga rättigheter som skulle ge arbetarna möjlighet att påverka samhället de levde i.Nu handlar det om att bevara och vidareutveckla denna medborgarrätt och den demokratiska handlingskraft, som växt fram under det senaste seklet. (s. 11)

I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.
Det demokratiska samhället har alltid den överordnade rätten att ange villkor och ramar för det ekonomiska livet. Det demokratiska samhället har också alltid rätten att ändra villkor och former, om ett visst sätt att organisera arbete och ekonomi inte uppfyller viktiga folkliga intressen.

Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för demokratin, det är tvärtom alltid demokratin som sätter gränserna för marknaden och de ekonomiska intressena. Socialdemokratin avvisar en samhällsutveckling där kapital och marknad dominerar och kommersialiserar sociala, kulturella och mänskliga relationer. Marknadens normer får aldrig avgöra människors värde eller bilda norm för det sociala och kulturella livet. (s. 19)

Hela den socialdemokratiska visionen sammanfattas i inledningen till samma program:

Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället. Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid.

Denna människors frihet förutsätter jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor trots olika förutsättningar ges samma möjlighet att forma sitt eget liv och påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle.

Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgör grunden för den enskildes liv och möjligheter. Människan är en social varelse som utvecklas och växer i samspel med andra, och mycket av det som är viktigt för den enskildes välfärd kan bara skapas i gemenskap med andra.

Detta gemensamma bästa förutsätter solidaritet. Solidaritet är den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att

ta ansvar

för dem. Solidaritet utesluter inte strävan till

individuell utveckling och framgång

, men väl den egoism som gör det tillåtet att utnyttja andra för egna fördelar.

Bohlin ser Sahlins användande av uttryck som ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen” som uttryck för omsvängning. Det är mycket svårt att förstå.

Betydligt lättare blir det (att förstå) När Bohlin refererar den uppmärksammade intervjun i SJs kundtidning Kupé och skriver “Nej, den sahlinska socialdemokratins mål är kvoterad föräldraförsäkring, beskuren valfrihet inom skolväsendet och förbud mot att äga sin egen bostad.” Då är vi en bit ifrån frihet “till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid”.

Anders Svensson (“vi som tillhör extremvänstern”) ger dock Bohlin helt rätt i sin analys och ser socialdemokratin som ett i grunden borgerligt parti med en nyliberal politik! Johan Lundberg avfärdar Bohlins analys och tycker hon lyssnat dåligt.

Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, och som av Victor Bernhardtz på Almedalsbloggen utnämndes till “den enda slagkraftiga unga politikern vi har”, tar till orda i SvD och hävdar att...