Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Beskatta vinster!
Fastighetsskatten flyttar inte till Monaco: “Sanningen är ju den, att inget hushåll behöver betala mer än 4 procent av hushållets totala inkomst i fastighetsskatt. Det gynnar de med låga inkomster och med låga taxeringsvärden, det vill säga de allra flesta utanför storstäderna. Självklart finns det undantag där, men fortfarande gäller det: Max fyra procent av hushållets totala inkomst.”(min fetmarkering)
Erik Laakso har tillsammans med två andra partikamrater (Bengt Silfverstrand, Höganäs,
Christina Meltin Westerlund, Härnösand) publicerat en artikel om fastighetsskatten. De tar upp en rad frågor men kan väl sägas i huvudsak försvara den nuvarande konstruktionen som varandes rättvis, solidarisk, stabil etc.
Jag tycker emellertid att de missar en (hel) del. Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand tar t.ex. i dagens SvD upp nivån på reavinstbeskattningen och regelverket kring uppskov. Svenska folket resterar med 220 miljarder kronor i uppskjuten skatteskuld. 80% av alla uppskov är mindre än 500 000 kronor. Sjöstrands förslag är att reavinsten beskattas lägre men att uppskovsmöjligheten tas bort samtidigt som “skulden” betalas av under lång tid. Verkar vettigt. Dessutom slår Sjöstrand hål på den myt Laakso och kamraterna odlar, nämligen att fastighetsskatten inte kan flytta till Monaco – uppskovsreglerna ger just den möjligheten! Själva fastigheten kan förstås inte flytta (enkelt) varför de förstås ändå i viss utsträckning har rätt, de dvs fastigheterna är stabila skatteobjekt.
Vi (socialdemokrater) brukar hävda att bostaden är en social rättighet. En mycket stor andel av befolkningen (arbetare såväl som bönder, borgare och adel) bor i bostäder de äger. Trots att denna alltså skall betraktas som en social rättighet (eller gäller det bara hyresgäster) så anses själva bostaden vara en kapitalplacering. Ur skattesynpunkt har det dessutom ingen betydelse om den är belånad. Laakso och hans kamrater tycker att det är som det skall vara trots att det innebär ett skattessytem som beskattar en, i vissa fall dessutom helt fiktiv, värdestegring som inte motsvaras av någon inkomst. De missar dessutom att det finns ett antal möjliga investeringsobjekt som är befriade från motsvarande beskattning – vi har inte alls ett skattesystem som beskattar kapital likvärdigt. Köp t.ex. en tavla eller båt.
Eftersom taxeringsvärdets utveckling är omöjlig att förutse (över tid) bidrar nuvarande konstruktion till svårigheterna att planera sina boendekostnader. Att det nuvarande systemet har måst kompletteras med en begränsningsregel (max 4% av inkomsten) demonstrerar ju tydligt denna svaghet. Som framgår av citatet från Laakos ovan så är kamraterna dessutom nöjda med att detta gynnar låginkomsttagare med låga taxeringsvärden utanför storstäderna – solidarisk skattepolitik kallar de detta. Man undrar var de tror att stora delar av landets befolkning bor. Får man tro vår värdade ledare, partiordförande Mona Sahlin, så är det ju just folket i storstäderna vi borde uppmärksamma.
Visst skall vi fortsatt beskatta fastigheter. Huvuddelen av densamma bör tas ut i samband med försöljningen (då man har pengar i handen). Jag tror Sjöstrands idé´om att ta bort uppskovsmöjligheten är riktig. Vår politik bör utgå från att göra det möjligt också för folk med låga inkomster att ha råd att köpa en egen bostad (även i storstadsområdena)!
Peter, tack för ditt genomtänkta och utförliga svarsinlägg. Trevligt att notera att vi inte alltid är rörande överens. 🙂
Jag tycker att du gör ett försök att blanda ihop begrepp när du tar in ståndpunkten att bostaden är en social rättighet, i en diskussion om högt värderade villor (i första hand) Vi talade ju lite häpet just om det uttrycket ”social rättighet” när vi hörde det i Botkyrka och jag har för mig att du ställde samma frågeställning då; om det bara gällde hyresrätter. Min uppfattning om hur bostaden är en social rättighet handlar inte ett enda dyft om vare sig ägandeformer eller lokalisering. Det handlar om det för varje individ i Sverige boende ska ha tak över huvudet för sig och sin familj. Det kan naturligtvis inte handla om att, som i ditt eget exempel från grushögen i Botkyrka, den som förlorat allt ska ha rättighet till en ny bostad på Söder (eller i havsbandet). Rätten till bostad är en helt annan diskussion som jag bedömer det. Du gör möjligen en annan bedömning.
Rätten till bostad är en social rättighet men inte rätten till exakt vilken bostad man önskar, det måste ju vara förutsättningen.
Förslaget från skatteverket är förstås bättre än regeringens förslag men jag tror att det finns en del fällor även där. En fälla är tycker jag är uppenbar, det där med ”när man har pengar i handen” leder förstås till att bara den som är ”långsam” eller den som inte äger förmågan att kvitta sina vinster mot andra förluster, åker på att betala sin ”försäljningsskatt”. Hur tänker du att skatteplanering ska undvikas vid försäljning så att skatten verkligen erläggs? Jag tror det leder till ett behov av mer kontroller, inte mer frihet.
Jag tror det vore bra om uppskovsreglerna ändras på ett sätt som ligger i linje med artikeln i SVD, men jag tror det skulle få bättre effekt under nuvarande fastighetsskattesystem. Det ena behöver inte betyda att det andra också är rätt, och Kds kommunala avgift är inte lösningen som jag ser det.
Att behovet av begränsningsregel i sig skulle peka på att systemet är dåligt håller jag inte heller med om. Visserligen förenklar det inte, men det utjämnar och utjämning är en fördelningspolitisk åtgärd som vi ofta tillämpar för att inte systemen ska slå snett, det tror jag i det här fallet är en fortsatt bra princip.
Slutligen så är det visst och sant att vi ska agera målinriktat på att vinna storstäderna och att vi ska nå alla våra väljargrupper i alla sorters förorter och att det är en medelklassbaserad valseger vi bör sikta på för att kunna genomföra solidariska välfärdsreformer. Men att det är på någon slags bekostnad av mer traditionell arbetarklass i bruksorter och industristäder, det trodde jag inte?
Egentligen vill jag bara hävda att det finns grund för att betrakta investering i boende som något annat än en vanlig kapitalplacering. Främst förstås för att de flesta jag känner faktiskt skaffar sig en bostad – inte placerar några pengar. Det senare dels på grund av att de faktiskt inga pengar har dvs lånar, dels för att de är genuint intresserade av att ordna ett bra boende för de sina. Detta förhållande har gällt för vanligt folk ända sedan egnahemsrörelsens dagar.
Sen råkar det vara så att vi har en bostadsmarknad på vilken det sker en värdestegring som man kan kapitalisera i samband med försäljning. Nästan alla köper dock en ny bostad i det läget och använder ”sitt kapital” för att kunna förbättra boendestandarden (storlek, läge etc.) Precis samma gör hyresgäster – åtminstone de laglydiga medborgarna – när de byter upp sig. Då är det ”värdet” på konraktet som gäller.
Om man väljer att betrakta bostäder som ett undantag i den vanliga kapitalbeskattningen så kan man förstås förhindra att vinster kvittas (vet inte ens om man kan det idag). Kan man inte heller skjuta upp reavinstbeskattningen återstår pengar under bordet som möjligt fusk – vilket väl är fullt möjligt också idag. Problemen med reavinstberäkningen finns ju i vilket fall.
Det var faktiskt du och dina kamrater som särkilt påpekade att personer med låga löner och låga taxeringsvärden utanför storstäderna gynnades av dagens regler. Att personer med höga inkomster och höga taxeringsvärden kan betala för sig är vi nog överens om. Jag ville bara påpeka att det finns personer med låga löner och höga taxeringsvärden i storstäderna – men dem bryr ni er kanske inte om?
Personligen tycker jag att det är utmärkt att regeringen försöker hitta en ny modell för fastighetsbeskattning. Att kalla en del av densamma för avgift är ju bara löjligt men den modellen har nog vi socialdemokrater bjudit på. Vi harockså döpt skatter till avgifter emellanåt.
Uppenbarligen borde de dvs regeringen lyssna på klokskaper från t.ex. Skatteverket. Hoppas att de tänker långsiktigt hållbart och att våra partikamrater ser på det slutliga förslaget med friska ögon.
Senaste kommentarerna