Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kvinnolöner en politisk fråga
Politikerna bär ansvaret för cementerade kvinnolöner: “Politiker från vänster till höger talar gärna om kvinnors löner och vikten av att uppvärdera kvinnors insatser i samhället i stort. Men det är just inom sektorer som leds av politiker som cementerar de strukturella löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Sveriges kommuner och landsting har ett av Sveriges viktigaste arbetsgivaruppdrag. De har också en av de tuffaste utmaningarna framför sig: att locka stora grupper unga människor till välfärdsyrkena. Många av våra verksamheter står nämligen inför stora generationsskiften och det kommer att behövas många män och kvinnor med olika specialistkunskaper.
Under de kommande åren går närmare 25 000 lärare, 25 000 chefer och omkring 10 000 sjuksköterskor i pension. För beslutsfattare som vill ta ansvar är det hög tid att utforma politiken mot bakgrund av en åldrande befolkning, som skapar stora behov av rekrytering av en högutbildad och välmotiverad personal.”
Några fackliga företrädare (Anna-Karin Eklund, Vårdförbundet, Christin Johansson, Akademikerförbundet, Eva Nordmark, SKTF och Eva-Lis Sirén. Lärarförbundet) tar i Aftonbladet upp det uppenbara. Själv gjorde jag ett försök att förra året få min arbetarekommun att uttala stöd för uppgradering av lönerna hos Kommunals medlemmar i kommunen. Det gick inte så bra – vårt kommunalråd med rötter just i Kommunal argumenterade emot och då röstades mitt förslag förstås ner. Jag tror dock att artikelförfattarna skjuter in sig för mycket på kompetensfrågan – vi behöver betala människor i den offentliga sektorn och då tänker jag främst på vård och omsorg anständiga löner, sådana som man kan leva av alldeles oavsett vilken utbildningsnivå. Detta gäller faktiskt också undersköterskor och därmed folk som inte har eller behöver ha högskoleutbildning också.
Elisabeth Sjögren skriver: Håller med om att lönerna för vårdpersonal som sjuksköterskor och undersköterskor är för låga.
Det gäller också många andra låglönejobb, ofta i kvinnodominerade branscher.
Sjuksköterskornas strejk för högre löner var helt berättigad med tanke på det stora ansvar och kunskaper de måste ha i sitt yrke.
Med en flerårig högskoleutbildning och studielån att återbetala kommer de lönemässigt långt efter många andra
akademikerjobb.
En av anledningarna till detta är att yrket är nästan helt kvinnodominerat och förr betraktades som ett kall, ett arv som dagens unga sjuksköterskor har att göra upp med.
Undersköterskorna har å sin sida sett sin yrkesroll förändras och utarmas. Många arbetsuppgifter som uskor gjorde förr har fråntagits dem och utbildningen har förenklats inom bla. det medicintekniska området.
Förr fanns det också en vidareutbildning för uskor till ssk, en möjlighet som tyvärr tagits bort.
Många av dagens sjuksköterskor är alltså före detta undersköterskor och har ett väldigt brett kunnande i omvårdnad och insikt i det patientnära arbetet.
Utvecklingen har alltså lett till att sjusköterskan har blivit en akademiskt ”tjänsteman”medan undersköterskan är en gymnasieutbildad arbetare.
Därför tycker jag att det är bra om undersköterskor vidareutbildar sig, gärna på högskolenivå, och höjer sin kompetens. Glädjande nog finns nu många sådana utbildningar inom olika områden, exempelvis omvårdnad och geriatrik. Att arbeta i vården medför ett stort ansvar för alla yrkesgrupper. Att undersköterskan som arbetar nära patienten eller den boende har en gedigen utbildning borde vara bra både för kvaliteten på vården och en uppvärdering av yrket.
Till sist instämmer jag i att alla, oavsett utbildning eller yrke ska ha en lön som man kan leva på.
Det är också självklart att sjuka, arbetslösa, pensionärer och andra som av olika anledningar inte jobbar ska ha en bra levnadsstandard.
Elisabeth Sjögren skriver: Vill bara tillägga att:
1. Det naturligtvis skulle vara en fördel om de politiker som säger sig verka för jämlikare löner också lever som de lär och ser till att höja lönerna för alla underbetalda anställda i de verksamheter de styr över, dvs. kommuner och landsting.
2. I stycket ovan menar jag att sjuksköterskorna fjärmats från den personliga kontakten med de människor de ska vårda därför att de fått mer administrativa uppgifter. På några av de sjukhemsavdelningar som jag själv har jobbar på (som usk.) har sjuksköterskorna tillbringat den största delen av sin arbetstid på expeditionen där de ägnat sig åt dokumentation, medicinhantering och annan administration. Då måste det finnas kunniga uskor ute på avdelningen för att ge en bra vård till svårt sjuka och döende boende.
Dock är det inte så på alla arbetsplatser, tex. inom akutsjukvård och intensivvård finns fler ssk. ”på golvet”.
Angående utbildningsfrågan så tycker jag att det är synd att det saknas en naturlig utveckling från usk till ssk.
Det skapar också en klyfta mellan yrkena och cementrerar klassamhället.
Senaste kommentarerna