Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Högern går SDs ärenden igen
Regeringen enad om anhöriginvandring: “Allianspartierna ska, enligt våra källor, ha enats om följande:
*Den som vill ta hit sina anhöriga ska ha ett jobb som inte är tillfälligt och en fast bostad. Kraven ska vara uppfyllda när den anhörige ansöker om att få komma hit.
*Efter fyra år släpps kravet. Den som har varit här så länge och fortfarande inte har ett jobb, får ändå ta hit sin familj.”(Hittat via Aftonbladet.)
Uppdaterat 21.43: Aftonbladet har nu en något utförligare artikel.
Rubriken på Rapports nyhet borde förstås varit att högeralliansen står enad mot anhöriginvandring. Det är förunderligt hur ytligt humaniteten ligger på en del s.k. kristna. Nu har kristdemokraterna som ju normalt brukar hävda s.k. kristna värden sålt ut dessa – flyktingar skall endast kunna få hit barn och familj om de har fast arbete och bostad, ett krav som skall gälla i 4 år!!!!!
Bara själva förekomsten av föreställningen att det skulle vara rimligt att ens något barn skulle tvingas leva skild från sina föräldrar under upp till 4 år är så motbjudande att man undrar vad kristdemokraterna köpt sig för denna “kompromiss”.
det är en ovanligt inhuman idé. och jag tycker det är för jävligt. faktiskt.
Du hade ett ”d” för mycket i rubriken, inte en janne att sossarna kommer att ändra detta beslut då ni någon gång i framtiden kommer tillbaka till makten.
🙂
Jag chansar på att vi kan förmå partiet at inta en rimlig ståndpunkt även om jag förstår din reaktion, Per.
Jag förstår ju inte att man lämnar kvar fru och barn om man är flykting,de borde ju varit de första som bringas i säkerhet om man flyr från något.Jag har
läst att de flesta som kommer hit och söker asyl är män i 30-35års åldern.
Visst måste det vara ett svårt beslut och man kan väl anta att det just är en sista utväg, dvs man har verkligen behov av att fly.
Ett steg i rätt rikting! I vilket annat land i världen kan man invandra och inte bara kräva att invånarna skall försörja en själv utan även hela ens familj? Inget annat land i världen förutom Sverige saknar helt försörjningskrav: http://www.regeringen.se/content/1/c4/16/38/a885f34f.pdf
(se bilaga 2)
SD är helt klart en välbehövlig blåslampa i röven på PK-etablissemanget!
Ah, så när andra länder är sämre än oss skall de vara vår förebild?
Jag tycker att det självfallet är så att vi, dvs Sverige, bör agera föregångare när det gäller mänskliga rättigheter. Sen talar vi ju inte om invandring utan om människor som beviljats asyl i Sverige – flyktingar brukar man kalla dessa – som alltså hittils haft rätt att ta hit sin närmaste familj.
Ja, utan hela klaner från tredje världen som skall försörjas med skattemedel vore ju helt klart Sverige ett sämre land!
Sen när blev det en ”mänsklig rättighet” att bli försörjd av invånarna till ett land man flyttar till? Nu verkar eller inte direkt Sveriges, med sin massinvandringspolitik, vara något som ses som ett föregångsland utan snarara som ett avskräckande exempel i våra grannländer!
Flyktingar är också invandrare, men inte enbart dessa utan alla invandrare har haft rätt att ta hit familj som skall försörjas med skattepengar.
”Klaner från tredje världen…” ärligt… fördomsfullt, okunningt och tråkigt.
Men om vi nu på allvar skulle ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna skulle vi var tvugna att ta betydligt större ansvar än vad vi gör idag. ´(realpolitiskt omöjligt, förstås)
Eller stannar de mänskliga rättigheterna vid gränsen? Tyvärr är det nog mer eller minsre så.
Svenska bidrag är inte en mänsklig rättighet!
Det finns inget krav på att anhöriga som beviljas uppehållstillstånd skall försörjas med bidrag, Wachtlar. Däremot säkert många som gör så därför att vi ofta är dåliga på att ge flyktingar möjlighet att försörja sig själva.
Nu är det inte bidragsfrågan jag diskuterar utan rätten att återförenas med sin familj, barns rätt att vistas tillsammans med sina föräldrar osv. Det är en mänsklig rättighet och enligt min uppfattning ett oavvisligt krav på en human flyktingpolitik.
Ja, man har ju fortfarande kvar rätten att återförenas med sin familj om man klarar att försörja sig själv och dessa så vad är problemet? Vad jag förståt skulle även flyktingar enl. Geneve-konventionen undantas.
Förstås att det är en orimlig begränsning, dvs om man av något skäl inte kan försörja sig så får man ju inte t.ex. träffa sina barn på 4 år. Jag tycker det är omänskligt, ovärdigt ett civiliserat samhälle (oavsett hur många andra länder det är som ev har liknande begränsningar).
Om man som invandrare inte kan försörja sig, och inte har skyddsbehov, skall man helt enkelt vara tvungen att återvända till sitt hemland. Där får man ju träffa sin barn hur mycket man vill! Även tveksamt om flyktingar skall ha rätt att ta hit anhöriga utan skyddsbehov om dessa måste försörjas med bidrag. Dessa resurser skulle ju i stället faktiskt kunnat användas till att ta emot en flykting som har skyddsbehov, eller ännu hellre hjälpa 100-tals flyktingar på plats i tredje världen.
Menar du på fullt allvar att du tycker det är rimligt att du skall kunna utvandra till ett annat land och inte bara kräva att du får leva på deras trygghetssystem utan även kunna ta dit din familj som skall försörjas av dessa? Annars är landet ”ociviliserat” och ”omänskligt” …
Wachtlar, vi har ju diskuterat detta med invandring verus flyktingmottagande tidigare. Vi dvs Sverige har ingen invandring att tala om, vi tar bara emot flyktingar. Inte ens alla de flyktingar som kommer hit får stanna.
Flyktingar som får asyl/uppehållstillstånd skall förstås få ta hit sin familj. Lite annorlunda förhåller sig det förstås med de som invandrar i traditionell mening (från andra delar av världen än EU) – de får ju knappast uppehålls/arbetstillstånd med mindre än att de har jobb.
OK, som om jag förstår det rätt så om man har en summa pengar och följande tre alternativ:
1. Ta hit en anhörig till en invandrare/flykting och försörja denna.
2. Ta emot en skyddsbehövande flykting här.
3. Hjälpa 100-tals flyktingar/nödlidande på plats.
så är alltså det ”humana” och ”civiliserade” att välja alternativ 1?
Som jag faktiskt sagt tidigare – jag tycker vi efter bästa förmåga skall göra alla tre. När man prioriterar bör det förstås ske på så sätt att vi självfallet tar emot alla flyktingar som faktiskt kommer hit (man kan ju inte skicka tillbaka dem men däremot försöka få andra länder att också hjälpa till), av humanitära skäl låta deras närmaste anhöriga komma hit och därefter ger så mycket vi kan för att hjälpa flyktingar/nödlidande där de befinner sig.
Vad du i korthet säger är att det är bättre att lägga resurserna på att hjälpa en person än på att hjälpa 100-tals. Är det din ”humanism” det?
Jag utgår från att det finns oöverstigliga hinder för att föra en politik avseende flyktingar som faktiskt kommer hit (alltså är här när vi får kontakt med dem) som innebär att de hindras stanna och att dessa måste få stanna – i princip finns det ju ingenstans till vilket de kan skickas ("tillbaka"). Därför måst vi förstås prioritera att ge dem en skyddad existens här. Att då inte tillåta dem att ta hit nära och kära vore omänskligt. Sedan håller jag förstås med om att det är mera kostnadseffektivt att hjälpa folk som flyr i närheten av där de flytt ifrån. Detta låter sig sägas men kan inte ställas mot att ta emot dem som flytt hit. I många fall leder ju dessutom krig och förföljelse till att folk tvingas leva på flykt/i flyktingläger under orimligt lång tid. Där tycker jag att både vi och andra borde ta större ansvar. Kvotflyktingar är ju just sådana som hamnat i flyktingläger och som erbjuds komma hit – de är inte många i förhållande till behovet.
Senaste kommentarerna