Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Dags att mobilisera för palestiniernas sak
22 döda i israeliska attacker mot Gaza: “Enligt sjukvårdskällor i Gaza var minst 11 av de 22 dödsoffren civila”
(Hittat via Aftonbladet.)
Reuters har rapporterat att en biträdande israelisk försvarsminister använt uttryck som associerar de israeliska planerna med Förintelsen. Då springer förstås israelkramarna fram och hävdar att de felöversatt/inte förstått. För oss som iaktagit den israeliska politiken gentemot palestinierna under lång tid känns det väl mer som om man hittat någon som talar klartext också publikt.
Rawia Morra lägger lite pussel – pratet om förintelse, USAs marina uppladdning, 150 miljoner dollar till Abbas:
Amerikanerna kommer till Libanons territorialvatten, inte för att stödja några libaneser eller för att garantera stabiliteten. Man kommer dit för att se till att om några libaneser och palestinier i Libanon inte skulle orka stå och se på en förintelse, så ska de hållas på plats av USS Cole och USS Nassau.
Har vi beredskap att, om detta blir verklighet, åtminstone blockera Israels och USAs ambassader här hemma. Kanske dags att avisera demonstrationer utanför dessa? Eller skall vi nöja oss med att kräva att vår regeringen säger något? Det är ju ändå bara araber vi talar om!
Eller är det kanske på Mäster Samuelsgatan vi skall demonstrera – där finns ju uppenbarligen åtminstone en som försvarar folkmord som metod – vilket djävla borgarsvin (för att använda ett uttryck som roar densamma):
Förhandlingar med Hamas kommer inte att leda någonstans. Kritik av Hamas våldsapparat kommer inte att leda någonstans. De enda som kan bota regionen från farsoten Hamas är palestinierna själva, som måste överge våldsideologin och välja fredens, frihetens och demokratins väg. I väntan på det uppvaknandet är det inte ett dugg orimligt att Israel svarar “oproportionerligt”.
Det är absurt hur israel ska försvaras in i det längsta. och det är pinsamt. och hemskt. och gör mig så fruktansvärt arg.
dags att mobilisera för palestiniernas sak, helt klart.
Magnus Lindberg skriver: För oss som talar hebreiska och spenderar en del tid i Israel och kan kulturen är era reaktioner fullständigt skrattretande eftersom det är omöjligt för en hebreisktalare att uppfatta citatet som en reference till Förintelsen.
Shoah betyder katastrof. HaShoah är ”katastrofen” jämför med Förintelsen med bestämd artikel och stort F. Citatet som Reuters drar växlar på handlar bara om att palestinierna håller på att skapa en katastrof för sig själva.
Men det sktiter du förstås i och fortsätter tro vad du vill. Du har ju redan bestämt dig i vilket fall.
Ungefär som skillnaden mellan förintelse och Förintelsen alltså, men denna sematiska diskussion är ju bisak snarare än huvudsak. Israel bedriver en systematisk terror mot de flesta palestinier och de som bor i Gaza i synnerhet. Bara de senaste dagarna har åtskilliga dödats och/eller lemlästats, detta i ett mycket litet geografiskt område som dessutom blockerats i månader varför mat, bränsle m.m. är bristvaror. Inte minst drabbar förstås detta sjukvården som ju också har utsatts direkt för attacker.
Den historiska domen mot staten Israels svinaktiga beteende mot palestinier kommer att bli mycket hård!!!
Magnus Lindberg skriver: Peter,
Om det vore så förbannat synd om palestinierna frågar man sig hur de har haft råd att köpa sig material och bygga över 3000 raketer som de skickat mot civila samhällen i Israel sedan tillbakadragandet.
Ah, du tillhör den skaran av människor (sannolikt ganska få) som lever efter principen ”vänd andra kinden till” – kanske något du borde tipsa dina israeliska vänner om (för de har nog aldrig hört talas om den principen).
Jag antar att de flesta av oss under de förhållanden som råder i Gaza skulle göra allt för att om än i mycket begränsad skala åsamka ockupanten och terrorns upphovsmän skada. Alltså skulle också jag försöka fixa raketer i den situationen.
Sen är det väl en annan sak att det sannolikt finns många som på olika sätt försöker hjälpa invånarna i Gaza. En del av denna hjälp kommer nog i form av humanitära insatser typ mat, sjukvårdsutrustning m.m. när det nu går att få in något. Annan kan säkert tänkas komma i form av vapen eller material/utrustning/pengar för att tillverka sådana. Resultatet blir ju fortfarande detsamma – Israel förfogar över 100-fald eldkraft, oerhört överlägsen vapenteknologi och får mångdubbelt större finansiellt och militärt stöd från främst USA – palestinierna kan bara rikta små nålstick mot den israeliska övermakten.
Så vad tycker du att Israel skall göra istället?
Man kan ju inte gärna accepetera att det regnar raketer över civila israeliska samhällen. Detta raketregn påbörjades omedelbart efter Gaza-reträtten och följdes en stund av israelisk återhållsamhet, sedan av artillerield, sedan riktade attacker mot de som skjuter raketer och slutligen, först under det senaste året faktiska militära operationer i området då och då.
Att nu svara ”Avsluta ockupationen” är inte särskilt klokt. Historiskt (både i Libanon och Gaza) har vi sett att de militanta grupperna använder reträtterna som förevänding att eskalera våldet eftersom både Hizbullah och Hamas motsätter sig en Israelisk stat helt och hållet.
Retoriken efter Gaza-reträtten var ”Se hur vi har drivit judarna på flykten, nu trappar vi upp motståndet och förintar staten”.
Så hur ser din lösning ut egentligen? Eftersom du uppenbarligen är snabb att döma och ta till ganska hårda ord i kritiken mot Israel. Hur bör Israel agera för att säkra sina medborgares säkerhet och helst också leva i fred med sina grannar?
Man kan tänka sig flera handlingsvägar. I det kortare perspektivet skulle ju en kunna vara att bejaka Hamas erbjudanden om vapenvila. En annan skulle ju kunna vara att dra sig tillbaka till av FN erkända gränser (blir väl före 1967 eller så). En tredje skulle ju kunna vara att faktiskt erbjuda vapenvila och samtidigt utlova tillbakadragande från de illegala bosättningarna, öppna gränserna mot de palestinska områdena, underlätta för dessa att få igång sin infrastruktur – hjälpa till att få folk i arbete, bygga upp förstörda hus osv. Tänk bara att snyggt överlämna de illegala bosättningarna i oförstört skick till de människor som fördrivits därifrån – vilken propagandaseger!
Tyvärr lever vi ju i en tid där separatism dominerar, där nationalism florerar annars vore ju en 1-statslösning den enda riktigt rimliga, alltså ett enat demokratiskt Palestina där alla nu boende och flyktingar från området gemensamt bygger en stat – en sekulär stat som kan härbärgera alla de folkgrupper och religioner som har en traditionell hemvist i området (och andra förstås). Detta är väl dock att se som en relativt verklighetsfrämmande vision. Skulle dock kunna bli en mönsterstat i ett område som domineras av mer eller mindra uttalade teokratier och diktaturer.
Jag förstår hur du ser på saken och inställningen är inte ovanlig. Jag ser dock flera problem med din lösning. För det första antar du helt sonika att palestinierna vill ha fred med Israel. Det må vara sant för den lilla palestiniern på marken, som nog helst av allt vill ha ett jobb att gå till och en trygg tillvaro för sin familj men problemet är Hamas. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera överhuvudtaget och har aldrig gjort. Det kan mycket väl vara så att man i framtiden kommer att ändra åsikt i den frågan, men Hamas religiösa profil gör det inte särskilt troligt.
Problemet med det vapenvilor Hamas hållt hittils är att de inskränkt sig till att hålla reda på Hamas egna milismän, samtidigt som Hamas har beväpnat andra grupper som utfört attacker mot Israel. Grupper som Hamas dessutom har vägrat att agera mot. Vapenvilorna Hamas utlyst hittils har alltså för Israel inte gjort någon skillnad i sak.
Att göra det du talar om ovan skulle alltså blotta Israel för terror på ett för Israels medborgare oacceptabelt sätt, utan några som helst garantier för att det skulle bli fred, eller ens mindre terror. Vad vi däremot vet och har svart på vitt, både från gruppers egna uttalanden och från historia är att vapenvilor används för att träna terrorister och beväpna sig. Hamas uttalade sig senast igår i Haaretz om att man skulle använda en vapenvila till att stärka sig.
Tillbakadragande till vapenstilleståndslinjerna från 1949 vore trivsamt för alla parter. Problemet är att de två tillbakadraganden som gjorts resulterat i terror. (Libanon och Gaza).
Det absolut värsta palestinierna kunde göra var att eskalera våldsspiralen i samband med tillbakadragandet från Gaza. Jag vet inte om du inte känner till turordningen, eller om du bara ignorerar den men jag var i Israel mycket under den där perioden och minns vilka diskussioner som fördes.
Israel lämnade Gaza i en historisk fredsgest. Palestinierna svarade praktiskt taget omedelbart (det rör sig om någon dag) med att fullkomligt oinskränkt skjuta raketer mot samhällen kring Gaza. Under en eller ett par månader reagerade Israel inte alls och ingen retaliering förekom, för att inte eskalera våldet. Samtidigt fördes diskussioner med PA om hur rörligheten mellan Gaza och Västbanken skulle se ut. Man diskuterade på högsta möjliga nivå hur man skulle öppna Gazas hamn och eventuellt även flygplatsen samt hur många lastbilar med produktion från Gaza som skulle kunna slussas genom gränserna dagligen. Det var en ljus tid full av förhoppning om en normalisering, trots raketregnet som man i god vilja gjorde sitt bästa för att ignorera.
Ariel Sharon gick till val med sitt nybildade part Kadimah mer eller mindre endast på frågan om ytterligare tillbakadraganden. Ett antal utposter och ett par bosättningar rymdes ut på Västbanken. Jericho lämnades åter till PAs administration.
Raketregnet fortsatte oförtrutet. Sedan började Israel retaliera punktvis mot raketerna, dock utan att gå in med soldater i Gaza. Detta skedde först efter kidnappningen av Gilad Shalit.
Bilden i Israel kan naturligtvis inte vara en annan idag, än att tillbakadraganden möts med terror och svensk media har varit ytterligt dålig på att rapportera om raketerna.
Vi talar alltså om över 3000 raketer sedan tillbakadragandet. I snitt 3 raketer om dagen, som slår ned i Israel, skickade från Gaza.
Lösningen är inte, och har aldrig varit så enkel som att fred kommer om Israel drar sig tillbaka. Terrorn har varit ett faktum sedan slutet på 1800-talet, långt innan ockupationen och t o m innan statens bildande.
Vi talar om två folk som har historiska kopplingar till marken och som måste samsas om den men som absolut inte vill ha en enstatslösning. Enstatslösningen är helt och hållet ett påhitt från Väst. Effektivt skulle för övrigt en sådan stat tämligen omedelbart reduceras till ännu en arabstat, där den judiska minioriteten snabbt skulle förtryckas och slutligen fördrivas, precis som i samtliga andra arabstater.
Palestinierna vill väl som alla andra folk som berövats sitt territorium ha tillbaka sitt land. Det finns ingen anledning varför de skulle behöva acceptera mindre.
Det som hänt under 1900-talet är ju att likna vid att du har 100 kronor men är satt under överförmyndare. Överföryndaren bestämmer att ge 20 av dessa till mig. När du upprörs över detta lägger jag beslag på resten (eller större delen av det). När du fortsätter att protestera lemlästar jag dig med jämna mellanrum.
Ibland så låter jag bli att slå dig och ger dig till och med tillbaka några tior. När du inte nöjer dig med detta slår jag till igen. Emellanåt tycker jag att du skall straffas extra så då tar jag ifrån dig någon tia, jag ser också till att du aldrig kan använda de få kronor du disponerar genom att förhindra att du använder pengarna. Bygger du upp något, eller om någon annan ger dig något förstör jag det efter bästa förmåga.
Ändå blir jag upprörd över att du fortfarande sprattlar så jag dödar några av dina barn.
Jag har inte sett enstatslösningen framförd särskilt ofta – trodde jag var en av de få som faktsikt då och då luftar tanken. Man brukar ju i allmänhet prata om en tvåstatslösning och det är ju också den modellen som alla av Israel saboterade fredsprocesser handlat om. Så fort något initiativ tagits går man ju bara och väntar på att Israel skall ödelägga några byar, bomba några flyktigläger elller liknande – ibland sker det ganska kort efter att en process startats, ofta tar det några månader, någon gång faktiskt lite längre tid men det händer alltid.
Senaste kommentarerna