Folkstyre – när får vi det?

Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder:

a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system?
b) Hur ska vi lösa det?
c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system)”

Jag väljer när jag nu tar över stafettpinnen att definiera demokrati som folkstyre (även om Blogges mera filosofiska definition också är intressant). Jag gillar regeringsformens formulering i första kapitlets första paragraf

“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Tydligare kan det ju inte uttryckas.

Det största problemet med dagens demokratiska system – och då antar jag att det är det representativa parlamentariska statsskicket som avses – är att våra i och för sig korrekt utsedda representanter inte uppfattar sig som just folkets främsta företrädare (fjärde paragrafen i samma regeringsform) och heller inte uppfattas av folket som just sådana.

I teorin skall ju de politiska partierna stå för relationen mellan folket och dess representanter men den låga organisationsgraden, den erbarmeliga nivån på aktivitet och tilltagande nedrustningen av den interna demokratiska processen utgör hinder för detta. Makten utgår i realiteten inte från folket utan från kotterier i de politiska partierna. (Magnus Ljungkvist hade en intressant observation angående socialdemokraternas “ledande” opinionsbildare på Aftonbladets ledarredaktion).

Hur kan man då angripa detta problem? Själv har jag valt att för tillfället delta i tre processer som faktiskt har just detta som grund.

Jag har valt att vara partipolitiskt aktiv och där å ena sidan arbeta för att förbättra det lokala arbetet (mobilisera skulle kanske kunna vara ett ledord) och å den andra sidan ta upp en del av de frågor Blogge tar upp som inskränkningar av demokratin i vårt land (ehla västvärlden egentligen).

Den andra är den lilla tankesmedjan D2D som hittills producerat en skrift och nu är på väg att producera den andra.

Den tredje ser man resultatet av här – vara så transparent som möjligt för att locka till deltagande, till diskussion, till debatt. Katrine Kielos – i Dagens Arena – tog upp frågan om den socialdemokratiska organisationen häromdagen. Hon har rätt men missar samtidigt i stort den viktiga frågan om att göra medlemmarna till de verkliga makthavarna och de valda till deras verkliga företrädare – allt kan ju inte åtgärdas inom ramen för “vad behöver ni av oss för att ni själva skall kunna göra…”.

Jag har svårt att se något alternativ till ett demokratiskt styrelseskick – av den enkla anledningen att det är viktigt att människor skall ha största möjliga utrymme att styra över sina liv och att de i frågor som rör andra/rör alla/rör det gemensamma skall ha så stort inflytande/medbestämmande som möjligt. Tyvärr så säkrar ju inte ett demokratiskt styreöseskick detta i sig självt. Bevis för detta möter vi ju i alla möjliga sammanhang, från förslag om inskränkningar i föräldrars rätt att bestäma hur de vill sköta sina barn till (och allvarligare förstås) allehanda lagar som inskränker vår rätt att uttrycka oss fritt och som minskar vår rörelsefrihet genom övervakning.

Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder: a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska...