Polisen, brottsförebyggande och yttrandefrihet

Polisen talar ut om Pirate Bay – IDG.se: "Varför blockerades då The Pirate Bay?

– Vi vidtog åtgärder efter att vi har fått ett antal påpekanden från allmänheten, samt från polisen i ett annat nordiskt land. På grundval av det har personalen hos oss gjort kontroller, och då har vi kunnat dokumentera att det som enligt rättspraxis bedöms som barnpornografi har funnits i de här filerna. Det är åtminstone den redovisning jag har fått."

(Hittat via knuff.se.)

Det är den nu rätt kände polisen Stefan Kronqvist som intervjuats av IDG. Han bekräftar att polisen alltså tillhandahåller en för övriga medborgare hemlig lista som ett antal Internet-operatörer använder för att spärra vissa url:er, Kronqvist ser inga problem med detta “brottsförebyggande” arbete. Det gör jag och tror jag många med mig.

Problemen hänger först och främst samman med att Interentoperatörerna lånar sig till ett s.k. frivilligt samarbete med polisen i vilket polisen har fullständigt bestämmande utan att detta och dess konsekvenser kan granskas på ett rimligt sätt. De dvs polisen anser sig ju också utan domstolsprövning kunna avgöra vad som är brottsligt material – det är oanständigt. Jag har visserligen aldrig själv råkat ut för att söka efter något som spärrats på detta vis men ingen vet ju vilka andra typer av material som på detta sätt görs otillgängligt. The Pirate Bay (TPR) är ju ett bra exempel eftersom en ev spärrning av dem ju inte bara skulle gälla material som polisen självsvåldigt definierat som brottsligt (obs polisen skall utreda brottsmistanke, inte avkunna dom och utföra bestraffning) utan allt som man kan hitta den vägen. Alltså ett väsentligt övergrepp på medborgares rätt att sprida material/information – vanligen benämt yttrandefrihet.

Kronqvist tycks ju också lida av vanföreställningen att material funnits tillgängligt hos TPR vilket ju inte varit fallet. TPR kan mest liknas vid en sökmotor och själva åtkomsten sker från en eller ofta flera andra datorer som inte står undet TPRs kontroll. I den meningen kan TPR bäst beskrivas som en sökmotor. När polisen ger sig på sökmotorn så kan det väl snarast beskrivas som ett uttryck för oförmåga att ge sig på de som verkligen tillhandahåller skiten. Det blir ju sannolikt inte särskilt många färre som lagrar och delar ut barnporr på detta sätt, bara svårare att hitta (särskilt för brottsbekämpande myndigheter). Rätt använt borde väl snarast TPR varit en lysande källa för polisen i arbetet med att spåra brottslingar!

Louise Persson har skrivit ganska bra om just detta med yttrandefrihet som generell princip i förhållande till de allt vanligare förespråkarna för en inskränkt sådan, alltså att censurera för tillfället misshagliga bilder, artiklar som barnporr idag, xxx i morgon. Hon refererar också till ett citat från Sörmlands Nyheter ledarskribent Johan Folin som jag tycker förtjänar att återges även här:

Precis som med den planerade blockeringen av Pirate Bay så är Rikskriminalpolisens senaste tilltag helt missriktat. Målet med att bekämpa barnpornografibrott måste vara att skydda barn från att bli utnyttjade för sexuella syften, inte att godtyckligt censurera sökmotorer på internet. De som utnyttjar barn för att framställa barnpornografi drabbas inte för att man bara spärrar en webbplats. Rikskriminalpolisens agerande blir därmed ett slag i luften.

Intressant?

Polisen talar ut om Pirate Bay – IDG.se: "Varför blockerades då The Pirate Bay? – Vi vidtog åtgärder efter att vi har fått ett antal påpekanden från allmänheten, samt från...