Politik som dödar

Svensk narkotika- politik skördar fler dödsfall än narkotikan: “En skademinimerande strategi är mer flexibel och därför mer realistisk, den kan också uttryckas som motsatsen till en skadeökande strategi. Den senare förnedrar, kränker, kriminaliserar och stigmatiserar drogbrukare, vilket inte bara skadar individen utan även som konsekvens samhället.
Den stigmatiserande synen på människor har haft en djup påverkan på vårt samhälle. Den har effektivt motverkat en förnuftig och medmänsklig politik under många år. För att kunna hålla fast vid visionen om det narkotikafria samhället måste “knarkaren” både demoniseras och omyndigförklaras på en och samma gång.

Demoniseringen innebär att “knarkaren” ses som en samhällsfara, ett virus, som måste kontrolleras och åtgärdas. Omyndigförklarandet är en effekt av demoniseringen där “knarkarna” behandlas som om de själva inte förstår sitt eget bästa.”

(Hittat via knuff.se.)

Berne Stålenkrantz och Louise Persson har skrivit en läsvärd artikel i Expressen. I den tar de upp det faktum att svensk narkotikapolitik som omhuldats sedan 60-talet skördar fler offer än narkotikabruket i sig gör. Då är det något funamentalt fel på politiken, tyvärr har den ju kommit att vara omöjlig att diskutera precis så som diskussionen om den förödande sexköpslagen är idag.

Den analogin förde mig till Isabella Lund som kommenterade Stålenkrantz/Perssons artikel så här:

Jag älskar harm reduction strategier, dvs att man alltid ska arbeta pragmatiskt och försöka minska skadeverkningar. Det är mänskligare och bra mycket mer effektivt än att sträva efter utopier. Jag kan t.ex. inte förstå varför det bara finns sprutbytesprogram här ner i Skåne. När jag fick reda på att det inte fanns i Stockholm blev jag faktiskt chockad.

Andra som kommenterat!

Svensk narkotika- politik skördar fler dödsfall än narkotikan: “En skademinimerande strategi är mer flexibel och därför mer realistisk, den kan också uttryckas som motsatsen till en skadeökande strategi. Den senare...