Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Myrdal om Rice
TILL FALLET CONDOLEZZA RICE – FiB – Folket i Bild Kulturfront: "Dock just Condolezza Rice är därtill en person vilken ställer oss inför samma frågor som en gång Kaltenbrunner och von Ribbentrop. Hon har för egen vinnings skull klättrat till höga poster över lik. Hon har av öppet privatekonomiska skäl stött det angreppskrig mot Irak om vilket hon visste att de uppgivna skälen (massförintelsevapnen) var falska. Hon har med full insikt i gällande internationell rätt medvetet strävat efter att Förenta staterna skall bryta mot såväl krigets lagar som lagligförklara tortyr mot meningsmotståndare. Hennes välmanikurerade händer är blodiga. Hon har begått just de brott för vilka Kaltenbrunner och Ribbentrop hängdes 1946. Nu är dödsstraffet avskaffat för sådana folkrättsbrott. Men om den världspolitiska kraftbalansen förändras kommer hon att ställas inför samma slags domstol som de gjorde. Allt talar för att hon då skulle dömas. En sådan person kan man ta i hand blott i samma läge som när Folke Bernadotte tog Joachim von Ribbentrop i hand. Annars icke.
Condolezza Rice är en alltigenom föraktlig och vidrig representant för mord och blod, tortyr och utplundring. Det är en skam för den svenska regeringen att den inbjudit henne."
(Hittat via Ali Esbati.)
Condolezza Rice, blodbesudlad utrikesminister från USA, inbjöds av den svenska regeringen, för det finns inga ursäkter. Över 1,2 miljoner irakier har dött på grund/som följd av ockupationen. Hur många som flytt vet jag inte.
Roger Jönsson skriver också om regeringens krypande inför USA-imperialismens diktat.
Och det skall man höra från Lille Jan, väl hemkommen från besöket hos Pol Pot. Hade du handskarna på Jan?
Kära Anders!
Nog är det väl fullständigt irrelavant att ge Jan Myrdal som väl med marginal passerat de 80 epitetet ”lille Jan” och dessutom därmed (för jag antar att din komentar syftar till att misstänkliggöra innehållet i hans av mig citerade tal genom att misskreditera hans person) försöka försvara att nationen Sveriges utrikespolitik skall karaktäriseras av medlöperi.
Alldeles oavsett om Jan Myrdal som privatperson, intellektuell och författare har hälsat på Pol Pot (för hur många år sedan?) och vad han då visste/tyckte så är innehållet i hans tal om Condolezza Rice korrekt, klokt och politiskt lysande!
Anders Nilsson skriver: Men i total avsaknad av trovärdighet! Det var mer än 20 år sedan han skakade hand med Pol Pot, personligen skyldig till mer än 2 miljoner mördade kambodjaner, med Mao, skyldig till åtminstonde 50 miljoner ihjälslagna kineser. Och han försvarade sitt handlande för mindre än en månad sedan! Jan Myrdal har inget lärt av sin egen historia.
Vilket inte på något sätt kan förlåta de brott som USA gör sig skyldig till. Condolezza Rice är direkt ansvarig för dessa brott mot folkrätt, FN-stadga you name it. Vill du, med all rätt, mobilisera folket till att visa avsky för USAs brott så tala själv, göm dig inte bakom en 80-årig medlöpare och folkmordsförespråkare.
Bra att vi faktiskt tycks vara överens i sak.
Jag har förstås en helt annorlunda bild av Jan Myrdal och tycker att han förtjänar en betydande respekt för sin livsgärning, han har stått i spetsen för kritik av imerialism m.m. Därtill är han en lysande författare. Sen har han säkert inte haft rätt i allt, men till skillnad från andra har han stått upp för ett principiellt synsätt på t.ex. folkrättsfrågor.
Varför du anklagar mig för att gömma mig bakom förstår jag inte. Jag har alltid tydligt redogjort för mina ståndpunkter men citerar/ger kredit till sådana som formulerat samma sak bra/bättre.
Anders Nilsson skriver: Sorry, det var dumt sagt. Nej du gömmer dig inte alls. Vad jag menade var snarare att håll han inte i handen,jag vet var den handen varit.
Joda jag har läst allt i bokväg som han har skrivit, och som författare är han ju knappast genial men bra och läsvärd. Inte lika bra som Ivar LO eller Kjell Johansson, dom har ju ett naturligt perpsepktiv där Jan Myrdal många gånger får konstruera sitt, men likafullt så är ju Bekännelser.. och barndomsskildringarna högklassig litteratur.
Hoppas att jag gottgjort dig med detta. Man ska inte skriva dumheter.
Gott så!
När det gäller jämförelser mellan författare så tycker jag att det är svårt att göra sådana när det inte handlar om samma sorts litteratur. Arbetareförfattare har väl Myrdal aldrig utgett sig för att vara.
Förresten, jag hann ironisera lite över ditt ”angrepp” i ett nytt inlägg här. Det gav mig dock anledning att länka till din blogg som jag tycker har ett friskt anslag och en tilltalande ton!
Anders Nilsson skriver: Det är sant om man tänker genre, men jag ser det mera ur det perspektivet av att vi här möter författare som utifrån sina olika ”ståsted”(ett svåröversatt norskt ord som i sig omfattar både perspektiv, utgångspunkt och ambition) ända försöker beskriva det globala klass-samhället. Där kan jag tycka att den ”rena” skönlitterära gestaltningen kan var mera sann och insiktsfull än den intellektuella diskurs som JM ger sig in in. Men visst det är nästan inte jämförbart, lika angeläget bägge typerna. Det fullkomligt solidariska barnperspektivet JM har i sina barndomsskildringar tycker jag fortfarande är oöverträffat i svensk barndomslitteratur.
Anders Nilsson skriver: Och så var det ju Irak vi skulle snacka om ju. Om man skall finna något positivt att säga om det hela så väcker det i varje fall en önskan, en längtan efter att Sverige igen skall ta plats som en modig och ettrig liten nation på den internationella scenen, efter alla dessa år av knäböjning inför den store hövdingen i väster.
Senaste kommentarerna