Transparensens motståndare

Varför tror partier man vinner på hemlighetsmakeri?: ” I pressmeddelandet säger Maud Olofsson att “Arbetet ska präglas av öppenhet. Det ska inte vara en intern process”. Bra så. Nästa steg borde också vara att verkligen öppna arbetssättet genom att t.ex. utveckla idédokumenten i en wiki eller genom att varje arbetsgrupp har en utvecklingsblogg. Att “öppna” arbetet genom att bara ta in ytterligare (etablissemangs)medlemmar i grupperna är gammaldags öppenhet på låtsas. Att verkligen öppna upp arbetet måste betyda att man vågar bryta idéerna med alla intresserade långt innan de ska vara färdiga och paketerade.
Och ja, jag är övertygad om att det parti som vågar ta sådana steg kommer att bli mer framgångsrikt än de som tror att man vinner val på hemligheter.”

Henrik Sjöholm har uppmärksammat mitt inlägg om transparens som metod i politiskt arbete. Det har ju inte särskilt många andra gjort – åtminstone inte i termer av publicerade kommentarer eller på egna bloggar (motsv.). Det är inte bra allmänt tråkigt utan visar också att man i det socialdemokratiska partiet liksom i andra har långt kvar till en praktik för det politiska arbetet som stämmer – och då menar jag inte bara tekniskt för där finns mycket att önska – med vad man skulle kunna kalla vår tid.

Med vår tid menar jag den relativt all historisk tid situation vi befinner oss i med en befolkning (åtminstone i hela västvärlden och faktiskt ganska stora delar av resten av världen) som har hög utbildningsnivå, hög konsumtionsnivå och dessutom tillgång till all världens kunskap med en knapptryckning. Förutsättningarna för kommunikation i politiska frågor är därmed faktiskt dramatiskt annorlunda än när vårt partiväsende var ungt, medelålders och gammalt. Nu ser vi att partierna snarst uppträder som lik som “rör på sig” snarare än att vara vitala, sprakande fora – centralpunkter – i det politiska livet.

Att förmåga, förståelse och kunskap saknas är uppenbart. Det räcker med att titta på den envägskommunikation socialdemokraternas webbplattform är uppbyggd för, eller för oss partimedlemmar att besöka Sosserian förr att inse att här skall minsann inte föras debatt, prövas nya idéer, bjudas upp till dans. Man kan också studera vilka partimedlemmar som bloggar (och få svårt att hitta några “ledande” sådana),vilka som kommenterar på bloggar, vilka som deltar i företeelser som Folkets Parlament, vilka som försökte använda wikikongress osv.

Det är ju faktiskt så att inte ens när “ledande” företrädare blir direkt adresserade kommer de ut. Av egen erfarenhet vet jag att inte ens om man aviserar ett sådant adresserande får man några kommentarer – ingen diskussion uppstår, inga nya idéer prövas.

Jag tror precis som Henrik Sjöholm att transparens kommer att vara nyckel till framgång.

Jag tror t.ex. att de nu pågående diskussionerna mellan mitt parti och miljöpartiet borde föras helt publikt. Då skule vi som inte får vara med kunna diskutera, kommentera, bidra, reagera……

Varför tror partier man vinner på hemlighetsmakeri?: ” I pressmeddelandet säger Maud Olofsson att “Arbetet ska präglas av öppenhet. Det ska inte vara en intern process”. Bra så. Nästa steg...