Ordningsmannen och sexköpsdebatten

Hur skriver vi egentligen | Svensson: “Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för mycket ibland. Sådan är nu verkligheten. Men vi alla borde kanske tänka lite mer, innan vi skriver och postar. Men det är nu väldigt lätt att kasta sig över tangenterna och skriva ner precs vad man tänker. Det ser inte alltid så snyggt ut och är inte alltid så schysst.”

(Hittat via .)

Det är klart man kan föra en seriös debatt|Svensson

Anders Svensson tycker å ena sidan att det sker övertramp i debatten (inte bara om) sexköpslagen. Å den andra hävdar han att det går att föra en seriös debatt. Å den tredje sidan att (under rubriken Sexköpslagen är inte en flopp)

“Men som sagt, ingen kan idag säga om lagen är en flopp eller om den är bra. Trots att en del verkar tro det. Men en bedömning av den är bra eller inte kan inte vila på felaktiga förväntningar. Vilket socialstyrelsens tidigare bedömning gör. En utredning är på gång.”

och å den fjärde att

“Låt oss vänta på den innan vi bestämmer oss för vad vi tycker om lagen. Jag lutar åt att lagen är bra. Andra lutar åt motsatsen.”

Det man kan notera är att Svensson inte alls berör lagen ur ett principiellt perspektiv, vilket väl faktiskt får betraktas som ett krav om man nu anser att en seriös debatt är önskvärd/möjlig. Istället betraktar han den uteslutande ur ett pragmatiskt perspektiv och där dess effekter vad gäller att minska prostitutionen (i allmänhet) och “hjälpa” de prostituerade tycks vara de viktigaste kriterierna.

Om man nu börjar med de pragmatiska aspekterna utifrån Svenssons resonemang kan man konstatera att en effekt av sexköpslagen ju är att vi har mindre kunskap om prostitutionens omfattning, villkor etc sedan den ju de facto kriminaliserats genom att den ena parten, köparen, begår brott. Det gör ju att denna part inte kan undersökas i någon vettig mening eftersom de knappast kan förväntas ge sig tillkänna. Prostituerade, som oavsett skäl för sin verksamhet, måste också bedriva sin verksamhet i lönndom eftersom de annars riskerar att exponera sina kunder som då kan komma att straffas. Konstruktionen är korkad om ambitionen är att “hjälpa” de prostituerade ur sin yrke.

Men just denna ambition, att “hjälpa” sexarbetare att lämna sin verksamhet är ju i sig den kanske viktigaste frågan.

Att vi bör ha ett samhälle där människor som utsätts för brott får hjälp är vi väl sannolikt alla överens om. För de sexarbetande gäller med nuvarande lagstiftning att de “utsätts” för brott genom att utöva sin verksamhet – torsken begår ju brott när han betalar. Kanske klarar han sig om han låter bli att betala trots avtal om det? Tänker förespråkarna för sexköpslagen att det är leverantören av tjänsten som efter avslutad transaktion skall polisanmäla sina kunder?

Att vi också vill ha ett samhälle där männniskor som har en eller annan form av missbruksproblematik skall kunna få vård är vi sannolikt också överens om. Eftersom sexköpslagen tvingar prostituerade att bedriva verksamheten i lönndom hjälper den ju inte till att få kontakt med de missbrukande sexarbetarna. Eftersom sexköparen redan begått brott kan man knappast tänka sig att han/hon skulle göra socialen uppmärksammade på en missbrukande sexarbetare. På vilket sätt ger lagen bättre möjligheter att hjälpa missbrukande sexarbetare?

Samma gäller förstås människor som av andra skäl i egentlig mening inte valt att prostituera sig. Lagen tvingar dessa att dölja sin verksamhet. Möjligheterna att hjälpa minskar.

För den grupp av sexarbetare som i verklig mening fritt valt denna verksamhet är ju lagen absurd. Lagen sänder ju ut signalen att själva företeelsen – att ta betalt för sex – inte accepteras i vårt samhälle. Det illustrerades ju synnerligen väl av Maria Wtterstrand i en TV-debatt häromveckan där hon hävdade att lagen inte kan tas bort eftersom det just skulle signalera att det är OK att köpa sex.

Och det är då vi kommer till det centrala – alldeles oavsett vilka effekter sexköpslagen ger i termer av ökad/minskad prostitution, ökad/minskad trafficing osv. Enkelt uttryckt – varför vill vi utplåna prostitutionen? Varför vill vi inte ha prostituerade? Varför får man inte ta betalt för sexuella tjänster? Varifrån kommer denna föreställning?

För att göra frågan enkel, tydlig och personlig:

Om jag vill kan jag på vägen till jobbet helt legitimt köpa massage. Den massagen utförs av en människa som använder sin kropp för att utföra tjänsten. Fortfarande helt legitimt får massören utföra dessa tjänster på hela min kropp och ta betalt för detta. Massören åtnjuter vår respekt och har en laglig verksamhet.

Dock – om syftet med massagen vore att ge mig sexuell tillfredsställelse så skulle jag enligt sexköpslagen vara en brottslig om jag utnyttjade möjligheten/tjänsten. Massören skulle plötsligt inte längre respekteras för sitt yrkesval/kunnande utan kallas hora och anses vara i behov av hjälp att komma ur sitt förfärliga leverne (alldeles oaktat om det var ett helt fritt val).

Så om vi vill föra en seriös debatt om sexköpslagen behövs inga utvärderingar, det som behövs är att reda ut varför vi skall ha en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster när vi inte kriminaliserar annat användande av kroppen för utförande av tjänster. Måste andelen kvinnor i verksamheten vara tillräckligt stort (och i så fall varför)? Måste andelen missbrukare inom yrket vara över en viss nivå (och i så fall varför)? Helt enkelt varför är det syndigt att köpa sex – för det är ju i själva verket den traditionella hycklande kristna sexualmoralen det handlar om?

Hur skriver vi egentligen | Svensson: “Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för...