Heder åt Hedin

SvD anklagas för bloggcensur: “Ursprunget till diskussionen den här gången var en artikel i SvD i lördags. En 25-åring har dömts till fängelse för våldtäkt på en 11-åring han träffat via nätet. Flickans pappa uttalade sig i artikeln, detta väckte en del kommentarer.

SvD:s moderatorer tog bort ett par av dessa länkar. Efter den kritik vi fått har vi nu återställt länkarna igen. Vid närmare eftertanke var det inte motiverat att ta bort länkarna.

Men vi rör oss med mycket svåra etiska frågor och gränsdragningar och vi kommer nu internt på SvD.se att se över våra regler för modereringen av Twinglylänkarna.”

(Hittat via knuff.se.)

Ibland blir man ju riktigt glad. Bo Hedin gör inga försök att mörka vad SvD sysslat med (vilket alltså inte är någon inskränkning av yttrandefriheten utan en policy-fråga för SvD). Dessutom har man hörsammat kritiken från t.ex. Oscar Swartz och nu alltså återställt de borttagna länkarna. Heder!

Några exempel på sådant som alltså gjorde SvDs moderatorer nervösa är Blogge Bloggelitos text Det gör ont när knoppar brister liksom när Oscar Swartz skrev om och refererade till detta i Sexnegativ lördag. Swartz gick förstås hårt åt SvD i Svenska Dagbladet lyder mobben: Censurerar Swartz. I den artikeln refererar också Swartz Blogges Free Speech for the Dumb där han tydliggör varför vi har yttrandefrihet – alltså inte för att klia varandra på ryggen utan för att säkerställa att allas åsikter fritt kan uttryckas. Inte nödvändigtvis i viss tidning men principiellt – man har rätt att säga sin mening också om den uppfattas som obekväm, omoralisk, otillständig, äcklig, frånstötande, kränkande, oförskämd, sjuk av alla andra.

Följande utdrag från Blogge är tänkvärt när det t.ex. gäller Aftonbladets hållning i dessa frågor:

Vi behöver inte nödvändigtvis försvara de åsikter som uttrycks och som är föremål för censur, men vi försvarar rätten att uttrycka dem.

Det sistnämnda är något som landets stora tidningar på sina ledarsidor länge har skrivit som ett slags bekännelse till det fria ordet. Den bekännelsen har sedan länge visat sig blott vara en läpparnas, och det finns i dag inte en enda tidning som är beredd att på allvar ställa sig på yttrandefrihetens sida. Exempelvis uttryckte Aftonbladets tidigare bloggbyföreståndare på Bloggvärldsbloggen, Lotta Holmström, stor glädje efter det att pedofil.se stängts ned av det psyksjuka drevet. Vad är det för jävla journalist som uttrycker glädje över att det fria ordet stryps?

Aftonbladets motivering till avstängningen av Maxibloggism är – och håll nu ordentligt för ögonen – följande: ”AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig.” Med andra ord: den moraliska majoriteten och drevet bestämmer vad som är tillåtet att skriva om på Aftonbladets bloggby.

Yttrandefriheten kan inte tas förgiven. Tvärtom så är den ständigt hotad och redan allvarligt inskränkt genom åsiktslagstiftning. Jag tror inte det är de stora mediekoncernerna som kommer att vara dess främsta förkämpe utan det krävs mobilisering av alla demokrater – tyvärr är ju inga partier oanfrätta av den anda som för närvarande råder där sexualfientligheten tycks motivera allehanda ingrepp.

SvD anklagas för bloggcensur: “Ursprunget till diskussionen den här gången var en artikel i SvD i lördags. En 25-åring har dömts till fängelse för våldtäkt på en 11-åring han träffat...